Illa av både mig och Mullsjö

Stundtals och mestadels så är det lika dött här som det är i saharaöknen, kanske är det ett dåligt exempel. Skitsamma.
Jag får bara helt enkelt inte in rutinen att skriva dagligen, eller iallafall veckovis. På ett sätt kanske det är bra, då slipper ni få reda på vad jag har på mig för dagen, eller hur grannens nya katt ser ut.

Hursomhelst, jag var i Linköping igår. Inte för att köpa choklad, utan att för titta på Innebandy. Ni som tar er tiden att kolla in här vet nog redan hur det gick, nämligen rakt åt… pipsvängen. Dagens domarinsats var av sällan skådad karaktär, när man som innebandydomare huserar i världens bästa liga och håller en sådan ojämn nivå. Då är det illa. Jag väljer att citera en polare som twittrade ut följande.

”Hagelin och Simonain ni är det sämsta jag sett. Då har jag ändå spelat div 5 innebandy i Smålandsserien norra.”

En klockren kommentar som även beskriver nivån på ett utmärkt sätt. Jag har själv inte spelat innebandy i division 5, men jag tror att vem som helst kan ana hur nivån jämfört med superligan är där.

Igår var det tekningar hit och dit, utvisning efter utvisning. Balansgången mellan vad man fick, och inte fick göra skiftade lika snabbt som Linköping drog ifrån 2-1 till 4-1. Det var plågsamt att bevittna hur Mullsjö fullständigt föll ihop, efter en oerhört onödig utvisning av allas vår, David Gillek.

Innan Gillek åkte ut så hade Linköping precis nätat i PP, var det då nödvändigt att ta en tvåa för snack?
Visst, du är kapten. Du får snacka. Du är ligans mest utvisade spelare, fast lite kyla måste väl ändå infinna sig?
Bara för att du väller ut diverse ord över domaren så kommer han inte ångra sig, han har redan dömt, ett visserligen ytterst tveksamt domslut. Fast domslutet står fast.

Nu ska man inte haka upp sig på en specifik situation i matchen, men det var här maktskiftet definitivt byttes. I första perioden så var det riktigt kul att se på Innebandy i Linköpings Sporthall. Sedan så blev det tyvärr en alltför ensidig historia.

Som tur är så gick gårdagens resultat vår väg, och den enda skillnaden är att Mullsjö byter plats med JIK. Nu lämnar vi det förgångna och ser istället fram mot nästa helgs match, förmodligen säsongens viktigaste. Sirius borta.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Två bajare till Mullsjö

Äntligen. Idag så blev det klart, två spelare är klara för Mullsjö.
Visst så har vi klarat oss bra det senaste, men förstärkning har känts nödvändigt för att man ska klara strecket. Det gör inte det hela sämre heller när en av nyförvärven Daniel Schmidt fyller 36 i år. Det är detta vi behöver, rutin!

Daniel har mycket rutin från superligan, och har en landskamp på kontot. Jag har aldrig sett honom spela, och vet inte heller hur han för sig, men den rutinen han sitter på måste han förmedla till övriga laget.

Förutom Schmidt så ansluter en annan intressant spelare, Patrik Andersson. Patrik fyller 27 år i oktober och även han är högt över snittet när det gäller ålder. Under den pågående säsongen så har han skrapat ihop hela 17p (6+11) på 10 matcher. Kanske är detta den playmakern alá Ferraresi som vi har saknat.

Detta blev bara ett snabbt inlägg, men ville bara förmedla de goda nyheterna. :)

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Från mörker till ljus.

Inför varje match i Nyhemshallen så spelas en video upp från en av lagets huvudsponsorer, ”Klubbhuset”. Där en kille, jag tror han heter Daniel, försöker ladda publiken. Där nämner han bland annat dessa ord: ”Denna säsongen kan mycket väl bli den där säsongen som alla Maisare kommer minnas”. Så som det har sett ut inledningsvis så har man mest skrattat åt den där frasen, och sagt att han har på sätt och vis har rätt, kanske blir det året där man åker ur SSL. Utan att säga för mycket så lovar jag er följande, vi stannar kvar.

Till skillnad från rivalen JIK så började man verkligen, rent ut sagt värdelöst. Fast vad betyder det i slutändan, du kan flyga upp i tabellen, men utan att nämna något specifikt exempel, så man kan falla lika snabbt ner igen.

David Ahlmark introducerade ett defensivt spel för Mullsjö, och vad är det man säger, ett bra lag byggs bakåt? Det påståendet stämmer äntligen överens med Mullsjö Allmäna Innebandysällskap. Man har släppt in förhållandevis lite mål, fast till en början så kunde man inte mycket mer än just det, försvara. Något som helt oväntat släppte mot Storvreta, de svenska mästarna. Man rådde inte på Mullsjö som huserade i botten av tabellen, det gick inte. Nästintill i varje match sedan dess så har samma ”tillfällighet” inträffat. Något sätter stopp.
Firma Enström & Carlström var obefintlig i gårdagens övertygande vinst mot IBF Falun, den förstnämnde gick till och med poänglös.

Igår kunde man faktiskt känna sig, iallafall en aning, lugn. Detta har varit en bristvara som Maisare, alltid har det varit något som oroar. Vad är det som har hänt då, vad är skillnaden? Hur kan ett lag som kanske har SSLs svagaste trupp, och en av de längre skadelistorna helt plötsligt börja prestera? Något måste uppenbarligen ha hänt, men så är inte fallet, iallafall inte på ”utsidan”. Truppen är precis samma -Elf. På insidan däremot, där har det hänt något.

Helt plötsligt så trodde laget på sig själva, de trodde på fortsatt spel i superligan. Trots att alla odds klart talade mot dem. Storvretamatchen gav laget mycket energi, en energi som inte verkar vara kortvarig för Mais fortsätter att ”skrälla” mot topplag efter topplag.

Jag tror att vi kommer ha en anledning för att minnas den här säsongen.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

TRE PINNAR TILL!

Vad är detta? Ännu en trepoängare, att detta som har varit så långt borta tidigare på säsongen nu kommer på löpande band… Jag skrev ett referat på Mullsjös hemsida ikväll, så jag kopierar texten därifrån hit istället.. :)
Kan hända att det kommer något ”krönikaaktigt” de närmaste dagarna. :)
Andra raka trepoängaren hemma kom ikväll. Och åter var det ett gäng som spelade SM-final i våras som besegrades. Det bjöds inte på någon ”fin” innebandy, det var ett krig som utspelades på planen, ett krig som Mullsjö AIS gick segrande ur.

Hide-a-lite började matchen friskt och hann skapa en hel del lägen, det hann bli två ramträffar redan innan klockan hade passerat tio minuter. Detta var njutbart att se på, även om det påminde om oflytet man hade mot JIK. Efter Storvretamatchen så har Mullsjö verkligen kommit i en ny skepnad, man för bokstavligt talat spelet mot ett lag som hör till de allra bästa. Laget utstrålar självförtroende och man har verkligen ingen respekt för någon.

I den trettonde minuten så blev Mullsjös Viktor Gustafsson fälld, och domaren blåste straff. Petter van Keppel fick äran att lägga den, men tyvärr så fastnade bollen rakt i handen på Warbergs stjärnmålvakt Peter Sjögren.
Istället fick man powerplay, och det numerära överläget utnyttjades inte alls, men bara några sekunder efter att Warberg hade blivit fulltaligt så fick man en andra chans. Warberg hade för många spelare på plan, och den här gången ville det sig för Mullsjö, målskytt blev Petter van Keppel.

Detta överläge fick man dock inte som Maisare glädja sig över särskilt länge, drygt tjugo sekunder innan paus så kunde Kimmo Eskelinen, enkelt och rutinerat skjuta in kvitteringen.

Den andra perioden var mer tillbakadragen och lagen kände på varandra.
Några minuter efteråt så åkte Jonas Fransson ut för upprepade förseelser, och Warbergs erkänt giftiga powerplay kunde för första gången skrida till verket. En bit in i boxplayet så fick Viktor Gustafsson utgå, efter något som såg ut som en knäskada. Väldigt tråkigt och oturligt, en skada var verkligen inte vad som behövdes.
Som om det inte vore nog så kunde Warberg någon minut senare få utdelning efter en kylig lyftning från poängkungen Linus Henriksson som slogs in av Rikard Eriksson.

Nu var Mullsjö i underläge, och Warberg kopplade greppet om matchen. Fast mannen mellan stolparna, Christian Qvisth höll kvar laget i matchen efter en rad fina räddningar.

Till en början så var spelet i den tredje perioden väldigt likt det i den andra, men efter tio minuter så hände det något, det rasslade till bakom Peter Sjögren. Målskytt var Rickard Hessmer, en kille som verkligen har hittat formen igen de senaste matcherna, något som kan betyda väldigt mycket i framtiden.

Efter att ha varit osynliga i en period så var man nu med i matchen i högsta grad. Bara en halv minut efter Hessmers fullträff så vann Petter van Keppel bollen långt ner, och fick bollen på mål. Framför kassen var Emil Kihlblom påpassligt och slog in Sjögrens retur, och Mullsjö var i brygga.

Dessa händelser gav Mullsjö en välbehövlig dos av energi, och man lyckades hålla tillbaka Warberg de sista minuterna.
I och med denna vinst så är man bara tre poäng från säker mark. Det som för några omgångar sedan verkade så lång borta, kan helt plötsligt vara precis runt hörnet.

Härnäst, den 6 januari så är det dags för match igen för Mullsjö i Gammlia Arena, i Umeå. IBK Dalen står för motståndet.

Forza Mullsjö!”

/Jeppe

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Match | 1 kommentar

Ingen vinnare i El Clasico

Innebandyns hetaste derby spelades ikväll i den så kallade ”kåken” i Jönköping, detta mötet är likt el clasico. Två lag som hyser en enorm rivalitet till varandra, likt Barcelona och Real. För kvällen var Mullsjö Barca, fartfyllt sambalir (till skillnad från JIK-klacken), Hessmer var rena Messi idag när han flera gånger lurade bort backarna rejält. Jönköping kan liknas vid Real, tråkigt defensivt spel blandat med kontringar. Jag och min trogne vapendragare Måns kunde flera gånger konstatera att JIK spelar riktigt tråkigt. För att vinna matcher så gäller det ju givetvis att få bollen i mål, och detta vet vi ju att Jönköping bemästrar, man har i skrivande stund gjort mer än dubbelt så många mål som Mullsjö.

Stämningen var riktigt bra – på Mullsjöläktarn. Jönköpingklacken försökte så gott de kunde, men JIK-sidan var lika sovande som Leif GW Persson när han vilar efter middagen. Det är inte varje år som man får spela två hemmamatcher på en säsong mot ett och samma lag, en stor eloge till ni som rest de tre långa milen för att bevittna denna match.

I den första perioden så spelade Mullsjö gudomligt bra, man hade hela fyra ramträffar, och lyckades dessutom hänga två kassar. JIK var riktigt passiva stundtals, och man kunde promenera rakt in i offensiv zon. Ifall Mullsjö hade lite mer skärpa i sina avslut så kunde det stå iallafall 5-0 efter den inledande perioden.

I andra perioden så knappade Jönköping in, det blev till slut kvitterat. Mullsjö tappade dock inte modet och fortsatte tro på sitt spel, och det gav utdelning. Rickard Hessmer lyckades under drygt en minut göra två mål, detta betydde 4-2 och det såg inte så darrigt ut ännu, men det skulle tyvärr bli det. De sista tio var Jönköpings, och de hann äta upp Hide-a-lites tvåmålsledning.

När man gick in i slutakten så var det två betydligt mer försiktiga lag som stod på banan, nu ville man inte göra några misstag. Efter drygt fem minuters spel så kunde Jonas Fransson smälla in ledningsmålet, och man kunde se en bekymrad Greger på läktaren. Segervittringen fanns, men den hann dö när Andreas Nordh kunde sätta kvitteringen efter ett väldigt tveksamt domslut. Mullsjö-försvaret stannade upp och klagade på domaren, detta straffade sig och Nordh kunde helt omarkerad parkera sig framför en helt öppen kasse.

Matchen gick till förlängning, och väl där så blev det mållöst.

Trots den något tråkiga utgången så kan man ändå tänka tillbaka på matchen som något positivt, stämningen var bra och matchen hade sina stunder. Det är bara att vänta på nästa derby, som förhoppningsvis spelas nästa säsong.

Från mig, till er – En riktigt god jul!

Nästa match spelas på annandagen, förhoppningsvis hittar jag en lucka i min fullspäckade agenda så att jag kan dra mig ut till innebandytemplet Nyhemshallen!

/Jeppe

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Inför: Jönköpings IK – Mullsjö AIS

Imorn spelas kanske årets match, det hetaste derbyt i innebandysverige. Sist MAIS och JIK möttes så slutade det med en tung suddenförlust i Nyhemshallen, den gången drog Jönköping det längsta strået efter att ha avgjort med en sekunds marginal. Till skillnad från Mullsjö så är också JIK i riktigt fin form, sist så förlorade man visserligen, men JIK har radat upp en hel del fina resultat. Hide-a-lite är dock inte helt ur form, vi får inte glömma segern mot Storvreta för drygt en vecka sedan (helgens match mot AIK kan vi glömma). Slår man ett lag som Storvreta, så ska man slå ett lag som JIK.

Hur det än går så tror jag på en jämn match, det är sällan som ett lag brukar sticka ut helt i de här matcherna. Jag är inte fullt uppdaterad gällande skadeläget i Mullsjö, men jag kan tänka mig att det är en liknande trupp som den i helgen.

Plats: Idrottshuset, Jönköping
Tid: 19.15

Poängbäst Mullsjö: David Gillek, 10 (5+5)
Poängbäst Jönköping: Johan Anderson, 37 (29+8)

Se upp för: Johan Anderson
En kille man ska se upp för är just JIKs poängkung, Johan Anderson. I helgen förlorade JIK med 6-7, men Johan bidrog med hela fem av Jönköpings mål. Den här killen är glödhet, och oddsen för att han är inblandad i målprotokollet är riktigt låga. Hittils så har Anderson ett målsnitt på 2.2 per match.

Trolig startuppställning:

Målvakt: Qvisth

Backpar 1: Wallén – Jimmie P
Backpar 2: J. Fransson – A. Fransson

Forwards 1: Gillek – Gustafsson – Hessmer
Forwards 2: E. Kihlblom – Palmqvist – van Keppel
Forwards 3: Ganevik – A. Lindqvist – Wibring

Frågetecken: Utterberg, Hedlund.

Jeppe tippar: 5-7 (2-2, 2-3, 1-2)

FORZA MULLSJÖ!

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Match | Lämna en kommentar

UNDERBART!

I innebandy kan verkligen allt hända, ifall man skulle likna den här matchen med någon motsvarighet i fotboll, så skulle det vara som att BK Häcken slår Barcelona.

Jag har väntat så länge på just denna dag, och det är skönt att den äntligen kommer. Äntligen kan man få glädjas med Mullsjö, ett lag som verkligen har haft allt emot sig denna säsong. Skador hit och dit, och uddamålsförluster har hört till vanligheterna. Fast idag så var det något helt annat på plan. Det var spel med hjärta, spelarna gav verkligen 110%, David Ahlmark måste verkligen ha sagt något riktigt bra till grabbarna inför match, detta var inget Mullsjö som kan kände igen från de tidigare matcherna. Faktum är att man rent utav slog de svenska mästarna, med världsspelare som Mika Kohonen och Hannes Öhman, det är inga grabbar som man bara slår sådär.

Detta måste vara första matchen som Mullsjö inte behövde jaga i underläge, det var inga mindre än världens bästa innebandyklubb som desperat försökte få till en kvittering mot jumbolaget Mullsjö AIS, beläget några mil utanför Jönköping.

Redan tidigt så kunde backjätten Niclas Wallén dundra in ledningen, något som stod sig över första perioden. Ska jag vara ärlig så var jag redan nöjd med insatsen, och förväntade mig ingenting, inte ens ett poäng. Jag hade verkligen fel, Hide-a-lite överbevisade mig med sitt nästintill felfria, uppoffrande spel. Storvreta hade vittring ett par gånger i matchen, fast tack vare en storspelande (se bild nedan) Chrille Qvisth mellan stolparna så släppte inte Mullsjö taktpinnen. Man spelade verkligen respektlöst, inga tankar på att det var serieledarna, ett exempel på detta är Adam Fransson som i inledningen fullkomligt lurade bort ett par lirare i Storvreta med ett par fina snurrfinter. Det var riktig njutning ikväll ute i Nyhem.

Efter andra perioden stod det 2-1 till Mullsjö, och nu var man rädd. Jag satt med hjärtat i halsgropen hela tredje perioden, skrällen kändes nära men jag vågade inte pusta ut förens domarn blåste av. Det var riktiga glädjescener som utspelade sig, alla de drygt 400 besökarna applåderade stående Mullsjö under den sista minuten, en riktig hyllning till ett lag som verkligen förtjänade det! Forza Mullsjö!

En kille som var het ikväll var vår egen Joe Labero, Emil ”Mr Magic” Kihlblom, han var bra matchen igenom, och bjöd bland annat på ett sjukt snyggt mål á la Ovechkin. Emil besitter en sjuk bössa!

Efter en sådan insats som de gjorde idag så borde de verkligen få en rejäl dos självfötroende, tillräckligt mycket för att piska JIK. Om en vecka ska bönderna visa vilka som är bäst i bygden, i fiendeland. Alla Maisare, se till att köpa biljett redan nu och var på plats den 22e.

Forza Mullsjö.

Vill också ägna några ord till de omkomna i gårdagens bussolycka utanför Mullsjö, samt deras familjer.
Låt oss tänka på familjerna, samt hålla de i våra böner.

Chrille Quisth

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Spöket sitter i.

Jag är en väldigt sportintresserad person, mycket av min fritid går åt till att följa det som händer i idrottsvärlden. Ska jag vara helt ärlig så har jag aldrig varit med om en större motgång riktat mot ett lag eller en individ, som är jämförbart med det aktuella läget för Hide-a-lite. Aldrig.

Ännu en gång kommer ett inlägg där det börjar bra, men slutar med något bittert (och orättvist?). Mullsjö vred upp offensiven rejält, och satsade bland annat på en kedja med enbart 90-talister. Denne kedja var både underhållande att se på, som produktiv. Många lägen skapades, men få togs om hand. Redan där har vi en förbättring, ”många lägen skapades”. Detta har hittills under säsongen varit ett nästintill obefintligt inslag i Mullsjös spel.

Som vanligt så började det med underläge, något som snabbt revanscherades efter att (en för dagen spelglad) David Gillek snyggt och resolut stänkte in kvitteringen. Det såg bra ut.

I den andra perioden så gick Mullsjö ifrån till 3-1, det andra målet gjordes utav junioren Emil Kihlblom som gjorde sitt första SSL-mål i karriären. Grattis Emil!

Än så länge gick det inte att klaga på mycket, både domarna och Mullsjö skötte sig bra. Istället för att gå in på varje detalj i matchen så väljer jag att snabbspola till den sista matchminuten i tredje perioden. Mullsjö har nyss gjort 5-3 i tom kasse genom Ganevik, det såg ut att bli tre poäng, äntligen.

Fast spöket satt kvar och på bara en minut hann Sirius både reducera, samt kvittera. Sista målet kom med endast två sekunder kvar utav den tredje perioden. Sudden, ännu en gång. Väl där så var Mullsjö märkbart störda efter den snabba förändringen, och ungefär två och en halv minut in i förlängningen, så kunde Peter Berlin enkelt skjuta det matchavgörande målet, samt ge två poäng till sitt Sirius.

Detta är helt sjukt, Mullsjö kan göra en av sina bästa matcher på säsongen. Trots skador, sjukdomar och andra avbräck så spelar man riktigt, riktigt bra innebandy. Det vill sig varken när man ligger under, eller ännu värre när man leder. Mullsjö kan inte spela på en ledning, och kan man inte det så vinner man inte heller innebandymatcher.

Ett poäng inkasserades, och förhoppningsvis så blir det viktigt i det långa loppet, i den branta uppförsbacken som väntar i kampen om ett nytt kontrakt till innebandyns finrum.

Ställer ännu en fråga till er läsare!
Vad kunde Mullsjö gjort bättre, och vad ska man göra för att motivera sig i en sådan här situation?

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Match | 1 kommentar

Mullsjö måste VÅGA!

Mullsjö har gjort minst mål i SSL, man ligger på ynka 26 mål. Varför detta underskott, är det motståndarmålvakterna som bara har en tendens att spika igen mot just Mullsjö, eller är det något annat? Mullsjö verkar inte tro på sig själva.
Det är inte så att man inte skjuter, för det fanns gott om avslut, mestadels utanför mål. Det enda som saknas för att bollen ska passera mållinjen är det där lilla extra, det där flytet som man brukar kalla det.
Något sådant finns inte, ”flyt” i sporttermer är ett annat ord för självförtroende.

Jämför man säkerheten i Mullsjös avslut i öppningsmatchen mot JIK med kvalitén i de senaste matcherna så ser man en markant skillnad. Det är fullt förståeligt att det blir lite motigare att spela när man inte får resultaten med sig, det är nästan som att spelarna är rädda. Det finns definitivt vilja, man vill verkligen ha den där trepoängaren. Spelmässigt är man absolut med, fast bollarna vill inte in.

Ifall man bara skulle kolla på slutresultatet 1-3, så tänker man kanske ”jaha, Linköping tog det här enkelt”, det sista målet kom för övrigt i tom kasse efter att Mullsjö febrilt försökte få in bollen. Fast att säga att Mullsjö var värda vinsten, det vore ett felaktigt resonemang. Det gäller att sätta sina chanser, Linköping gjorde det, Mullsjö gjorde det inte. Så enkelt är det.

Det ser inte bra ut nu för vår del, många har redan räknat ut oss och säger att man får sikta in sig på Allsvenskt spel nästa säsong. Jag tror att det finns en viss chans kvar för oss att få det där kontraktet. Ifall man går tillbaks till ruta ett och struntar i tabelläget, hur svårt den är så tror jag att målen kommer att tillkomma, och gör de det så tillkommer också poängen. En vinst mot Sirius är en självklarhet ifall det ska gå vår väg till slut.

Skickar även ut en fråga till dig som läsare. Vad skulle du gjort som tränare/sportchef i denna situation, någon formation du vill se, kanske någon värvning (även ifall det går väldigt trögt för MAIS på den fronten), eller något annat som du tror skulle ändra läget.

/Jeppe

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Match | 5 kommentar

Ska det komma någon gång, så är det idag!

Jag bryter mot mitt löfte om att inte skriva förns en trepoängare har inkasserats. Skit samma!
Har lite tid att skriva på nu eftersom matchen börjar om mindre än en timme!

Det jag ville säga nu inför är att det känns som att det är dags nu! En del spelare är tillbaks, och Linköping hemma är inte direkt ett skräckscenario. Det kunde vart mycket värre. Kom igen nu blåa!

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar