Jag vet vilka som tar guldet…

… de med längsta armarna

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!

Publicerat i Innebandy | Lämna en kommentar

Såhär ska det låta

Martin Zygelman berättar hur ungdomar och faktiskt även vuxna tas omhand på ett bra sätt. 

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!

Publicerat i Innebandy | 2 kommentar

Billy kanske inte är landslagsmässig trots allt

Billy Nilsson vann poängligan i SSL förra säsongen och ligger för närvande på tredje plats i årets liga. Trots att han lirar i ett lag som kämpar i botten av tabellen håller han jämna steg med lirare som har det betydligt lättare. 

För egen del tycker jag nog att Billy Nilsson har kvaliteter som gör att han borde lira i landslaget. Jan-Erik Vaara har dock bestämt sig. Det blir inget landslagsspel för Nilsson så länge Vaara basar för landslaget. 

Vem vågar sedan kritisera en förbundskapten som vinner och vinner? Än mindre om man som spelare offentligt blir dumförklarad ifall man yttrar sig i frågan. 

Varje kapten har ju alltid sina randiga och rutiga skäl till sina beslut och Vaara har kanske sina spelmässiga skäl men man bör alltid ha torrt om fötterna om man petar de spelare som spelar det poängeffektivaste spelet. År efter år dessutom. 

Ok, det om det. 

Billy Nilsson är dock aktuell även på annat sätt. Nu när han inte blev uttagen till VM-kvalet så ska han tydligen ägna sig åt att spela i division 3 på dubbellicens. 

Det är ju så man trillar av stolen när man läser om detta. 

Dubbellicens kom till för att ge möjlighet för klubbar på högre nivå att ge speltid till sina spelare som inte riktigt ges nog med speltid. Unga talanger och breddspelare skulle ges möjlighet att få speltid och också att utveckla sig ytterligare lite genom mer ledande roller på lägre nivå. 

Nu läser vi att etablerade spelare i SSL kliver ner i seriesystemet för att rädda kvar samarbetsklubbar i deras serier. Det gör att då spelare som Gustav Fritzell i Linköping och Billy Nilsson ska spela matcher på betydligt lägre nivå enbart för den sämre klubbens syften. Helt utan tanke på spelarutveckling eller speltid. 

Totalt ansvarslöst skickar alltså klubbledare på elitnivå ner spelare till gärdsgårdsserierna för att hjälpa klubbar som inte bär sig själva. 

Förutom den uppenbara missen i att de spelare som verkligen har behovet missar möjligheten så manipulerar man även de serier man skickar spelare till. 

Tänk er två klubbar som ligger etta och tvåa i en serie. Ena veckan möter ettan seriejumbon med förstärkning och åker på stryk efter att förstärkningen gjort tre mål och assisterat till två. Nästa vecka möter serietvåan jumbon som denna gång saknar förstärkningen. Serietvåan vinner behändigt och övertar serieledningen. 

Sedan har vi förstås skaderisken för de spelare som spelar match på lägre nivå. Rätt ofta är bedömningsnivåerna lite annorlunda i division tre jämfört med SSL. Så hur skulle det kännas för Sirius eller Linköping att tappa Fritzell och Nilsson med dels  nedflyttningsrisk och dels ett slutspel i nära antågande? 

Ok, spelare kan skada sig närsomhelst men är det inte en onödig risk att utsätta spelarna för? 

Vad säger sponsorer om spelare skadar sig i division tre i ett möte med ”Hasse knäkrossen” som mest lajjar innebandy för att få tillfälle att mosa någon mot ribbstolarna? 

Till sist har vi hela seriesystemets trovärdighet. I vilken annan sport kan ni tänka er stjärnorna lira match mot amatörer? 

Att sedan spelare ställer upp på det är bara märkligt. Kanske är det spelare som inte klarar av att se sig själva i sitt rätta sammanhang som väljer att ställa upp på klubbens vädjan? 

Kanske är det helt riktigt att Billy Nilsson inte har de kvaliteter som krävs av en landslagsspelare trots allt. 

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!

Publicerat i Innebandy | 2 kommentar

Från världsbäst till sämst

För ett par veckor sedan var jag på väg att skriva ett inlägg med rubriken ”Bäst i världen” men det blev aldrig av. Pixbo hade just vunnit serien, inte överlägset, men ändå med en övertygande målskillnadsmarginal gentemot den lika klara tvåan Falun. Spelet i grundserien var bitvis det bästa vi sett på flera år och Östholm, Malmström och de andra öste i mål på mål och livet lekte.

Sedan började slutspelet mot FC Helsingborg och det mesta började knacka i spelet och det som fick mig att tänka mig min rubrik tedde sig rätt avlägset. Skåningarna vann första matchen och bröt därmed Pixbos mentala vinnarmur och det blev som en omvänd humleeffekt där humlan, FC Helsingborg, förstod att de faktiskt kan flyga. Pixbo insåg exakt samtidigt samma sak, f-a-a-n humlan flyger.

Helsingborgs segermedicin var stenhårt arbete, Linus Nordgren och Jonathan Paulsson i kassen samt vissa taktiska förändringar av Magnus Anderberg. Enskilt största faktorn var nog ändå Paulssons målvaktsspel.

Sedan ska det sägas också att Helsingborg är ett bra lag. Nordgren, Kukkola, Moilanen och Jäskeläinen är riktigt bra och matchar de starkaste korten hos Pixbo väl.

Efter sex matcher stod det klart att det blev det absolut sämsta resultatet det kunde bli. Pixbo utslaget och finaldrömmarna bortsvepta för den här säsongen.

Otroligt trist för alla i och omkring laget såklart och extra tråkigt för de som nu lämnar såsom t.ex. David Jansson. David drar nu vidare till ett nytt förbundskaptensuppdrag och ett nytt utlandsäventyr i ett par säsonger innan det åter blir ett nytt kapitel i livet. Om det då blir Göteborg och Pixbo vet han nog inte ens själv till 100 % idag. Klubben och han själv vill nog detta till största del men det går ju inte att veta hur läget är om två år. Nya tränare ska till nu med allt vad det betyder av kontraktsskapande och det finns nog säkert också en och annan klubb som redan nu funderar över att värva in Mr Jansson efter hans Schweiz-sejour.

Pixbo rasade såklart inte ifrån världsbäst till sämst men resultatet var absolut sämst. Usch vad trist.

****

Det har ju hänt en hel del annat också.
Jesper Sankell höll nästan på egen hand på att slå ut det Mullsjö som han en gång i tiden älskade så.

Kvartsfinalserien kom att präglas av revanschlusta och hämndbegär där Sankell inte visade några som helst varma känslor för moderklubben och inte heller Mullsjö-publiken sparade på krutet gentemot sin gamle talang. Sankell blev bespottad under spelet och firade stort framför Mullsjö-klacken när han gjorde mål och så höll det på.

Det känns inte heller som att det var en slump att Sankell sänktes av innebandyns riksbuse David Gillek när han återigen drog en no-brainer med en armbåge i ansiktet på växjö-liraren.

Vad ska man säga om Gillek egentligen?
Det finns ju mycket man skulle kunna säga men jag stannar där. Gilleks agerande både på banan och i intervjuer i olika medier är talande i sig.

Sämst inom innebandyn 2014/2015.

****

I Göteborg har vi också haft ett kvaldrama till Superligan mellan Lindås och IBF Göteborg där till slut IBF Göteborg tog sig vidare till fortsatt kvalspel mot Karlstad. Det lär ha varit jämna matcher där IBF Göteborg vann det avgörande mötet solklart. Siffrorna stannade vid 9-5 men efter halva sista perioden ledde IBF Göteborg med 9-1.

Göteborg har sedan hunnit med att förlora första mötet mot Karlstad IBF men det var ett jämnt möte där värmlänningarna kvitterade till 3-3 några minuter in i tredje innan de till slut vann med 6-3.

Vi håller fortsatt tummarna för Göteborg.

****

Mölndals IBF har också stått för ett stordåd genom att ta sig till division 1 genom kvalspel mot Vänersborg. Mölndal vann första mötet med 5-2 och tog ett rejält strupgrepp om Vänersborg. Märkligt nog så svarade Vänersborg med att racka ner på Mölndals spel genom att kalla det för ”brunkarspel”.

Själv har jag inte sett Mölndal spela och det är mycket möjligt att de spelar ett yvigt och finesslöst spel men det är ju precis det som är kul med sporten att olikheterna möts och möter krafterna. Uppenbarligen räckte inte Vänersborgs spel till för att slå Mölndal och då blir det bara fånigt att snacka ned det andra lagets spel.

Grattis Mölndal !

****

Burås IK kliver upp ifrån division 3.

Där kan vi snacka om ett hårt arbetande kollektiv.

Grattis!

****

Dingle vann division 4 och avancerar till 3:an. Grattis grattis!

Här hamnade Högsbo AIK sist i serien och klubben har det oerhört tungt som det ser ut.
Trist för klubben som fortfarande består av några gamla bekanta även om det känns som att navelsträngen klipptes för ett bra tag sedan.

****

Mika Kohonen får till sist lämna Storvreta och det är inte helt oväntat. Han har inte riktigt kommit upp i nivå sedan hans skadebekymmer började för ett par säsonger sedan.

Mika Kohonen kommer ju alltid att vara Mika Kohonen och en spelare som kan göra stora insatser för vilken klubb som helst men han kommer också med en prislapp och det gäller att motsvara den och det har inte Kohonen gjort det senaste.

Forsman vann sitt första SM-guld med Kohonen som bärande spelare och det måste ha burit honom emot att bryta men det är ändå rätt beslut. Att sedan en del lagkamrater inte förstår att klubben släpper honom är ju inte mer än väntat. Klart att kompisarna ska hålla på varandra.

Forsman måste ju ändå anses ha misslyckats totalt med Storvreta den här säsongen. De såg totalt geistlösa och fantasilösa ut sista tredjedelen av säsongen och jag är ärligt talat förvånad över att Storvreta behåller Forsman.

****
För övrigt kommer lag som vill hålla mycket boll i innebandy alltid att förlora med passiva eller alltför tillåtande domare.

****

Om jag inledde med herrarnas uttåg så är det ju desto roligare att skriva om Pixbos damer som spelar helt jämnt med Kais Mora i semifinalen och dessutom tog en väldigt övertygande seger senast. Julia Larsson, Sara Hedin och de andra bara öser på. Bara att gratulera och fortsätta hålla tummarna.

Jonas Eliasson orsakade lite rabalder inför kvartsfinalerna mot Djurgården när han tyckte det var ett svaghetstecken av Djurgården att ta in ”tanter” på 38 och 40 i laget.

Jag klandrar inte Jonas för hårt för det. Han har väl bara inte hört att 40 är det nya 20 ;-)

****

Falun rullar på mot en ny final och ett nytt guld.

Den rosa matchtröjan har ju förresten egenskapen att den blir mer och mer matchad ju längre matcherna går …

Mot SM-guldet

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!

Publicerat i Innebandy | 4 kommentar

”Muckar du?” frågade han

… nej men jag MUC:ar… ;-)

Jag vill passa på att tipsa dig om en fantastisk cup som du och ditt innebandylag ska anmäla er till – Mölndals Ungdomscup.

24 – 26 april 2015

Cupen ett mycket välordnat arrangemang som har snart 30 år på nacken och den passar perfekt som en avslutning på säsongen när våren är på plats men innan klubborna kallnat.

Som av en händelse råkar Liseberg ha säsongspremiär samma helg ifall du skulle vilja ha lite skoj mellan matcherna också.

Låter det intressant så tycker jag du ska klicka dig vidare via länken här ovan.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!

Publicerat i Innebandy | 4 kommentar

Storvreta snedseglar och legendaren levererar

Två fina matcher spelades i stan igår.
Först så hade Lindås IBK en riktig holmgång mot Malmö FBC där resultatet svängde fram och tillbaks ända in till slutet. Med lite drygt minuten kvar stod det 8 lika när Albin Jansson slog in 9-8 assisterad av Axel Persson. Slutresultatet fastställdes sedan med ca 30 sekunder kvar genom att Christian Reichenberg assisterad av Joakim Glaerum slog in 10-8. Ett fint gammalt Pixbosamarbete.

Lindås rapporterar om spel med alldeles för små marginaler och det brukar se ut som slarv ifrån läktaren. Axel Persson och Charlie Sandersson var främst i målprotokollet. Sandersson bjöds också på extra vila i utvisningsbåset tre gånger. Främste man på banan var Lindås målvakt Simon Rönngren.

¤

IBF Göteborg har den senaste tiden legat i träda vad gäller målfabrikationen och har därmed halkat ner en bit i tabellen. Igår mötte man ett FBC Lerum som precis börjat konstatera att man duger rätt bra i Allsvenskan så här långt. Fyra segrar och tre oavgjorda tycker jag också visar att Lerum har rätt i att de inte alls gör bort sig i Allsvenskan.

Där IBF Göteborg igår kom till match lite smått konfunderade efter två raka förluster där man inte gjort mer än två mål på 120 minuter så var Lerum lite mer trygga med sin senaste segermatch i ryggen och ett förhållandevis bra resultat mot serieledande Karlstad bakom sig.

Lerum tog också ledningen och hade ett guldläge i spel 5 mot 3 att utöka ledningen men istället kvitterade Tony Bromé till 1-1.

Lerum tog dock ledningen igen innan periodpausen och gjorde det till en jobbig paus för IBF Göteborg som alltså inte varit i någon stark period.

Det dröjde till mitten av andra perioden tills IBF Göteborg fick ett numerärt överläge innan kvitteringen åter kom.

3-2 gjordes av Joakim Örneflo som återvänt till IBF Göteborg ifrån Landvetter IBK. Snacka om lyckad come-back med tanke på att han gjorde ytterligare ett mål och assisterade till ett. Assisten kom via passning till Joel Samuelsson Ottgård som fick öka på sin målskörd i Allsvenskan.

Mikael Oliw svslutade IBF Göteborgs målande med sitt 8-2-mål.

I tabellen börjar nu Lindås IBK närma sig den absoluta toppen som alla trott de ska tillhöra när serien avslutas och även IBF Göteborg hakar på bland de fyra främsta.
Serien är dock precis så härligt jämn som man önskar sig.

¤

I division 1 har däremot Floda två raka förluster och de har med det tappat serieledningen i och med att Östra SK Jönköping gått starkt på slutet.

Även division 1 är en väldigt jämn serie och mycket hinner hända ännu.

I botten av serien tog IK Zenith en väldigt viktig seger när de slog mittenlaget Partille IBS genom bl.a. två mål av en äkta legendar – nyförvärvet Henrik Quist.

En glad målskytt

Riktigt kul att Henrik gjort come-back och det är ju en jätteförstärkning för hisingslaget. Med lite bättre tur med skadorna hade Henrik varit med och pussat på VM-bucklan tidigare i december. Vilket annat division 1-lag har en sån spelare?

Bara att gratulera IK Zenith och division 1.

¤

Storvreta kommer på besök i Göteborg idag och kl 18.10 börjar matchen mot Pixbo i Lisebergshallen. Pixbo har revansch att utkräva och det blir garanterat en jämn drabbning med många matcher i matchen. Vi har kampen mellan centrarna Mika Kohonen och Daniel Calebsson och vi har kampen mellan poängligatopparna Alexander Rudd och Patrik Malmström och sedan har vi matchen mellan Martin Östholm och Rasmus Sundstet och så har vi kampen mellan gamla klasskompisarna Isak Julkunen och Albin Sjögren och till sist målvaktskampen mellan Jon Hedlund och Viktor Klintsten.

En match i matchen som däremot inte blir av är någon av de som skulle ha kunnat bli med Storvretas Henrik Stenberg. Det är synd för Stenberg, Storvreta och även publiken. Pixbo och Storvretas motståndare är på ett sätt nöjda med att slippa Stenberg eftersom det är en tuff motståndare.

Stenberg är nu avstängd i fem matcher efter att ha hoppat in i ansiktet med armbågen före mot Faluns Johannes Larsson.

I mina ögon är det en helt korrekt avstängning som till och med är något i underkant.

Henrik Stenberg har varit i hetluften tidigare och han är det ofta under säsongerna. Ibland är det mer allvarliga händelser och ibland är det händelser som inte alls uppmärksammas men att påstå att Henrik Stenberg spelar ett tufft men schysst spel är fel. Henrik Stenberg spelar ett spel som är vårdslöst och onödigt våldsamt för att inte säga fult.

Om man ständigt hamnar i lägen där man ifrågasätts för att ha gått för högt med armarna eller liknande saker så måste man ta sig en funderare över ifall det inte är så att man måste ändra på något i sitt spel. Tidigare har han varit inblandad i situationer med Alexander Nede och Alexander Rudd bl.a. Detta har inte gjort att Henrik Stenberg funderat utan han bara trummar på som om ingenting har hänt.

I matchen mot Falun så renderade hans agerande inte ens en utvisning eftersom domarna inte såg situationen. På TV-bilderna kunde man se en het Henrik Stenberg lämna banan. Ok, han hade inget ondskefullt Hollywoodgangster-leende men han visade inte heller någon form av förståelse för att han gått alldeles för hårt fram och ingen ursäkt framfördes, vad jag kunde se, till Johannes Larsson som omtumlat tog sig upp. Här kan ni hitta ett klipp ifrån situationen.

http://tv.innebandymagazinet.se/henrik-stenbergs-armbagstackling-mot-johannes-larsson/

Storvreta har tydligen beslutat sig för att överklaga beslutet om avstängning och tyvärr visar det att klubben inte har insett att innebandysverige har åsikten att Henrik Stenberg måste putsa på sitt beteende.

Storvretas klubbchef, Kim Knudsen, är kritisk och nämner bland annat att matchen i sig var väldigt tuff och att bl.a. Mattias Samuelsson fick sig en rejäl knuff i ryggen.

Vidare är Knudsen kritisk mot hela förfarandet där en enskild situation granskas via TV-bilder i efterhand.

Självklart går det att diskutera ifall ytterligare situationer i matchen eller olika matcher borde bedömas i efterhand men slutsatsen och agerandet ska inte ända i att man överklagar en avstängning som är helt korrekt. Åtminstone är inte avstängningen för lång.

¤

För 27e året kommer Mölndals Ungdomscup att arrangeras.

24-26 april.

Själv har jag bara gott att säga om cupen där mitt ungdomslag en gång i tiden tog silver.
Ett fint arrangemang på en begränsad yta med närhet till det mesta du kan behöva av bekvämligheter under en cup.

Besök webplatsen för mer information.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!

Publicerat i Innebandy | 16 kommentar

Världens bäste är back

Årskrönikor och listor haglar över oss i dagarna men jag ska inte skapa någon egen lista utan bara beröra ett par andra listor lite smått.

Göteborgsposten publicerade sin lista över de hetaste västsvenska idrottarna häromdagen och listan domineras av hockeylirare och fotbollsspelare ifrån Frölunda hockey och IFK Göteborg. Lasse Vibe var överst på listan och det säger jag inte så mycket om. Tvåa på listan var Joel Lundqvist och det är ändå lite konfunderande. Det må vara så att Joel Lundqvist fortfarande är bäst på att klämma folk mot sargerna när han hinner med men det är ju inte precis så att han dominerar hockeymatcherna i Scandinavium. Inte kan det väl vara så att brodern drar upp Joels star quality?

Handbollstjejen Ida Odén ligger trea på listan och det tycker jag är riktigt skoj. Under EM njöt jag gång på gång av hennes tekniska briljans vid hennes genombrott och det var fint att se henne radera ut lite av gränserna mellan manligt och kvinnligt kunnande inom idrott.

Dansken Thomas Björn bor tydligen i Hovås och är fyra på listan över G-Ps hetaste. Alltså, han är ju en strålande golfare men en kille som G-P aldrig skriver om är ju svår att se som särskilt het.

Moestafa El Kabir lämnade Häcken för att avsluta karriären på fotbollens bakgård i Saudi. Han blir rik men inte särskilt het enligt mig.

Ingen idé att gå igenom hela listan utan det är ju bara att ta den för den klackspark den är. Lite underhållande är det ju alltid att läsa om att t.ex. Andreas Drugge som blivit kontraktslös efter GAIS floppsäsong finns med på listan och konstatera att han hamnar precis framför Johanna Bundsén som var strålande i handbolls-EM nyss.

¤

En annan rolig lista är G-Ts lista över västsveriges mäktigaste där kultur-, idrotts-, och näringslivstoppar blandas och följaktligen landar innebandyspelaren Martin Östholm före storsponsorn och fastighetsmagnaten Hans Wallenstam. G-T får nog ta och fundera över inflytelsebegreppet lite inför nästa års lista.

Östholm dominerar


Foto: Per Wiklund. www.perwiklund.se
¤

En person i min närhet ojade sig förresten lite över att personer som har bloggar inte bloggar. ”Jamen, har man en blogg så får man väl blogga nå´n gång”.

Osökt kom jag ju förstås att tänka på min blogg och mitt sällsynta bloggande.
Det liknar mest krönikeskrivande när man går in sällan för att uppdatera bloggen och ni som läser här får stå ut med att det blir så under de inlägg jag har kvar att skriva av mig.

SM-slutspelet hoppas jag t.ex. ska inspirera till några inlägg bara det. Jag tror nämligen att Pixbo har något riktigt stort på gång och det är en av anledningarna till att det fortfarande är lite skoj att blogga.

¤

VM har ju spelats och som väntat vann Sverige. Alla matcher utom finalen var dessutom rätt lätta och det är det enda negativa man kan hitta med VM och innebandyn öht.

Sverige kan ju knappast lastas för att motståndet har svårt att hinna ikapp.

Å andra sidan är det nog också så att svensk innebandy står sig väldigt stark i förhållandet mellan olika idrotter. Jag tror nämligen att elitspelare i SSL är riktigt bra tränade i relation till många andra idrottare inom andra sporter.

Säkerligen är hockeyspelare starkare i bänkpress och även benpress men på totalen vad gäller styrka, smidighet, snabbhet/kvickhet m.m. så är jag säker på att våra innebandyspelare nu tränar så metodiskt riktigt det går att t.ex. svensk fotboll har halkat efter. Det här tror jag också bidrar till den svenska dominansen på världsscenen. Om motståndarna överlag bara är normaltränade fysiskt kommer de bara där att ha en enorm uppförsbacke. Utöver det så är konkurrensen i SSL såklart drivande till att spelarna är drillade till att utföra stordåd i varje situation för att kunna åstadkomma något.

Positivt har ändå varit att kunna se framstegen hos spelarna i de andra länderna. Spelet med boll har definitivt gått framåt och de främsta spelarna i varje lag skulle gott kunna hitta in i svenska lag även om få skulle ta plats i SSL. För bara några år sedan låg de flesta på korpnivå.

Jag upplevde också handbolls-vm i Sverige 2011 och arrangemangsmässigt var innebandy-vm i jämförelse ett strålande arrangemang och det var kul att se att allt såg riktigt högklassigt ut ifrån turneringen. Om det sedan var det bakom kulisserna låter jag vara osagt.

Publiken kom i stora mängder till åtminstone Sveriges matcher men i övrigt var det rätt glest på läktarna vilket förstås var synd men det är sådan innebandyvärlden ser ut. Det är få fanatiska Schweizare som följer sitt landslag i Sverige på samma sätt som kroatiska fans följer sitt handbollslandslag världen över. Sporten behöver nog draghjälp av ett OS-deltagande för att ta nästa kliv i utvecklingen.

Ett av skälen till att inte ta med sporten har varit att Sverige är för överlägset. Jo tjena, är det någon som följt hur många bordtennismedaljer som landar utanför Kina eller hur ofta Holland tappar en medalj i skridsko?

Sammanfattar man VM:et så blev det en succé och aldrig någonsin har det pratats så mycket innebandy bland människor som aldrig förr funderat över innebandy. Människor som aldrig sett en innebandymatch har pratat innebandy och i många fall ett sin första innebandymatch. Människor som aldrig sett en innebandyspelare har kommenterat Alexander Rudds löpningar med bollen klistrad vid klubban och Åmans räddningar.
Många har även kommenterat hur spännande VM-finalen blev.

Våra VM-spelare har beskrivit VM som en saga och deras glädje och stolthet har varit svårt att ta miste på.

Övriga VM-spelare har kunnat åka hem för att berätta om att de varit med om något stort och professionellt på en nivå de inte är vana vid och också något om de vill vara del av igen.

VM har varit ett propagandaäventyr och sånt kallar vi för SUCCÉ!

¤

Ok, nu till något annat.
För några veckor sedan fick jag nys om att ett antal fotbollspappor samlat sina duktiga söner i ett och samma lag för att de ska få tävla och utvecklas på sin nivå. När jag hörde talas om dem hade de vunnit 3-4 stora fotbollscuper och fler var inbokade runtom i Sverige och Europa. Det ska bli spännande att följa detta gå gäng och se var de landar.

En annan hyfsat känd fotbollsprofil med hemvist i Paris gav sin syn på talangutveckling för några veckor sedan och han var väldigt tydlig med vad han tyckte – Se till att så många som möjligt spelar så mycket fotboll som möjligt så länge som möjligt och glöm allt vad elitsatsningar handlar om.

Att jag nämner detta hänger ju såklart ihop med att detta går hand i hand med mina egna tankar kring talangutveckling. Möjligen ska man förtydliga något kring ”elitsatsning”.

Det finns två delar i elitsatsningar. Det ena är att plocka åt sig alla talanger man kan för att få ihop så starka lag man kan fyllda med talanger. Den andra är att ge mycket uppmärksamhet till varje talang. Bara att ett elitlag visar intresse för en spelare kommer att öka den spelarens motivation till träning och utveckling och det gör att spelarna får en boost och kan ta ett par utvecklingskliv. Elitlagen har sedan ofta, men inte alltid, fler skickliga ledare knutna till sina ungdomslag och det gör att spelarna tar ytterligare utvecklingskliv. Därtill kommer såklart också sparringen man kan få av att möta duktiga spelare på träningarna.

Det en region däremot tappar med elitsatsningar i sin närhet är däremot en hel del. Rättare sagt så kan det vara en hel del. Ofta är det svårt att veta priset på att de största talangerna lämnar en mindre klubb för att gå till den regionala storklubben. Om jag säger de UNGA talangerna så blir det nog mer överskådligt. Jag har skrivit spaltmeter om detta tidigare och ska inte trötta ut mina gamla läsare med att ännu en gång dra hela historien.
Denna gång väljer jag att lite kort trycka på två saker;

1. Lokalt engagemang hos alla runtomkring laget och vänskapsbanden skapar ett större intresse och sug kring sporten och gemenskapen ökar chanserna till ett längre och djupare förhållande till sporten.

2. Intresse för den enskilde spelaren och individuellt intresse för att se denna ger en större utveckling. Behandla laget som ett lag men behandla också varje enskild spelare som ett guldkorn värt att ta hand om. Överlag handlar det om att se framstegen istället för att söka perfektion i varje läge.

Tids nog blir det dags för de bästa att gå vidare till större och grundligare satsningar men denna tid bör komma lite senare än det gör idag på sina håll.

¤

Mika Kohonen förtjänar också ett par ord såhär på årets sista timmar.
Han gjorde comeback i höstas och har gjort det bra som vanligt. Riktigt kul att han återkom till sporten och att han fick vara med om ännu en VM-final.
Det var nästan rörande att se de svenska spelarna krama om Kohonen efter hans sista VM-final.

¤

Tittar man på övriga VM-spelare så är det främst de svenska som jag lagt märke till även om jag tycker att det fanns några skickliga lirare hos motståndarna. Finlands lag kändes överlag både lite ålderstiget och tungt. Kukkola gör ju alltid bra insatser.

De svenska spelarna är ju allihop fantastiskt skickliga. Ja, det kan man ju generellt säga om samtliga finalspelare.

Några spelare tycker jag inte tagit så stor plats eller kanske snarare inte fått ta så stor plats. Alexander Galante Carlström spelade i tredjefemman och kändes inte riktigt hemma där. Patrik Malmström tycker jag fick ta konstiga positioner hela tiden. I PP skulle han t.ex. vara den som stod i slottet och väntade på bollar och det kanske han gjort förr men det är inte det han generellt sett gör. Han spelade också med Kim Nilsson vilket till viss del drabbar honom på samma sätt som Galante Carlström drabbas av att spela med den ”nye” Alexander Rudd. Är det något som Kim Nilsson och Alexander Rudd kan kritiseras för så är det väl att de kan bli lite svåra att spela med i och med att de håller bollen länge och inte alltid släpper den ifrån sig i, för medspelarna, logiska lägen. Karl-Johan Iraeus är ju också en spelare som man ifrån läktaren sällan imponeras av. Hans främsta egenskaper ligger ju utanför det spektakulära anfallsspelet med boll och han har ju länge förlitat sig på Kim Nilssons skicklighet vad gäller offensiven. Rasmus Sundstedt glimtar till ibland men han är inte den spelare han var för sisådär tre år sedan. Kedjan med Rasmus Enström, Johan Samuelsson och Henrik Stenberg är ju bemannad av helt makalösa spelare men hade nog mått bra av att ha med en stark och skottvillig Galante Carlström istället för Stenberg i och med att varken Enström eller Samuelsson skjuter särskilt ofta. Absolut ingen övrig kritik mot Stenberg som trots allt avgjorde finalen. Han spelar sitt spel bara helt enkelt, liksom de andra.

Om det är några som stuckit ut under VM så är det till att börja med Alexander Rudd som fortsätter sin turné runt innebandybanor där han långkliver runt allt motstånd och passar bollen bakom ryggen och bara leker innebandy. Patrik Åman har inte haft så fasligt mycket att göra under VM men i finalen glänste han med några helt avgörande räddningar. Snacka om reaktions- och koordinationsförmåga. Kim Nilsson är ju också en spektakulär anfallare som ständigt har något påhitt på gång.

En spelare som förtjänar ett alldeles eget omdöme är Robin Nilsberth som jag tycker har gått framåt något enormt de senaste säsongerna och nu under VM visade att han är en världsspelare.

Till sist har vi den spelare som jag anser dominerar varje byte där han deltar och det är Martin Östholm som idag är den spelare alla lag måste sätta upp en egen plan för att stoppa. Ge honom en yta och du kan räkna med ett svårt skott för målvakten. Utöver det har han utvecklat sitt defensiva spel mycket de två senaste säsongerna och går sällan förlorande ur en sargduell. Som inte det vore nog så genomför han nu regelbundet sina spektakulära coast-to-coast-löpningar med bollen. Det enda som kan göra Östholm till en bättre spelare är idag att han kan lära sig att oftare hitta passningsalternativen efter att hans skottläge egentligen försvunnit.

Konkurrens saknas inte och de främsta utmanarna är förstås Enström, Rudd och Kim Nilsson men det är dags för att äntligen utnämna en back som bäste spelare.

Ostoppbart

Foto: Per Wiklund. www.perwiklund.se

¤

Gott Nytt År allihop !

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!

Publicerat i Innebandy | 1 kommentar

Tufft att vara landslagsman

VM är i full gång och Sverige har tagit två lätta segrar som väntat.

Ändå måste jag säga att Tyskland såg rätt bra ut trots de stora siffrorna idag.

Riktigt kul att se att det inte är ljusår mellan Sverige och lagen bakom. Ok, det är klart att även jag såg att våra killar inte gick för fullt och allt det där. Det är mer på hur Tyskland agerade med boll som jag tycker det börjar ta sig.

Matchen i sig är annars inte så mycket att orda om förutom att Sverige spelade riktigt vackert bitvis.

Martin Östholm såg ett tag ut som att han tänkte skottnöta sig igenom alla tyskar och mot slutet av matchen så var det nog så att tyskarna helst flyttade på sig.

Alexander Rudd går från klarhet till klarhet och ser ut som en spelare ifrån en annan planet. De andra får liksom spela på hans villkor.

Sedan är det ibland tufft att göra bra ifrån sig i landslaget förstår man ju. I alla fall om man ska tro TV-kommentatorerna som tyckte att Jonas Svahn är bäst när Sverige får spelvända ofta. Då blir det inte lätt för Svahn att nå sin kapacitet eftersom Sverige ”aldrig” lämnar bollen ifrån sig.

IMG_9140.PNG

I övrigt verkar VM vara ett succéarrangemang såhär långt.

Jättematch på tisdag mot finnarna.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!

Publicerat i Innebandy | Lämna en kommentar

Alla pratar om det

”Ska du gå på VM i innebandy?” måste vara den vanligaste frågan i Göteborg just nu. Har du inte köpt biljetter är det dags att slå till.

IMG_9105.JPG

https://m.youtube.com/watch?v=n8A2ir50Pm8&feature=youtu.be

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!

Publicerat i Innebandy | Lämna en kommentar

Just idag är jag stark

Måste ju bara passa på att uppmärksamma de göteborgska framgångarna idag.

Först slog IBF Göteborg den hittills obesegrade serieledaren Karlstad och gled upp på andraplats i Allsvenskan södra.

På köpet satte John Hellman och Alessandro Agus några kassar. Sandro ligger nu på tredjeplats i poängligan.

John jagar en gammal klubbkamrat lite längre ner i samma poängliga.

IMG_9082.PNG

I Superligan tog Pixbo en mycket välförtjänt seger mot Granlo och klev med den segern upp på förstaplats i tabellen.

Som plus i kanten så öser laget in mål och har nu gjort nästan 20 mål mer än laget som gjort näst flest mål. Skarprättaren Patrik Malmström har gjort flest mål med sina 17 fullträffar och ligger med 27 poäng tvåa i poängligan efter innebandylekande Alexander Rudd hos Storvreta.

Fyra i poängligan ligger nästa Pixbo:it – Daniel Calebsson. Inte så pjåkigt.
Caleb levererar ännu en säsong och överglänser en hel del av konkurrenterna som ses som givna i landslaget.

Innebandyfoto: Per Wiklund. www.perwiklund.se

IMG_8801-0.JPG

IMG_7487-0.JPG

På tal om Storvreta så tittade jag lite på TV-matchen ikväll. Alltså, det måste sägas, Storvretas matchställ var/är en katastrof.

En ljusblå-vit-röd tröja och rödvita byxor. Det måste ha hänt något vid packningen inför matchen för det var ett av de fulaste matchställen jag sett.

Storvreta förtjänar bättre och jag hoppas att detta bara var en tillfällig nödlösning.

Vi bjuder också på ett grymt snyggt mål av Pixbos P04 där Sebastian Österman passar fram Filip Widepalm som drar till. Kolla själv.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!

Publicerat i Innebandy | 5 kommentar