”Om han coachat bättre…

… hade jag kanske haft ett OS-guld nu.”
Ola Lindgren om Bengt ”Bengan” Johansson.

Nu är de där i OS-final igen våra handbollsherrar och det är riktigt häftigt.
Alla våra medaljer i OS kommer ifrån hårt slit och jättefina prestationer som är guld värda men ett OS-guld i handboll skulle värma mitt hjärta lite extra mycket och jag tror många svenskar känner detsamma för detta alltid så nervpåfrestande landslag. Tre raka OS-finaler utan seger och däremellan segrar i både EM och VM har krävt sin tribut av oss handbollsfans.

Kl 16.00 smäller det mot Frankrike och jag måste ju erkänna att jag inte har någon segerfeeling alls. Danmark och Ungern kändes ju inte omöjliga men Frankrike kändes överlägsna oss i gruppspelet även om det slutade med bara två måls skillnad. Nu saknar vi också Dalibor Doder.

Nåja, vi får hoppas att ”Bogdan” sitter några gånger och att Sjöstrand eller Andersson spikar igen.

Anledningen till den något syrliga kommentaren inledningvis var att Bengan Johansson uttalat sig negativt om att Källman och Kim Andersson kom med i OS-truppen efter att de tackat nej till kvalspel. Nu är vi i final och dessa två herrar har varit allra högst delaktiga till detta.

Det här exemplet och några till visar bara att det finns många sätt att tänka och agera som coach. En del är rätt och annat är fel och uppenbarligen finns det en hel del kritik inom vår gamla ”gyllene generation” inom handbollen gentemot den annars alltid hyllade Bengan Johansson. Inte ens han klarar sig alltså undan helskinnad. Trots tre OS-silver, EM- och VM-guld och fem svenska mästerskap så kunde han ju ha coachat lite bättre …

Sedan är jag rätt övertygad om att Staffan Olsson och Ola Lindgren har präglats en hel del av Bengan Johansson och hans ledarskap utan att de alltid tänker på det. Samtidigt är det ju så att det kräver sitt till att kunna se att man inte nått sina framgångar helt på egen hand.

Ja, till sist ska jag ju också säga att jag nu bygger lite höna av en fjäder eftersom uppgifterna kommer ifrån pressen som inte alltid är helt renhårig i sin rapportering. Citat klipps ur sitt sammanhang och kommentarer som sägs med ett leende kläms fram som vildsinta påhopp.

Jag använder ändå detta och väver in det i ytterligare små resonemang.

Kommer du ihåg Wikegård och Boork i vintras och hur de grälade om hur Tre Kronor skulle spela och agera?
Där hade vi två diametralt skilda åsikter om hur spelet ska gå till. Någonstans i mitten stod Mårts och hade ingen aning om någonting.
Han gick väl ut och tog en kopp kaffe.

Jag råkade också se Carlo Ancelotti coacha PSG igår och såg då något rätt ovanligt på en fotbollsbänk. Coachen inledde ett snack med sin assisterande, Makelele, och såg uppriktigt nyfiken ut över att höra åsikten. Annars brukar det väl mer likna det här…

Även här har jag studerat våra handbollscoacher – Lindgren, Olsson – en del och de har helt olika stilar.
Lindgren sitter lugnt på bänken under spelet samtidigt som Olsson studsar gapande omkring vid sidlinjen som en påtänd giraff med armarna gestikulerande hela tiden. Sedan kommer det en time-out och då samlas hela laget och utan att resonera med varandra drar de upp sina olika riktlinjer. Lindgren pratar mer lugnt och metodiskt om vad som ska göras och Olsson är mer hetsig och skriker ut sina order.

Andra coacher får finna sig i att coachas via anteckningar…

Återigen kopplar jag tillbaks till Bengan Johansson som var känd för att delegera ut väldigt mycket av sitt ledarskap till de rutinerade spelarna i landslaget. Oftast såg man lagkaptenerna och ytterligare några ta kommandot under time-outerna medan Bengan stod vid sidan om och lyssnade.

Olika stilar, olika vägar och lika framgångsrika.

Dock verkar det som att den introverta ledarstilen är den som är vanligast förekommande på den höga nivån.
Ok, lika bra att klara ut introvert och extrovert också.

Introvert har ingenting med att vara utåtriktad att göra som många tycks tro.
Att agera introvert handlar delvis om hur man inhämtar information och behandlar den.
En del pratar väldigt mycket med andra och bollar åsikter och tankar fram och tillbaks. Dessa är oftast extroverta.
Andra går in mer i sig själv och sina egna tankar och söker i sina egna anteckningar. Dessa är oftast introverta.

Det finns många definitioner på dessa två begrepp. Ett annat är var man hämtar energi. En del hämtar energi mer på egen hand och andra hämtar energi i samvaro med andra. Den introverte hämtar oftast energin på egen hand medan den extroverte går ut till laget eller om så är ut på stan och snackar med folk. Ok, grovt förenklat men typ så ser det ut.

Kanske är det också så att idrottens snabba natur gör att de introverta coacherna blir mer lyckosamma eftersom saker sällan hinner dras igenom flera viljor innan det ska ske på banan?

Det är inte heller alltid så lätt att se skillnaderna eller att definiera. Mourinho, som jag alltså tycker mig se som en som inte resonerar så mycket med andra kan också agera på följande vis…

Någon som tror att denna introverte ledare inte söker uppmärksamhet eller tycker att han inte är utåtriktad?

… han söker samtidigt mycket närhet och tycks på det viset vara extrovert.

Å andra sidan finns det de som anser att Mourinho är galen också… ;-)

Vilken typ av ledare har du tror du och hur påverkar det ditt lag?

Hur agerar du själv och hur påverkar det dina lagkamrater och ledare?

****

****

Mer OS såhär sista dagen.
Vad handlar det om med felmätningar i kastgrenarna?
Funktionärer som springer fram till nedslagsplatser flera meter ifrån rätt ställe.
Helt otroligt 2012.
”Hawk-eye” har ju funnits på Wimbledon länge nu…

Visste ni förresten att Grenada leder medaljligan i OS?
Jepp, de har en medalj per 110 821 invånare.
Tvåa är Jamaica med 12 medaljer på 2 705 827 invånare. Alltså en medalj per 225 448 invånare.

USA tar en medalj per 3,072,372 invånare och ligger med det på 49 plats.
Kina tar en medalj per 15,486,781 invånare och ligger med det på 74 plats.

Sverige ligger på 29 plats med en medalj per 1,355,811 invånare.
Alltså motsvarar vår placering i medaljligan det förväntade utfallet.

Finland leder medaljligan per capita genom alla tider.
Tvåa ligger Sverige. :-)

****

Nästa vecka börjar det spelas lite lokal innebandy i Göteborg när IK Zenith drar igång sin Islanders Cup.
Grupperna ser ut som följer;

Grupp1
Floda
Lindås
Vöikers
Zenith

Grupp 2
Pixbo
Frölunda
Warberg
Marstrand

Lycka till allihop!

Själv åker jag till Prag för att hjälpa laget till en seger i Czech Open där vi bl.a. kan stöta på SV Wiler Ersingen, Tatran, IBK Dalen och IBF Falun.

****
Jag avslutar med en liten berättelse om en händelse tidigare i sommar.

Nu är det ett tag sedan Gothia men jag tänkte ändå berätta om ett gäng ungdomar som var ute på en gräsmatta och lirade.

Några gånger så var det en kille som dribblade av två tre stycken och enkelt lattjade in bollen i mål.
Han var uppenbarligen riktigt bra den här snubben.

Hur var reaktionen ifrån hans kompisar tro?
Tror ni han fick några ryggdunkar och beröm för sina prestationer?

Nejdå, inte alls. Han belönades med det allra ”finaste” av omdöme en svensk ungdom 2012 kan lämna ”TUUUUUR”…. ”Oh, fy fan vilken TUR du har”.

Vet ni. Det kryper i mig när jag hör det. Det är så att nackhåren (ja, jag har lite hårkänsla kvar där…)reser sig och det kliar i fingrarna.

Vad är det som gör att svenska idrottsungdomar har så in-i-helvete svårt att uppskatta en medspelares, eller för den delen motståndares, prestation?

Så svårt ska det väl inte vara att använda ögonen till att se vad som händer och ge en eloge till den som gör något bra.

Antingen är det så illa att människorna faktiskt inte ser det fina och då må det ju vara hänt eller så är det så illa att man ser det men är så ruskigt ogin att man inte kan med att ge ifrån sig lite cred. I vilket fall är det ju inte särskilt vackert.

Jag tror att vi skulle få en smula bättre värld ifall fler lärde sig att uttrycka lite uppskattning och att ge positiv feedback omkring sig.

Läste att handbollslandslaget hade varit på läger inför OS och att de svetsats samman på ett sätt de inte varit sammansvetsade tidigare. Efter det känner de starkare för varandra och det så starkt att de pratar om en slags ”kärlek”.

Man skulle kunna säga att det lönar sig att ge kärlek… ;-)

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!

Det här inlägget postades i Innebandy och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.


7 svar till ”Om han coachat bättre…

  1. Ida skriver:

    Hej Anders! Detta handlar inte om det här inlägget utan läste ditt inlägg om att innebandy borde få mer utrymme i media och jag mejlade till och med GP dagen efter SM-finalerna för att jag var så besviken över att inte kunna läsa något i tidningen och påpekade att innebandy är en rätt stor sport i Sverige.. Fick då detta svar: ”Vi upplever att bland våra läsare så svalnar intresset för innebandyn betydligt när Pixbo åker ur slutspelet. Det är många som utövar innebandy (en stor motionssport) men det innebär inte med automatik att lika många läsare vill att vi skriver om sporten.” Jag undrar då hur de undersöker detta? Och hur kommer det sig att dom skriver så mycket om golf? Bryr sig någon?

  2. Stefan skriver:

    Grattis till segern i Tjeckien! Det måste ha varit skönt att tvåla dit både Falun och SV Wiler Ersigen. Ser fram emot din insiderapport om turneringen. / Stefan

  3. Rasmus skriver:

    Seger i Prag för en vecka sedan och ännu inte ett ljud på bloggen.
    Du har ju ett lysande tillfälle att pusha för Pixbo och att skryta upp er.
    Har du gått och blivit ödmjuk och blyg?

  4. Coffe skriver:

    Långt mellan inläggen nu anders, funderar du på att sluta blogga?

  5. Stefan skriver:

    Det skulle vara ett mörker om du slutade blogga.

  6. Silver Räven skriver:

    Kom igen Anders, lossa på bläcket!!

  7. Eddie skriver:

    Saknar Götefloorblogg!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>