Handbollen kan lära från innebandyn!

På mindre än en månads mellanrum har jag hunnit avnjuta två SM-finaldagar i Malmö arena. I slutet av april var det ju alla innebandyälskares höjdpunkt och alldeles nyss kom jag hem från handbollens dito. Som åskådare vill jag därför passa på att analysera dessa ganska jämförbara upplevelser.

Korridorhänget: Här är det lite orättvist i jämförelserna, jag är ju en aning partisk här. När det är innebandyfinalerna så är det omöjligt att röra sig mer än 100 meter innan man springer på någon man känner och börjar språka med. Under handbollsfinalerna sprang jag endast på ett fåtal kända ansiktet, vilka såklart alla var innebandyfolk. Men närvaron av sponsorer, klubbar, merchandise och kringarrangemang var markant lägre hos handbollen, där kan innebandyn ståta med betydligt mer aktiviteter och utställare och därmed också betydligt mer action i korridorerna under pauser och mellan matcher.

Planarrangemang: På en punkt skulle innebandyn kunna lära av handbollen. De speakers som höll till på innerplan och ute i publiken var brilljanta. Uppsluppna, fyndiga och pålästa. Under innebandyfinalerna i år så sprang det runt en mer än lovligt nervös tjej och intervjuade random folk ur publiken, förvisso på ett ganska roande sätt, men nog inte som hon hade tänkt sig, det var det pinsamma i det hela som roade framför hennes intervjuer. I övrigt kör innebandyn över handbollen. Pausunderhållningen i handbollen bestod av att fem snubbar från SATS var inne på plan och visade hur ett skivstångspass och cirkelträning kan gå till, bedrövligt! Nationalsången sjöngs av någon okänd tjej, till skillnad från innebandyns MÄKTIGA nationalsång framförd av Marinens musikkår. Prisutdelningar till årets spelare, all star team med mera kom redan innan uppvärmningen på första matchen och priscermonin med utdelning av guldmedaljer skedde bakom ett av målen till nästan tomma läktare, istället som på innebandyn på ett podium mitt på plan.

Inramningen: Det är svårt att mäta sig med det mäktiga skådespel av orangeklädda fans från Kristianstad på nästan 8000 pers som utgjorde stora delar av publiken under handbollen. En av de mäktigaste upplevelser som jag haft i en idrottsarena. Men så fanns det också två skånelag på innerplan under finaldagen. Innebandyns närmsta lag i förhållande till Malmö kom nästan 60 mil därifrån, det påverkar lite publiksstämmningen och attraktionsvärdet. Samtidigt måste man klandra Handbollsförbundet för det lite väl snålt tilltagna inhyrandet av personal från Malmö arena. Lite väl många kiosker och barer var inte öppna. De barer som var öppna hade endast en person bakom disken i de flesta fall och redan efter dammatchen hade de flesta barer slut på öl och tilltugg vilket skapade sjuka köer i de barer som inte kört slut på lagret än. Nu har förvisso handbollen bara kört singelfinal a´la innebandyn i tre år men det känns ändå inte ok. Om man nu är två sporter som kör ett liknande finalkoncept och dessutom i samma arena, varför utbyter man inte kunskap med varandra för att höja kvaliteten i sina respektive produkter? För att summera så knäcker innebandyn handbollen på alla punkter som man faktiskt kan påverka, gällande publikinramningen finns det säkert mer att jobba med för innebandyn men att man ligger flera steg före en såpass etablerad idrott som handbollen måste berömmas. Kudos innebandyn.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone-DELA INLÄGGET!
Publicerat i Off topic | 1 kommentar

Bokslut

Säsongen 2011/12 är slut för Huddinges del, idag börjar säsongen 2012/13 och den börjar på bästa möjliga sätt. Idag kungjordes att Johan Blomgren kliver in som sportchef för innebandyn. Ett helt logiskt val och det bästa klubben kan göra för att få in en driven, engagerad och smart person på en av de viktigaste och övergripande posterna i organisationen, helt lysande. Men innan den här bloggen går vidare in på nästa säsong så måste det ju göras bokslut av den gångna och det gör enklast genom att analysera det som jag förutspådde innan säsongen började.

Vinnare av poängligan:

Katta Ekstam vann ganska ohotad denna kategori, närmst följande var Åsa Tjusberg som, precis som Katta, spelade alla säsongens matcher (och förövrigt med sista matchen mot IKSU kom upp i 100 spelade matcher i Huddinges färger) men ändå slutade 10 poäng bakom Katta. Mina två bubblare till denna post försvann ut ur racet ganska tidigt, Anna Wiman på grund av sin trista knässkada och Linda Englund på att hon inte fick så mycket speltid. Resultat: 1 rätt

Vinnare av busligan

Sara Svensson delar på denna titel med det lite mer otippade namnet Jocke Borgqvist som båda har skrapat ihop 12 minuter (eventuellt har Jocke samlat ihop fler minuter, dessa tolv var innan juluppehållet). Huddinge är överlag inget fult lag och man har inte det som ambition heller, till skillnad från vissa lag, till trots suffixen hockey i namnet. Jag tippade ju Jessica Berg som vinnare av denna kategori och hon hamnar tillsammans med två andra lagkamrater i form av Katta och Ida på 10 minuter i utvisningsbåset. Resultat: Ett halvt rätt eftersom jag trots allt hade Sara som bubblare.

Vinnare av passningsligan:

Åsa Tjusberg var rejält utmanad av Anna Wiman tills skadan var framme men efter det är det inget snack om saken, Åsa med sin spelintelligens smekte fram målgivande pass i en strid ström under hela säsongen. Resultat: 1 rätt.

Vinnare Game winning goal:

Malin Andreasson och Katta Ekstam delar på denna utmärkelse med tre stycken inskriptioner var. De petar in bollen som visar sig vara den avgörande i två tredjedelar av Huddinges vinstmatcher. Jag tippade Wiman med Englund som bubblare men av samma anledningar som ovan så försvann de snabbt ut ur matchen även här. Katta hade jag som bubblare men om jag hade haft Mallans namn där hade jag varit tvungen att vara klärvoajant. Resultat: Nja, inget rätt här då…

Vinnare årets rookie:

Rebecca Fransson tog hem denna titel som jag nämnde i förra inlägget. Helle som jag tippade har jag ingen uppfattning om huruvida henne insats har varit men vad som är tydligt är att Rebecca verkligen tagit flera steg framåt i sin innebandykarriär denna säsong. Resultat: Förvisso hade jag Rebecca som bubblare men med tanke på det begränsade urvalet kan jag inte ge mig själv något rätt här…

Vinnare pizzamonster:

Jag skrev att det inte var någon chans i världen att Katta Ekstam skulle släppa fram någon annan gällande denna titel och så rätt jag hade! Inte mindre än sex gånger har Katta varit framme i sekretariatet och hämtat upp sina presentkort till Deli italia, Carro kom närmst efter med hälften så många. Resultat: ger mig själv ett och ett halvt rätt för den spiken!

Vad som händer här på bloggen framöver är lite oklart, självklart kommer jag följa upp Silly season-rykten i den mån det går och att jag får skriva om det men i övrigt kommer de inlägg som eventuellt publiceras mer handla om innebandy och då främst daminnebandy generellt och kanske inte så mycket kring Huddinge eftersom viss risk för stiltje finns just nu.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone-DELA INLÄGGET!
Publicerat i Historia, Silly season | Lämna en kommentar

Sista versen

Sista seriehelgen står för dörren för Huddinges del. Fast i ingenmansland i år igen sedan några omgångar tillbaka. Topp åtta är också klart. Den enda lilla spänning som återstår är att se om Karlstad klarar av att hålla sig kvar för ytterligare en säsong som lindansare. Det står ju mellan den och Jönköping och oavsett lag som får kvala för att hålla sig kvar så ger jag dem väldigt små chanser att överleva en sådan serie även om det är bra odds att ta sig tillbaka. Nåväl, tillbaka till Huddinge. Umeådubbel står på programmet och jag skulle aldrig spela några pengar på någon match i sista omgången, det kan sluta hur som helst. Är det någon gång motivation slår klass så är det i slutet av serierna.

Åsa Tjusberg med sin Årets spelare tavla, som hängs upp på en rätt meriterande vägg med tanke på de hockeygrabbar som också hänger där... Foto: Huddinge Hockey

Istället kan jag droppa att Huddinge nu utsett de spelare som i klubben premieras varje säsong. Årets spelare blev återvändaren och spelgeniet Åsa Tjusberg med bland annat motiveringen ”Åsa är en spelbegåvad center som har en hög lägstanivå och ger alltid sitt yttersta för laget. Åsa har spelat samtliga (två omgångar återstår) matcher den här säsongen och gjort 21 poäng fördelat på 7 mål och 14 assist.”. Säger inte så mycket om vad hon presterat den här säsongen förutom siffrorna men rapporterna säger att hon var tungan på vågen vid flertalet av poängmatcherna så jag tror garanterat att det är rätt spelare för utmärkelsen. Nytt för i år är även utmärkelsen årets rookie, vilket jag antar är vigt åt de tjejer som gör sin första säsong i Huddingetröjan och den utmärkelsen tillföll Rebecca Fransson som kom från Hammarby inför den här säsongen. På måndag börjar Silly season för Huddinges del, det ska bli sjukt spännande!

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone-DELA INLÄGGET!
Publicerat i Huddinge IK | Lämna en kommentar

Öka takten sista kvarten!

Säsongens sista hemmamatcher spelas denna helg. Om man bara går på gamla meriter från säsongen så borde denna helg innebära sex sköna poäng men så funkar ju inte världen, som tur är. Det blir spel om poängen även denna helg. Att möta Jönköping just nu är som att möta ett skadeskjutet vilddjur inträngt i ett hörn, förra veckans skalp mot ett formsvagt Täby visar på det. Alla poäng möjliga gäller för Jönköping och i princip alla medel är tillåtna för att tillskansa sig dem. De är en redig tur att Huddinges tabellöde på intet sätt hänger på mötet med Jönköping, då hade det kunna varit riktigt jobbigt att sitta i Storängshallen idag. Karlstad har tagit häpnadsväckande skalper på upploppet och därmed förpassat Jönköping till kvalplats men det tror jag inte smålandslaget är särskilt bekväma med så, se upp Huddinge!

På söndag är det sedan returmöte på den underliga matchen i Göteborg från förra året. Pixbo har en rätt ohemlig svaghet som stavas tredje perioden. Det finns en räcka spektakulära genomklappningar signerade Pixbo denna säsong. Eller vad sägs om en 5-2 ledning inför tredje mot Djurgården som slutar 8-5 till Djurgården, eller varför inte, mot samma motstånd en 6-2 ledning inför tredje som slutar 7-6 till Djurgården. 6-3 mot Dalen som slutar 8-8.  Listan av förlorade sistaperioder förlustmatcherna är diger och det känns som att det antingen är dags att plocka in en ny fystränare eller en mental coach i västkustlaget för sådant kan bli kostsamt i framtiden. Frågan är dock om man hinner justera en sådan sak till slutspel. Till söndag hinner man garanterat inte justera det så förslag till gameplan för Huddinge, håll 0-0 de två första perioderna, sedan är saken biff ;)

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone-DELA INLÄGGET!
Publicerat i Inför | Lämna en kommentar

Spola kröken

Som vanligt var jag ju helt fel ute när jag förutspådde gångna helgens Dalaturné. Falun fick slita hårt för poängen och säkrade inte segern förrän i slutet av tredje när rutinerade rävarna Dalbjer/Kristoffersson beslutade sig för att det var färdiglekt och brassade in tre mål på loppet av fem minuter. Målprotokollet såg exakt likadant ut mot KAIS Mora, lagen följdes åt till de sista tio minuterna och sittandes framför liverapporteringen vid datorn så tänkte jag för mig själv att det skulle bli en återupprepning av matchen dagen innan. Men icke, Huddinge höll tätt bakåt och inga rutinerade rävar hos KAIS hade förmåga att kliva fram och visa att det var slutlekt. Serieledarna tappar poäng mot limbo-laget Huddinge och även om suddensegern till slut ändå går till dalkullorna så känns det som en seger för Huddinge med Huddingeögon.

Under veckan har det blossat upp en debatt kring Sala. Jag har väl inte varit så förtjust i Sala sedan tidigare men detta är ännu larvigare. Hur kan man ens göra något av en icke-fråga. I min värld hör alkohol på intet sätt samman med elitidrott. Jo, jag vet att alkoholen är väl utbredd inom idrottsrörelsen och att många ungas alkoholdebut kommer i samband med deras idrottsutövande men allvarligt. Vi snackar elitnivå! I många distriktslag finns det godis- och skräpmatsförbud, detta för att visa att ett seriöst idrottsutövande med sikte på yttersta eliten inte går hand i hand med dåliga kostvanor, jämför då det med alkohol… Fråga vilken individuell elitidrottare som helst på deras syn på alkohol under säsong. Alla med någorlunda grundläggande kunskap om idrottsfysiologi och träningslära vet att alkohol inte tillhör verksamheten. Ändå finns det spelare och ledare som går ut och säger; ”det var bara någon enstaka öl till maten”. Någon som reagerar? Vadå ska man som ledare inte heller få dricka öl under säsong? Jovisst, drick bäst ni vill men i samband med era uppdrag som ledare, i synnerhet när ni rör er omkring era spelare, bara låt bli. Föregå med gott exempel, det är ju alltid en bra idé. Det behöver inte ens stå i några regler, det är bara sunt förnuft och gällande spelarna är det ju ett jävligt enkelt sätt att ge sig själv förutsättningarna för att kunna prestera på max.

Det finns ju ytterligare en aspekt gällande alkohol och innebandy som länge har retat mig. De berömda suparturneringarna under offseason. Ni vet de turneringarna som går i någon större stad i Sverige alternativt på Åland när ordinarie seriespel har uppehåll (eller för en del finska lag, Storvreta cup, mitt under brinnande säsong). De där turneringarna som lag åker iväg för att i första hand festa men har som förevändning att åka och spela innebandy. Kan man verkligen inte bestämma sig för antingen det ena eller andra. Om man nu vill umgås med sitt lag under fest-lika förhållanden, boka en sådan resa istället. Vill man spela innebandy utan seriespelets press och våndor och istället ha innebandyglädjen som främsta mål, åk på en turnering men vad är grejen med att kombinera de båda? Har aldrig begripit det men någon där ute kanske har svar?

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone-DELA INLÄGGET!
Publicerat i Grinds | Lämna en kommentar

Dubbel i Dalarna

Falun i sina iögonfallande matchställ

Just nu sitter damerna i bussen på väg till Dalarna. Daladubbel står på programmet. Tyvärr tror jag det kommer bli en poänglös bortahelg. Dels är både Falun och Mora ett på pappret starkare lag än Huddinge och även om Huddinge har en tendens att spela bättre när de inte har något att spela för så har deras motståndare alldeles för mycket att spela om för att göra någon plattmatch. Falun, som jag förövrigt har tippat som mästare denna säsongen vilket så här i efterhand kan kännas lite överilat (även om inget är klart än), spelar ju för att hålla undan för lagen under dem och försöka bli det bästa av de valbara lagen inför slutspelet. Jag tycker kanske inte att Falun är så mycket bättre än sin placering men absolut bättre än sin poängskörd om man tittar på det lag de besitter.

KAIS Mora som Huddinge tar sig an på söndag krigar istället för att bli tabellens översta lag och därmed bland annat få lov att välja först. Mora har ju en världsberömd första-line som det med all rätt snackas om så fort KAIS Mora kommer på tal. Samtidigt så brukar inte alltid försvarsspelet vara Huddinges stora problem, det känns rätt stabilt trots att man just nu tangerar exakt 100 insläppta mål men det gör Djurgården också samt Falun har fler insläppta mål än så trots att de ligger långt före Huddinge i, den lite haltande, tabellen. Huddinge ligger faktiskt på delad sjundeplats om man skulle räkna tabellen utifrån insläppta mål vilket talar ett tydligt språk om att Jocke och hans stab lägger mycket fokus på försvarsspelet. Samtidigt skulle Huddinge ligga på en oroväckande tolfte plats om man räknade antal gjorda mål och det är väl det som Huddinge har framför sig inför kommande säsong. Att hitta ett mer effektivt anfallsspel samt hitta ytterligare någon målskytt av Kattas kapacitet. Katta som med sina magiska färdigheter står för en tredjedel av Huddinges totala produktion av mål men framför allt är den enda som ens har tvåsiffrigt i kolumnen gjorda mål. Där är problemet med anfallsspelet.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone-DELA INLÄGGET!
Publicerat i Inför | Lämna en kommentar

Second opinion

Nu känns det lite trist med två griniga inlägg i rad men jag är av åsikten att rätt ska vara rätt. Jag har den största respekt för Göte Rosth, få människor kan mäta sig med hans engagemang, intresse och kunnande gällande daminnebandy och hans lojalitet mot de klubbar han är involverad i är enastående. Det finns exempel på när Göte tillryggalagt oerhörda sträckor asfaltsväg när han pendlat till tränaruppdrag. Dock kändes det senaste inlägget lite väl bittert. Om det finns oegentligheter mellan Telges och Huddinges damlag vet jag inget om men det är ju tydligt att trafiken av spelare där i mellan har varit påtaglig men samtidigt vet jag att Huddinge alltid försöker göra rätt för sig oavsett om det handlar om spelare som är på väg till eller från klubben. Men att på hörsägen, som jag antar att det är, anklaga juniorlaget för att aktivt ”dammsugit” regionen är rent förtal.

Under hela min tid som tränare för juniorlaget värvades endast en spelare från andra klubbar genom att Huddinge tog första kontakten och tyckte att hon skulle byta till oss. Det var en tjej som just då spelade innebandy för ett pojklag och vi tyckte att hon kanske skulle prova att spela med tjejer också och se hur det kändes. I övrigt har jag varit av policyn, vill de spela för oss så ska det inte vara för att något som erbjudits eller lockat dem. Handen la ner, tjejerna där kontaktade oss och frågade om de fick komma, samma sak hände med Vendelsö och även IBS som inte fick ihop till lag en säsong. Tullinge startade vi ett samarbete med och som följd av det sökte sig spelare med intresse av miljöombyte automatiskt till oss. Denna säsongen har Högdalen haft interna stridigheter och utan att för mycket gå in på detaljer så var det några tjejer som ville ha ett miljöombyte och kontaktade klubben. Jag vet inte hur filosofin är nu men min var att om man lockar och pockar på spelare att komma till sin verksamhet, framförallt på juniornivå, så finns det en stor risk att man står i någon form av skuld till dem gällande vad man lovat. Sådant kan ligga som en våt filt över ett lag. Antingen för att man inte kan uppfylla löftena och spelarna känner sig lurade eller att man uppfyller dem och andra spelare känner sig förfördelade. Om de själv söker sig till klubben, oavsett vilka anledningar, så kan man redan från början förklara vad det är som gäller och sedan får spelaren ta ställning till om detta är av intresse och så ges möjligheten att söka något annat om det inte passade. Men att straffa ett juniorlag som målmedvetet och långsiktigt jobbat för att visa att de är ett lag som erbjuder spelarutveckling och en massa olika möjligheter att spela på sin nivå genom att säga att de använt en ”dammsugartaktik” känns lite väl lågt. Sedan kan jag absolut tycka att det är tråkigt att divergensen i innebandystockholm mer och mer utarmas, men det ska man snarare lägga på de klubbar som inte klarar av att vara attraktiva för sina ambitiösa spelare.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone-DELA INLÄGGET!
Publicerat i Grinds, Silly season | 4 kommentar

Djurgårdens mygel

Så det var derby. Djurgården körde över Huddinge. Huddinge missade ytterligare en ”sista chans” till slutspel. Djurgården börjar hosta igång sitt maskineri och är därmed klar med försäsongen inför slutspelet. Inget nytt under solen således. Istället är det något helt annat som fångar mitt intresse denna match. Ta en titt på denna bilden:

Någon som ser något underligt? Inte? Nä, det är så här det brukar se ut på läktaren under en seriematch hos Djurgården. Närmast sörjande och en del innebandynördar, det är förövrigt så daminnebandyn ser ut i hela Stockholmsregionen. Flyttar man sedan dessutom matchen till Sjöstadshallen en vardagskväll, ja, då blir den skaran ännu färre. Om man ägnar tiden till att räkna antalet personer på plats på läktarna, för att ens eget lag blir överkört och man inte står ut med att se det, kommer man inte ens upp i hundra åskådare med god vilja utan ganska exakt 95 stycken med några kontrollräkningar. Läser man matchrapporten så berättar den dock en annan historia. Publikräknaren, som med sitt allvarliga brytningsfel alternativt grava dyskalkyli helt klart är fel man på fel plats, fick nämligen ihop det till hela 279 personer i publiken.

Många klubbar i elitserien, framför allt i storstadsregionerna, lägger väldigt mycket tid och resurser på att på olika sätt göra sina hemmamatcher så attraktiva som möjligt. Några lyckas bra, andra, såsom Huddinge, får kämpa hårt för att hela tiden hitta nya vägar för att få mer publik till hallen och därmed få en positiv trend i sina publiksiffror från säsong till säsong. Frågan är om detta ens är lönt för Djurgården? Varför ska man jobba arslet av sig? Jag menar, hur glad blir man för att man höjer inträdessiffrorna när de ändå hamnar på samma nivå som de siffror man just nu frisserar fram? Känns ju som ett meningslöst jobb när man bara kan sätta till valfritt nummer för att göra publik-siffran tresiffrig som genom ett trollslag. På tiden ute i Botkyrkahallen såg demografin och tillströmmningen av publiken snarlik ut som nu men det skulle ju förändras och förbättras med en flytt till stan och Eriksdalshallen. Nu är det ju svårt att avgöra om det verkligen blev så men måste man justera siffrorna så skvallrar det väl lite om att det inte blivit som man tänkt sig.

För jag förstår att man pillar lite med publik-siffrorna. Sponsorpengarna ska ju in och det är betydligt lättare att få in dem när man kan redovisa bra åskådarantal. Att man sedan får sitta och hålla tummarna att sponsorerna, när de besöker en match, är så upptagna av all VIP-behandling att de inte ägnar sig åt så futila saker som att börja räkna faktisk publik, ja det är ett senare problem. Det kanske ser ut så här på fler håll i högsta ligan, kanske är det kutym att man gör så här och Huddinge helt enkelt är lite naiva, blåögda och oinsatta som faktiskt räknar hur många inträdesbiljetter de lämnat ut på sina hemmamatcher? Vad ska man då tro om säsongens publiksnitt? Vad vi med säkerhet vet är att Djurgården i statistiken ligger på sjunde plats med ett publiksnitt av 320 åskådare samt på tredjeplats i elitserien och att det bara är en av de sakerna som vi kan ifrågasätta korrektheten i….

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone-DELA INLÄGGET!
Publicerat i Grinds | Lämna en kommentar

Pengar rullar in som de ska…

För första gången den här säsongen så satte jag pengar på en match med Huddinge och det lönade ju sig. Jag tänkte redan i veckan att det borde vara upplagt för skräll mot Endre. Ett par faktorer spelade in i denna tanke. En är att det bara var en match denna helg för Huddinges del, på hemmaplan, mot Endre som är en av de lag som har mest besvärligt att ta sig till sina bortamatcher (just denna flög de till, det visste jag inte på förhand). En annan är att slutspelståget gick i veckan i och med förlusten mot Täby
och rent historiskt så gör Huddinge sina bästa matcher när pressen inte längre hänger över dem. Men det som tippade över vågskålen till att släppa det hårda greppet kring mina surt förvärvade slantar var den fantastiska film som jag tipsade om gårdagens blogginlägg. Sabina Wedberg som blir intervjuad av Göran Nährström. Tonen och inställningen både hos Sabina och Göran vittnade om att hela laget verkade genomsyradas av att matchen redan var vunnen. Eller så kanske de alltid har den jargongen och jag lurade mig själv av att tro att det bara var inför dagens fajt det lät så, jag har ju inte direkt följt de andra intervjuerna. Oavsett, högmod går alltid före fall, ödmjukhet före ära och väl-investerade riksdaler går ner i fickan, ka-ching!

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone-DELA INLÄGGET!
Publicerat i Huddinge IK | 4 kommentar

Angående domarna…

Imorgon kommer Endre på besök i Storängshallen. Enligt en ofokuserad (bokstavligen) intervju på Youtube så ogillar Endrespelarna denna eminenta hall skarpt, vilket ger pluspoäng redan på förhand, bland annat nämner Sabina att det ekar, kan förstå att det är ett bekymmer när man behöver höra killen bakom kamerans väna stämma mer än en gång när den kommer tillbaka på återstudsen! Ni som har sett Endre live vet vad jag menar. Endre ligger förnärvarande, med en extremt haltande tabell i vanlig ordning, lika långt från topp fyra som sista slutspelsplats så de har all anledning att fortsätta kriga för poängen i årets serie och ge sig själv så gynnsamt utgångsläge som möjligt inför slutspelet, kanske för att inte åka ut i kvartsfinalen denna säsongen. För Huddinges del handlar det om att avsluta med flaggan i topp och göra sig så attraktiva som möjligt inför Silly season.

På Maggets huvudsida så ligger det just nu en krönika av Henrik Kronholm, spelare i Palmstadens division ett lag. Den grundar sig i ett sms han fått av en lagkamrat som funderar på att lägga av för att han fått nog av dåliga domare. Det verkar lite väl drastiskt och är säkert skrivit i affekt men det blir utgångspunkten för Henriks resonemang kring domare. Och jag tycker hans idé om att domarna på förhand gör upp om vems favör man ska ta innan match är befängd men i övrigt gör han ett par intressanta poäng. Jag har till skillnad från Henrik den naiva tron att domarna har någon form av yrkesstolthet och är genuint intresserade av att göra ett bra jobb men ibland händer saker som får mig att undra. Jag tillhör ju inte Huddinge längre utan dessa tankar grundar sig i mitt nuvarande uppdrag som damlagstränare i division två Skåne, vill bara förtydliga det. De senaste två helgerna har vi genomfört två matcher med två olika domarpar som i sin likhet ändå har varit otroligt olika varandra. Föregående helg hade vi ett domarpar som absolut inte alltid var överrens om domsluten, de rättade varandra, konfererade och såg helt enkelt saker från lite olika synvinklar. Detta var kanske en av de bästa domarpar jag haft trots att det var väldigt lite beslut som gick vår väg eller ens alltid bedömdes i vår favör när de skulle göras det. Dagens domarpar som jag råkade ut för var i grunden likadana, de var inte överrens om domsluten vid ett par tillfällen men den stora skillnaden från det andra domarparet var att det lät sig själva vara oense. Istället för att tillkalla sin kollega för dialog eller rätta dennes beslut så vände sig den domare som inte höll med till vår eller motståndarnas bänk med urskuldande blick, utslagna armar och ett snabbt ryck med axlarna samtidigt som att han avlossade ett vädjande leende. Han var alltså totalt likgiltig inför att hans åsikt inte räknades om han inte var snabbast på pipan. Jag tror vi fick fler domslut med oss än våra motståndare idag men det hjälper inte, min besvikelse på dessa domare är ändå total. Spelar man i damserien är detta ett vanligt problem. Oftast spelar vårt herrlag match i anslutning till våra matcher. Det är väldigt tydligt vilken match domarna lägger sin fokus och heder i. Att de sedan även dömer dammatchen ses nog som en bonus i domararvodet eftersom de får dubbelt betalt om de tar den matchen vilket är lika bra för de befinner ju sig ändå redan i hallen. Sedan handlar det om att få den överstökad så snabbt som möjligt. Jag har inga problem med felbeslut eller märkliga domslut så länge ambitionen att göra sitt bästa skiner genom, på samma sätt som jag inte har problem med felpassningar och självmål från mina spelare så länge ambitionen att göra bra ifrån sig lyser genom. Ett tydligt bevis på att man som domare vill något är dialogen. Främst den med spelare men även med oss på bänken. Ett enkelt; ”mitt synfält var blockerat”, eller ”jag hängde inte med” eller varför inte ”jag var för snabb på pipan, my bad” räcker för att mitt blodtryck inte ska gå topp tunnor och att jag måste sätta mig på spelarbänken för att lugna ner mig. Jag vill samtidigt avsluta med att poängtera att jag gillar domare, de har det riktigt otacksamt uppdrag men är samtidigt villkoret till att vi överhuvudtaget kan hålla på med det vi älskar i alla dessa hallar runt om i Sverige. Försöker därför alltid vara noga med att i samband med match berömma och hylla de domare som visar en vilja att göra bra ifrån sig oavsett utgång av matchen.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone-DELA INLÄGGET!
Publicerat i Grinds, Inför | 5 kommentar