Sommar och sol
Sommar och sol avatar

Sommar och sol… ledigheten närmar sig… de olika loven som barnen har haft genom åren brukar vi ägna åt någon slags fysisk aktivitet. Det brukar vara innebandy. I lördags var vi alla laddade för match på en utomhusplan – oerhört kul. Det konstiga var att det slutade precis som vanligt – fem timmar på akuten och kryckor… Varför blir det så?

Jag har nu tillbringat drygt åtta månader som generalsekreterare inom Svensk Innebandy. Det har varit mycket intressant och lärorikt. Det har funnits en entusiasm, professionalism och arbetsglädje som har gjort det mycket roligt att jobba. Visst har jag blivit förundrad över en del saker… men det väljer jag att skriv om vid ett annat tillfälle. Det som är det huvudsakliga intrycket är alla fantastiska personer som jag har fått möta och hur otroligt inspirerande det är att få arbeta inom Svensk Innebandy.

Som så många andra i min ålder började jag med innebandy någon gång på åttio – nittio talet. Det var ett oerhört kul komplement till den träning som vi höll på med i övrigt. Det fortssatte som en viktig motionsdel i jobbet. Från någon gång i veckan till ibland fem gånger. Vi var verkligen inbitna. Så när mina äldsta söner ville spela aktivt var det självklart att jag skulle vara deras tränare. Inget seriespel – urusla tider men oerhört kul… Vi körde två träningsmatcher mot ett lag från Rinkeby (en ambitiös ledare hade startat uppe en grupp). Det var allt.

Sedan dess har jag genom åren följt innebandyn, mest som förälder på läktaren men någon gång med inhopp som ledare och till och med tränare för ett seniorlag i upplandsserien. Jag har imponerats över den utveckling som idrotten har genomgått. Fantastiskt att det finns en sådan styrka och framtidstro hos så många. Att vi har en bit kvar att gå borde inspirera och skapa entusiasm.

En undring som jag har rör media och egentligen så borde det beröra hela idrottssverige.  Det förbryllar mig hur vi kan låta dålig journalistik bli sanningen i alla forum. En liten episod blir kraftigt uppförstorad av en person som (vad jag förstår) vill krydda sin vardag när han pratar med en kompis. Kompisen å sin sida skriver i en blogg och årets mest uppmärksammade händelse inom svensk innebandy är ett faktum. ”Tioåringen som blev lämnad ensam”- Helt utan någon som helst grund! En seriös och duktig klubb blev dragen i smutsen. Ett av Sveriges bästa arrangemang fick sitt namn nersvärtat. Dessutom så drabbades enskilda personer på ett sådant sätt som inte borde ha skett. Tack vara modiga och duktiga ledare från Åkersberga (ordförande och vice ordförande), rakryggade ledare i Storvreta (ordförande och cupgeneral) och faktiskt bra journalistik. Fick denna anka ett acceptabelt slut. Ansvariga program fälldes för sitt agerande och blev skyldiga att informera allmänheten om detta. Naturligtvis så fick det inte samma uppmärksamhet som tidigare och viss kan man känna en förundran över att de som startade det hela inte har sagt något … men kanske kommer det…

Del två i den fjärde undringen rör den hädelse som skedde i en Skåneklubb. De kränkande begrepp som en ung tränare hade använt i sitt träningsupplägg för de pojkar han tränade. Ett upplägg som han använt en tid. En populär tränare som slant i sitt omdöme. Vi är många som har sett filmen Coach Carter. Baskettränaren som namngav sina olika spelsystem efter starka kvinnor i sitt liv. En bra film. Vad jag förstår så var tränaren inspirerad av detta men det blev som sagt fel… Här fick jag massvis med samtal från journalister och andra som krävde att tränaren skulle stängas av på livstid. Man upphör aldrig att förvånas. Föreningen och distriktet har skött det hela på ett utomordentligt sätt och jag hoppas att den unga tränaren kommer att fortsätta träna. Men med en mycket tuff erfarenhet rikare.

På förbundet jobbar vi med en media strategi som ska förbereda oss för saker som kan hända. Som ni kan läsa av ovanstående så kan vi ju förstå att det är omöjligt att förbereda sig på allt men det gör inte att vi kan sitta stilla. Idrottsrörelsen i stort har en unik kunskap om det som vi är och står för – Vi är den största folkrörelsen i Sverige. Det lockar människor som för mig sig oerhörda kunskaper från alla områden inom samhället. Jag kan fascineras av att vi, trots detta, låter dålig journalistik styra vilken bild som idrotten ska ha.  Det finns oerhört många seriösa journalister men dessvärre så är det ofta de som söker en sensation eller skandal som får det största utrymmet.

Jag väljer att inte skriva något om det förändringsarbete som pågår inom Svensk Innebandy. Det kan ni läsa om på förbundets officiella sidor. Men jag är imponerad över den vilja och öppenhet som finns. Jag kan se att svensk elitinnebandy har flera föreningar som i sin tur har styrelser som ger det lilla extra. Förutom innebandyhjärtat så finns där också ett mervärde i olika former. Vi har en etvecklingsmodell som många andra förbund vill lära sig mer av. Vi har seriösa ambitioner när det gäller att föra fram innebandy inom fler områden, öka vår närvaro i miljonprogramsområdena. Vi jobbar för att få fler kvinnor att inse att detta är deras sport och vi ska göra Svensk Innebandy till den Svenska Folksporten. Det ska vi göra tillsamman.

”Tillsammans” kräver samverkan och det kräver att vi öppnar upp, sedan tidigare stängda, dörrar. SEI och SIBF samverkar under begreppet Svensk Innebandy. Vi har runda bordskonferenser som arbetar utifrån temat ”Svensk Innbandy in i framtiden!” nu senast har vi haft samtal kring opinion och media… vi kommer att fortsätta på samma sätt där vi bjuder in innebandyhjärtan från olika delar av vårt samhälle till en dialog.

– – och så undrar ni förstås hur det gick… Jag gjorde fyra mål (!). Att mina söner och fru hävdar att de lät mig göra dem spelar ingen roll…

Trevlig sommar!

Publicerat i Sommarbloggen 2012 | Lämna en kommentar