Därför gick det som det gjorde, bäst när det gäller

… time out domaren

Ni har väl inte missat alla mina bloggar från SM festen. Här har ni allt från helgen, ”Hallå, allt spännande från festen …”

Jag kommer i närmaste bloggar gå in på de båda finaler som avgjorde vilka som blev svenska mästare i år. Jag kommer analysera alla fyra lagens insatser, men även kort titta på lagen och föreningarna. Vi börjar med damfinalen …

Grattis Djurgården och Iksu …

Matchen …

Matchen som sådan var ingen jättebra historia. Helt klart gör båda lagen en bra match. Men det var inte tillräckligt bra fart i matchen och den innehöll alldeles för många individuella och taktiska misstag för att det skulle vara riktigt bra. Målvakterna i bägge lagen kan också mer än vad de visade upp i lördags. Men det var jämt, det svängde och det var spännande. Lagen har också flera individuellt duktiga spelare som gjorde ett större underhållningsvärde i matchen …

Iksu …

Har varit det bästa laget i Elitserien den här säsongen. Det måste kännas tufft för deras del att för andra året i rad förlora en jämn final. Men nu är det så att en SM final avgörs under en match. Framtiden tillhör dock ändå Iksu som under lång tid visat resultat och verkligen varit en av de största anledningarna till den enorma utveckling som har skett inom daminnebandyn. Tjejerna och föreningen kan känna sig stolta för det dom har har uträttat. Det som saknas är fortfarande lite mentala delar, vissa taktiska moment i spelet som brytpunkter, styrspel och coaching. I denna final hade de alla möjligheter att ”spika” matchen i olika perioder. Men deras tveksamheter i vissa situationer gjorde att de lite gav bort taktpinnen till Djurgården som kunde komma in i matchen igen …

Djurgården …

GRATTIS Djurgården, som nu är svenska mästarinnor …

Den här matchen vinner Djurgården inte oförtjänt, men marginalerna är små, mycket små. Mer om allt positivt i Djurgårdens triumf nedan. Men jag ska börja med att ge lite konstruktiva kritik som de bör fundera på. Idag känns det som att Djurgården i alltför stor utsträckning lever på ”carpe diem”, några extrema vinnare och talang, vilket märks i många dippar under säsongen. Försvinner några av de bästa spelarna så kan Djurgården t.o.m få svårt att ta en slutspelsplats. Det saknas en tydlig spelidé i vissa moment, både i försvars och anfallsspelet. Det bygger ibland alltför mycket på individuell talang och improvisation, vilket givetvis inte alltid är fel. Men det håller givetvis inte i längden …

Positivt då. Självklart är det otroligt starkt att gå hela vägen efter sammanslagningen och nya Djurgården. Under finalmatchen visar de prov på det som de gjort hela slutspelet. De viker inte ner sig och har en tro på det dom gör och i lördags krigar de hela vägen, oavsett resultat…

Spelarna och coacherna har också modet att göra ändringar och det som krävs för att vinna. De går mer rakt på kassen än vad Iksu gör och tvingar fram situationer, vilket gör att de skapar fler målchanser och kan få fler ”billiga” mål. Givetvis är det de tongivande spelarna som stiger fram. Jag skrev så här inför finalmatchen, vilket stämde väldigt väl, se blogg …

”Djurgården ser jag som favoriter i finalen. Det vinner duellen ovan med 5-2 och det är deras år i år. Iksu har både topp och bredd, men Iksu hade helt klart hellre sett Mora på andra sidan. Det vet båda lagen …

”Allt har rullat på som tåget för Djurgården under slutspelet. Det tillsammans med deras vinnarattityd hos några spelare blir avgörande för att de vinner på lördag …

XXXX

Jag har tidigare skrivit nedan, se blogglänk om Djurgården …

Med den inställning som finns i spelartruppen så kan det t.o.m räcka hela vägen i år.”

Jag är helt oberoende när jag skriver. Jag är inte bunden av något lag, förening eller någon annan eller annat. Men jag gillar Djurgården. Jag gillar Roland Pettersson och hans tjejer. Med spelare som Hermine Dahlerus, Emelie Lindström och Amanda Wendelstig, har de vinnartyper, duktiga spelare och som är hur sköna som helst som personer. Med den inställning som finns i spelartruppen så kan det t.o.m räcka hela vägen i år. Helt välförtjänt var Emelie och Minne etta och tvåa i bloggens lista på de bästa i Elitserien förra säsongen, ”se länk …

Minne en drottning …

För övrigt, alla som såg finalen såg det som jag sagt under snart ett års tid. Givetvis avgjorde Minne finalen med sitt andra mål. Jag tog ett snack med henne under lördagen, men utan att gå in på innehållet, så får vi vi se vad som händer. Amanda är en annan spelare som borde spela i ett landslag. Men hennes inställning till landslaget är ljumt och tidsmässigt har hon inte varit med fullt ut i Djurgården heller, och det här kan ha varit hennes sista år på den här nivån, ”se utdrag från blogg nedan …”

”Jag har sagt det tidigare och säger det igen. Att Minne inte är med i ett svenskt landslag är direkt fel. Hon har allt som spelare och är ett föredöme både på och utanför plan. Hon är som ett bra vin som bara blir bättre med åren. Det finns bara EN anledning att Minne inte spelar i ett svenskt landslag. Det skulle vara att hon inte satsar inför nästa års VM. Att inte ta med henne i ett landslag av andra skäl är rena justitie mordet. Den första spelare jag skulle ta ut om jag vore förbundskapten är just Minne, sedan skulle jag fundera på resten. Hon är bra som person, har ledaregenskaper och är dominerande i spelet, i match efter match som jag ser. Att hon inte skulle vara tillräckligt bra tränad är trams …”

ciao capello

Tweet about this on TwitterShare on Google+Share on FacebookEmail this to someone- DELA INLÄGGET!

Det här inlägget postades i Innebandy. Bokmärk permalänken.


2 svar till Därför gick det som det gjorde, bäst när det gäller

  1. Pingback: Kungen av gladiatorerna i Malmö | Time Out:Capello

  2. Pingback: Snart är det över … | Capello.nu

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>