Min sista blogg

Datumet är den 1a maj när detta publiceras, Mitt i Cup finalerna är slutspelade och säsongen har tagit slut. Med detta avslutar jag även mitt bloggande där dessa värdefulla timmar istället kommer läggas på min självständiga uppsats, timmar till skolarbeten som försvunnit alldeles för mycket de senaste åren till förmånen för den ideella innebandyn.

Något som har jag gett mig massvis med minnen, lärdomar, sorger men också som en trygghet i tillvaron sedan man var 5 år gammal. Tiden har gått och åren har börjat komma ikapp mitt intensiva leverne där man velat haft dubbelt så långa dygn för att hinna med allt, något som istället fått kompenserats med mindre sömn. Mängder med timmar har lagt på att tänka på andra än sig själv, människor som haft bekymmer på och utanför planen där jag naivt trott att jag kunnat hjälpa alla.

Denna skrift kan tydas i ett slags avsked och det är något jag faktiskt inte vet ännu. Det är mycket möjligt att jag står på planen/i båset/som domare redan till hösten men det kan också bli som så att det inte blir någon mer innebandy alternativt att det blir ett uppehåll på ett år eller mer. Med risk för att göra en Henrik Larsson så borde det kanske vara dags att på riktigt utvärdera plastbollens betydelse med tanke på det antalet timmar som läggs ned, timmar som kunnat lagts på resor, arbete, familj och förhållanden.

Hade min dröm varit att träna ett lag i SSL så hade det bästa varit att fortsätta med hundåren men det är inte sportsliga framgångar utan personliga möten som alltid lockat mig. Att få ta del av människors vardag både i Stockholm och i Sverige, något som alltid gjort att cuper varit det som legat mig närmast om hjärtat då det sociala spelet blivit som störst. Jag har aldrig varit den som går igång på att fundera över taktiska drag i timmar, däremot har jag brunnit för att försöka bringa lycka hos så många individer som möjligt.

Mina bästa minnen är verkligen inte de resultat som varit som mest framgångsrika utan det är alla upplevelserna utanför planen där jag fått äran att få skratta. Just vikten av lycka och skratt är någonting som jag brinner som mest för, jag tror det är överlägset viktigast för att nå framgång istället för enskilda träningspass. Att du tar dig tid att våga utmana dig själv även utanför planen i tanken att du som människa ska växa.

När nu många av mina gamla individer försvinner på spelar och ledarnivå så skapas ett tomrum till den energidepå som varit så viktig för att orka, jag har nämligen väldigt sällan haft lusten att göra någonting halvhjärtat vilket jag delvis fått göra den sista säsongen på grund av studier och arbete. Där killarna skulle ha fått mycket mer av den sociala biten har mitt mitt samvete varit frektvent dåligt och där jag nu är säker på att de hamnar bland många aktiva och duktiga tränare/ledare kommande säsong.

Det finns många unga hungriga tränare som ska och bör släppas fram. Personer i min närhet är Josefin Ulvhag, Teodor Nellvik, Christian Hägerström, Micke Wasell, Daniel Kölborn och Jonas Delshammar mfl som har unika egenskaper som jag hoppas de förädlar. De har dessutom en gemensam egenskap då de har ett hjärta av guld där de alltid bryr sig om medmänniskor och har nära till ett skratt även vid tunga perioder av livet.

Att från början ha tränat lag för min egna framgång till att numera träna för andras framgång är något som jag glatt sett växa fram hos mig, visserligen till bristerna av en decimerad vinnarskalle då jag numera även kan unna motståndare framgång till skillnad från början av tränarkarriären.

Vad göra istället?

Vad ska jag inte göra? Kunna hinna träffa kompisar, se fler kompisar tävla med innebandy eller annat, resa och träffa nya sorters människor, läsa mer litteratur, aktivera mig politiskt, bli stammis på ett fik eller en bar (med måttlig konsumtion), lära mig  flera språk, ge min familj tid, försöka hitta en kärlek för att skapa en egen familj, korta ned telefonkostnaderna, lära sig ett instrument, träna själv, arbeta volontärt, flytta till en annan stad… Ja det finns tusen saker som lockar och som känns som en större utmaning för närvarande.

Vi får se var jag hamnar, kanske står jag där som tränare med taktiktavlan i högsta hugg redan till hösten, kanske arbetar jag mer för att tjäna in pengar för drömresan att åka till Sydamerika ett halvår… Hjärtat är i alla fall i Järfälla där jag hoppas kunna hjälpa till på något sätt.

Om bloggen kommer tillbaka? Om Liverpool vinner ligan nästa år? Jag hoppas men oddsen är för närvarande inte speciellt goda…

Nu blir Falun avslutningen för oss senare i maj och fy helsike vad kul vi ska ha!!



BK/Ulvhag

Björnovic

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone-DELA INLÄGGET!
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.


13 svar till Min sista blogg

  1. Gittan skriver:

    En favvobloggare! Trist att du slutar blogga, men jag förstår dig verkligen. Det tar tid, men du är så läsvärd. Hoppas att du får tid till allt kul du vill göra – och att suget till innebandyn kommer tillbaka till hösten. Jag lägger också ner snart, har några ämnen som jag ska plita ner bara. Vi hörs i andra forum. Må bäst!

    • Björnovic skriver:

      Tack detsamma o chansen är nog större att jag bloggar än att jag coachar i höst men det är svårt för det är två saker jag verkligen gillar. Nu är dock säsongen snart över ändå så nu får du axla bloggen drottningen;)

      Hörs på fb med mera;)

  2. Rebecca skriver:

    Du kommer bli en superbra idrottslärare!! Det behövs många som du där ute i skolan, ditt engagemang och intresse för ungdomar är guld värt:) Hoppas att du har tänkt dig att göra en ”karriär”, kort eller lång, med att hjälpa till att forma våra framtida stjärnor, såväl socialt som idrottsligt!
    Lycka till i framtiden!
    /Rebecca

    • Björnovic skriver:

      Tack så jättemycket Rebecca. Vi får se vad som händer med innebandyn men nästa år blir det att fokusera på jobb. Någon dag bli vi kanske kaffekompisar på jobbet;)

  3. Janne skriver:

    Trist att Du slutar. Du har oxå varit min favvobloggare.
    Lycka till

  4. Pingback: man kanske är för snäll för att blogga? | Rosten

  5. Jkpg skriver:

    Instämmer med övriga. Mycket bra blogg, såväl språkligt som innehållsmässigt.

  6. Geten skriver:

    Vad vill du att man ska skriva du är inte last gammal så tid kommer det att finnas senare i livet. Men kan förstå att det är jobbigt med både plugg, jobb och innebandy man får känna så dock kommer det väl aldrig att hända mig ;) Jag har ju följt dig genom åren som ledare och det är en fin resa du gjort både med dina lag och med dig själv. Vill bara säga tack för all tid du lagt ner på innebandyn genom åren för att göra den bättre vilket är fallet. Och välkommen tillbaka säger jag oxå så var man först med det för du kommer tillbaka det gör man när man har den kärleken du har till idrotten. Önskar dig lycka till med det du tar för dig. Men snälla blogga nästa år oxå det behövs du blir smartare med åren ;)

    Kram på dig // Geten

  7. Per Becksander skriver:

    Hej på dig Björn,

    Det vore jättekul och tacksamt om du kunde ta upp skrivandet igen. Jag plus många andra saknar dina härliga och personliga formuleringar, den braiga blandningen mellan innebandy och övrigt.

    Har du inte tid eller ork så kan du väl åtminstone starta ett twitterkonto eller en gemensam blogg med Gittan nu när hennes skrivande tagit slut i och med nedläggningen av innebandysajten?

    • Björnovic skriver:

      Tack för de fina orden Per men jag tror inte att jag kommer uppta skrivandet på ett tag. Twitter känns inte som min grej men det vore såklart kul att göra ett projekt med Gittan, jag får höra mig för då hon brukar ha bra ideer.

      Ta hand om dig:)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>