Vinnarskallar eller bara dålig förlorare!
Vinnarskallar eller bara dålig förlorare! avatar

Precis hemkommen efter en golfrunda, för omväxlings skull i solsken, samt med trevligt sällskap i form av min mosters gubbe Stefan. Nu smattrar det dock igen på altantaket och här sitter jag med en kopp java och försöker få ihop en text till sommarbloggen.

När frågan dök upp via mejl så tänkte jag först, nej inte orkar jag med det när jag ska vara ledig i åtta veckor (sommarlov, tjohoo). Sedan kom jag på andra tankar och hjärnan gick på högvarv.

Nu jädrar ska dom få, alla som på något sätt gjort min innebandytillvaro mindre rolig. Avundsjuka förståsigpåare, domare, motståndare eller någon annan människa som bara förpestar tillvaron.

….näää så kul ska vi inte ha. Kanske ska jag skriva lite innebandynostalgi, om att allt var bättre förr, men när jag bl a tänker på min blonda tjeckiska look-a-like hockeyfrilla så undrar jag.

Kanske några anekdoter om dansande och sjungande landslagsspelare eller om lätt upprymda medspelare som hetsat upp stämningen i hallen på bortamatcher.

…eller skriva om hur jag tycker man ska träna etc etc…

Nu sitter jag dock här och ångrar bittert mitt lilla åtagande. Som alltid vill jag prestera och vara ”Bror Duktig”, ni vet grisen med den blå arbetsoverallen som alltid visste bäst och gjorde allt rätt. Det blir lite prestationsångest men samtidigt är det kanske denna ångest som format mig till den jag är idag.

Ångesten har dock aldrig gått över i ett sjukligt tillstånd utan istället höjt min fokusering på att vilja vinna och vara bäst, oavsett om det är tävling, träning eller sällskapsspel. Nu har dock påföljderna blivit lite lite, lugnare vid en eventuell förlust. Kanske är det åldern eller så enkelt att jag vinner oftare ”LER” (stort som Zlatan).

Det är inte som när jag knuffade in morsan i skostället (sommarstugan på Åland -76) när hon köpte Norrmalmstorg. Samma frustrerande känsla vid en förlust i tvåmålsspelet på en träning -89, då min nya Jolly Light upplöstes i små partiklar mot en ribbstol, eller när jag ”av misstag” råkade flytta om flaskorna i båset efter en mindre lyckad avslutning mot Granlo borta 09/10.

Dålig förlorare eller bara vinnarskalle. Själv vill jag påstå det senare även om andra som satt mig i dålig dager tycker det förstnämnda. Skillnaden mellan dessa två sinnestillstånd är hårfin och som tränare gäller det att hitta rätt balans. Ibland uppstår olustiga situationer och inom lagidrotten kan den bli extra laddat då fler människor blir inblandade.

Själv har jag gjort lyckade och mindre lyckade insatser som tränare i jakten på att skapa ett bra gruppklimat. Med distans till dessa händelser och tid för reflektion så kommer jag hantera dessa vinnarskallar på ett annat sätt. Om det blir rätt nästa gångs får framtiden utvisa, men erfarenheten hjälper till. Sedan är det människor inblandade, så det kan likväl gå käpprätt åt helvete….

Även om jag även här vill vara ”Bror Duktig” så har jag som amatörpsykolog ingen patenterad lösning och tar gärna emot andras tips och reflektioner.

Framför mig väntar nu en härlig och spännande utmaning, ass förbundskapten i U19 dam. Även om jag jobbar dagligen med unga tjejer så är det nästan 25 år sedan jag var ansvarig för ett damlag. Med all säkerhet kommer jag gå på en och annan mina precis som i jobbet, på denna resa. Kan väl kort säga att det krävs lite andra ord i en mening när man vill ge konstruktiv feedback till en tjej än en kille, men jag lär mig, f-n vore annat.

Det känns därför extra tryggt att jag på resan kommer ha med mig två av Sveriges genom tidernas bästa damspelare. Varför blev dem det? Jo de är vinnarskallar som älskar att vara bäst. ”Second place, first looser” vill ingen med vinnarskalle vara och att vi f n bara är regerande världsmästare på damsidan är inget annat än bedrövligt.

Nu sticker jag ut hakan rejält och säger att vi om två år åtminstone tagit tillbaka U19 dam guldet, men resan dit är lång och med all sannolikhet kommer min lista på individer som gör innebandytillvaron olidlig fyllas på. Det ingår dock i jobbet, men det är lugnt jag älskar inte er heller.

Fortsatt trevlig sommar

/Peter

ps. Ni undrar kanske hur det gick på golfrundan! Gubbjäveln vann med ett slag…

Om Peter Wallin

En snart 46-årig mat-, trav- och golfintresserad ung man med 30 års erfarenhet inom innebandyn. Var med och startade Mora IBK 1982 och en av initiativtagarna till KAIS Mora. 18 landskamper på meritlistan som spelare och två U19 herr VM-guld som assisterande förbundskapten. Tillträder den 1 aug som assisterande förbundskapten på U19-dam och kommer efter sommarlovet fortsätta med jobbet som specialidrottslärare på NIU-innebandy S:t Mikaelsskolan.
Det här inlägget postades i Sommarbloggen 2012. Bokmärk permalänken.