Vår väg till elit går via påhittigheten
Vår väg till elit går via påhittigheten avatar

Juni är inställt på grund av tekniska problem. Vi sänder därför en repris på februari tills vi löst problemet. Pressmeddelande från skitväder.se.

Har ni läst det här? Jätteroligt första gången man läste det. Femtioelfte gången: tråkigare än att höra någon prata om problem med anslutande flighter på en resa man inte bryr sig om. Jag blir trött av att inaktuell kopiering ofta går före eget tänkande.

Jag tycker helt enkelt att det är så jävla [sätt in valfri mega-idrott] att upprepa saker. Som att lyssna på världsidrottare intervjuas. Mediamaskiner som drar gamla klyschor, och som extra spikmatta i sängen behöver tänka sig för när de uttalar sig, eftersom ett lösryckt citat eller en rolig rumplek på träningen kan bli ett helvete i kvadrat.

Vi har inte den situationen i innebandy. Vi är inte tvingade att upprepa andras klyschor. Vi bygger vår egen sanning och sätter våra egna normer, som en ung idrott där ingen har formaterat något för oss. Vi behöver inte klistra in saker någon annan upptäckt. Vi kan komma med roligheterna själva.

Så du – innebandyperson som läser det här. Har du en idé du funderat på att fullfölja? Ett spelsystem som ett omvänt Mighty Ducks-v som du inte vågat föra in i ditt juniorlag? En ny tanke kring kost eller försäsongsträning? Ett sätt att marknadsföra din klubb hos sponsorerna som är helt jävla korkat?

Ta chansen!

Det finns en stor möjlighet att ingen fnyser åt dig. 2-2-1-tratten är bäst i hockey för att förståsigpåarna säger att det är så man förväntas spela. Vi i innebandyn kan inte vara konservativa när varken vi eller jag har fyllt trettiofem. Här finns plats för unga SSL-tränare och härliga visioner.

Jag gillar att så lite har satt sig i innebandyn, det är inte svårt att ta (och få) plats. Jag har stött på tyckare som tror att innebandyperioder är 19.59 långa, som blandar Per Bjurmans töntiga tre-punkt med versaler och gemener, till den grad att mitt läsande tog stopp av visuella skäl. Och en tredje som själv utnämnde sig till viktigast i bloggvärlden. Det låter kanske negativt, men jag hat-älskar dem alla. Mest för att de faktiskt tycker och tänker om vår underbara sport.

Så klart har de som rapporterar om oss också ett ansvar att föra fram oss på rätt sätt. Jag vill inte ha fler intetsägande ingresscitat där någon väljer: ”Det var skönt att vinna, säger David Jansson”. Helst vill jag inte att någon säger ”Det var skönt att vinna” heller. Det är inte Jihde-frågan ”Hur känns det?” som är felet, det är bara att vi inte lärt oss svara på den. ”Anders: Hundjäveln bet mig i knävecket” är en bättre rubrik än ”Hund bet man”.

Jag är med på att det är lätt för somliga att tolka det jag skriver som en smula oseriöst. Det är det inte. Det betyder inte att vi inte ska vara elit. Nu ska jag balansera på marginalerna:

Jag är den förste att trycka på att vi inom innebandyn ska se oss själva som elitidrottare. I Pixbo Wallenstam talar vi mycket om att inte presentera oss genom att säga: ”…ja, och jag är ju bara en innebandyspelare”. Vi bygger en grupp som tränar hårt, tycker ett extra gympass är coolt och lär oss att uppskatta det roliga i att veta varför makrill i tomatsås är ett vettigt mellanmål. Vi slog ett fotbollslag från division 2 med 7-1 i five-a-side-fotboll för att vi var fysiskt bättre i styrspelet.

Men jag vill inte att innebandyn ska bli så mycket elit och business att underhållningen trycks åt sidan. Inte heller vill jag se folk slåss i grushögar i samband med matcherna, och stora delen av fansen är huliganer som hade varit lika intresserade av ett Östholm-skott i krysset, som ett bra tärningsslag i Fia med knuff.

NHL-tränare förfogar över världens skickligaste spelare i en underhållningsform som kallas ishockey, och tycker att de ska ”keep it simple”. Frölunda Indians drog sig ur vår och Redbergslids racketlonmatch med motiveringen att någon kunde bli skadad. Innebandyn, låt oss aldrig hamna där, okej?

Låt oss bygga vår egen väg fram till vår definition av att vara elit. Även om den heter Svenska Superligan.

Några frågor? Bra, då slutar vi lite tidigare i dag. Jag måste instagramma maten innan jag äter den, fotografera mina sneda fötter i ett par Converse, och berätta om hur skönt jag har det i solen.

David Jansson, Pixbo Wallenstam.

Om David Jansson

Förbundskapten för Kanada och tränare i superligalaget Pixbo Wallenstam. Har tidigare tränat FC Outlaws (Danmark) och Floorball Köniz (Schweiz), samt spelat i Jönköpings IK, IBF Älvstranden och Pixbo Wallenstam IBK. Ett JSM-guld, ett SM-silver, två SM-brons och dansk mästare en gång.
Det här inlägget postades i Sommarbloggen 2012. Bokmärk permalänken.