Svenska Cupen i innebandy – Bult Trophy

SVENSKA CUPEN I INNEBANDY
- Bult Trophy

Vi är nog många som tittar på #StudioSSL på tisdagarna. Grymt bra program om just SSL där Kimmo Eskelinen, Jonas Klavberg och Mathias ”Bult” Larsson snackar om SSL och även lite annat. I tisdags hyllade ”Bult” den schweiziska cupen och att man fått en riktig hype kring den i landet och undrade om det inte är dags att försöka göra något liknande i Sverige. Klavberg och Eskelinen höll med och tog upp den sedan några år tillbaka nerlagda Ligacupen. Klavberg lyfte upp Svenska Cupen i fotboll som används delvis som försäsongsturnering, vilket är bättre än en massa menlösa träningsmatcher.

Jag tände till på tanken direkt, varför finns inte det inte en svensk cup för innebandy? När jag sedan skulle gå och lägga mig så kunde jag inte somna, så jag knopade ihop ett förslag. Så ta nu detta för vad det är, det är ett förslag. Jag tar gärna emot konstruktiv kritik. Ni andra kan helst bara skita i att kommentera.

Upplägget:

Lag som deltar: 14 SSL-lag, 24 Allsvenska lag, 72 division 1-lag + 2 division 2-lag. Totalt 112 lag.
Med andra ord alla lag i förbundsserierna, sedan måste jag lägga till två division 2-lag för att det rent matematiskt ska gå ihop. Hur utser man dessa? Förslag är väl att göra som UEFA gör med Europa League, de två lag som har bäst ”fair play” får vara med.

Turneringen spelas i tre steg:

Kval (antingen i mars eller sent i augusti/tidigt i september)
Regionsspel (under september)
Slutspel (under oktober – januari)

Kvalet

Kvalet består av alla lag förutom de 14 SSL-lagen + de två som precis åkte ur SSL förgående säsong, dessa lag är seedade. Här lottas de 96 lagen till att bilda 48 enkelmöten, lottningen sker geografiskt. Vinnarna av dessa 48 matchmöten går vidare till Regionsspelet.

Helst skulle kvalet genomföras i slutet av föregående säsong för då hinner lag som vinner kvalet söka arrangemanget för Regionspelet. Men samtidigt inser jag att rent sportsligt är enklare att genomföra en kvalmatch i slutet av augusti, eftersom många lag kommer ha play-off matcher under mars. Lag som vinner kan fortfarande söka arrangemang, men det blir riktigt kort varsel för alla inblandade parter. För fördelen med att lag i division 1 eller Allsvenskan är arrangörer är att jag tror att det kan bli en större happening om SSL-lagen kommer ut till de klubbarnas hallar än att division 1-lagen kommer till exempel till Varberg.

Regionsspelet

Här kommer de 16 seedade lagen med och blir tillsammans med 64 lag när man lägger till de inkvalade lagen. Dessa 64 lag delas sedan in i 8 regioner med 8 lag i varje region. Regionspelet spelas en helg i början av september, någon av helgerna innan IFF-helgen förslagvis. En region spelar hela sitt regionspel på samma ort. Helgen kommer bestå av 32-delsfinaler på fredag, 16-delsfinaler på lördagen och 8-delsfinaler på söndagen. Även om geografisk indelning sker så ska två av de 16 seedade lagen hamna i varje region.

Inom regionerna så lottar man fram 32-delsfinaler mellan de 8 lagen. Dessa spelas på fredagen, här behöver man två planer så att man kan spela två matcher samtidigt för att hinna med att spela dom på fredagskvällen.

Vinnarna av 32-delsfinalerna möts i två 16-delsfinaler på lördagen, och sedan möts vinnarna där i 8-delsfinal på söndagen. Efter det så har man 8 vinnare av varsitt regionspel och därmed 8 lag som är klara för kvartsfinal.

Slutspelet

Kvartsfinalerna spelas under oktober, semifinalerna under november och finalen i januari. I kvarts- och semifinaler så har ett av lagen i mötet hemmaplan, medan finalen ska spelas hos en sedan tidigare utsedd arrangör. Att finalen blir i januari och inte december är för att inte krocka med VM-spel (oavsett dam eller herr-VM).

Vinnarna av detta får förhoppningsvis en fet summa pengar av en sponsor och givetvis en massa ära när man lyfter Bult Trophy mot himmeln.

Så vad säger ni? Låter det vettigt? Skulle det finnas intresse från lagen? Jag hoppas och tror det. Lagen i division 1 och Allsvenskan skulle få bra motstånd, SSL-lagen (och alla andra lag) får en titel att jaga/vinna.

Tar mer än gärna emot konstruktiv kritik.

Damsidan då? Ja absolut ska det finnas en cup där också, men SIBF, SEI och klubbarna får kanske börja med att lösa hur seriestrukturen ska se ut först.

- – -

För övrigt anser jag att Ekshärads Sporthall bör byggas ut samt att det bör spelas SDF-SM varje säsong.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Allsvenskan, SSL, Övrigt | 8 kommentar

Utan personer som vågar drömma blir framtiden grå

Följande händelse utspelar sig någon gång under våren 2007 i en bil någonstans mellan Gunnerud och Uddeholm.

Person 1. – Har ni hört att de ska start ett innebandygymnsium i Hagfôrs?
Person 2. – Va! Nej, de har ja int´ hört i alla fall.
Person 1. -Jo vesst – tydligen ska de sats mer än tidiger.
Person 2. – Dä där kommer ju aldri´ å gå. Vem kommer å flött te Hagfors för å sats på innebandyn?
Person 1. – Nej exakt, de skull väl eventuellt var de som int´ kommer in i Mora, Mariestad eller Karlstad.
Person 2. – Ja, å knappt dôm!

Konversationen är inte helt ordagrann korrekt. Men konsensus var att något innebandygymnasium i Hagfors skulle inte lyckas, det var liksom ingen idé att satsa på det. Personerna i bilen var båda involverade inom innebandyn i kommunen på ett eller annat sätt. En av personerna är samma person som skriver denna text.

Nu kan man sex år senare konstatera att personerna och därmed även jag själv inte bara hade fel. Vi hade så fel det bara går att ha.

För att lyckas med en sådan här satsning så krävs det mod, resurser, kompetent folk och teamwork och en massa andra saker. Men framförallt krävs det att man sätter upp ett mål och att man har en vision med verksamheten. Jag kunde inte drömma eller vågade inte att drömma om vad som skulle kunna skapas. Men samtidigt är jag ingen riktigt drömmare på det sättet, jag har lite för lätt att se hinder istället för möjligheter. Men som tur var är så ju inte alla stöpta i samma form.

En person som inte alls är stöpt i samma form som mig själv när det gäller just att våga drömma och se möjligheterna är personen som för sex år sedan kom till Hagfors. Han hade nappat på både en annons om att Älvstrandsgymnasiet skulle anställa en person med ansvar för det nya innebandygymnasiet samt att Hagfors IF hade lagt ut på nätet att man sökte en ny tränare till sitt A-lag i division 2.

Han nappade på erbjudandet och jag har en svag minnesbild av personen i fråga tillsammans med Roland Wiklund (rektor Älvstranden) och HG Lundqvist (sportchef Hagfors IF) i en tidning, jag kan minnas fel, men så är min minnesbild av det. Jag la hur som helst ingen stor vikt vid detta, för jag trodde ju inte på någon succé för innebandygymnasiet.

Men under hösten började det surras om det faktiskt var riktigt bra verksamhet i den grupp födda 90/91 som hade den där nya instruktören på gymnasiet. Jag tänkte att det måste jag se till att få se själv, så när jag fick tillfälle så smög jag mig ner på en lektion för att se vad surret handlade om. Jag minns idag inte vad lektionen innehöll, men jag minnas som att en ny värd öppnades upp för mig. Det var något helt annat än vad jag var van vid från mina träningarna. Helt annan kvalité på innehåll, struktur och så vidare.

Jag tog mod till mig och gick fram efter lektionen för att presentera mig, jag hade inget direkt mål till vad det skulle leda till, men tänkte att jag måste hälsa i alla fall. Sagt och gjort, jag skakade då hand med personen som skulle komma att förändra innebandyn i Hagfors för alltid. Johan Gustafson var hans namn.

Jag är ingen drömmare som jag skrev, men samtidigt har jag inte svårt att hoppa på ett tåg när jag blir övertygad om att färdvägen är den rätta. Under den vintern så ökade kontakten med Johan och mig. Tillsammans med Edebäck och Hibs så skissades det upp en plan för ett samarbete på juniorsidan. Det blev också ett gemensamt lag i Juniorallsvenskan. Det laget kom sedan att bli fröet för det USM-vinnande 93-laget.

Johan jobbade stenhårt under sitt andra år med att få skolan godkänd som ett ceritiferat gymnasium från SIBF:s håll. Och förstås lyckades han, mycket tack vare sitt driv, sitt engagemang och sitt mod! Han hade på mindre än två år fått skolan att växa från att han själv jobbade 25% till att själv jobba 100% samt att han skulle få en kollega som också fick 100% och dessutom få skolan godkänd av SIBF. Jag har svårt att se att så många andra skulle lyckas med denna bedriften.

Resten tror de flesta av er känner till. År tre började den ”berömda” 93-kullen, och jag var häpen över intresset. Det flyttade in elever från Norge, Dalarna, Västergötland, Västmanland, Östergötland och från stora delar av Värmland. Jag hade då själv bytt över till Hibs och fick privilegiet att lära känna dessa underbara personer under året. Och sedan har det rullat på kan man säga. Idag är Hagfors Innebandygymnasium närmast ett begrepp ute i innebandysverige, och det säger jag inte för att skryta, utan så upplever jag det.

Jag vill påtala att det är många som har slitet för att få verksamheten att funka, både på skolan och i föreningarna. Alldeles för många för att börja räkna upp alla namn här, och dessutom vill jag inte missa något namn. Men hur man än vänder och vrider på det, så kommer man alltid tillbaka till mannen som numera lystrar till namnet Johan Nordell. Utan honom inget innebandygymnasium i Hagfors värt namnet, utan honom inget damlag i division 1, utan honom inget herrlag i division 1, utan honom ingen fantastisk 93-kull och så vidare. Och det allra färskaste, utan Johan hade kommunen inte presenterat att de planerar att bygga en ny hall, det vågar jag påstå.

Johan är ingen person som går obemärkt förbi. Många har en åsikt om honom. Under åren har Johan trampat på några tår. Jag har inte heller under dessa fem-sex år alltid dragit jämnt med Johan i alla frågor. Men jag hoppas och tror att vi alla kommer minnas Johans tid i Hagfors med stor glädje. Hans tid har inneburit ett lyft som inte egentligen fanns på världskartan (inte på min egen i alla fall) för sex åren sedan. Men som tur är så är alla inte stöpta i samma form, personer har olika egenskaper och olika färdigheter. Och Johans kvalitéer som entreprenör, att kunna sälja sina idéer, att tro på sina idéer och våga göra det som egentligen inte skulle gå, det är saker som jag kommer minnas när folk kommer ta upp hans namn eller när jag sitter på kammaren och tänker tillbaka på vad som varit.

Johan Nordell har varit, är och kommer fortsätta vara en viktig person för innebandyn i Hagfors. Han har varit det genom det han skapat, han är det som marknadsföraren som alltid framhäver det positiva kring innebandyn i Hagfors till utomstående personer och han kommer vara det genom det arv han lämnar efter sig i Hagfors. Ett arv som det gäller vi finns kvar eller ansluter till Hagfors inte bara förvaltar, utan också förädlar. För vi ska ta med oss det Johan lärt oss (i alla fall mig) att det gäller att våga drömma, hoppas, tro och ha mod, och genom det bli större eller starkare eller bättre, eller alltihop i det man gör.

Stort tack Johan för allt du gjort och ett stort lycka till med nya uppdraget i hemma i Sundsvall. Jag önskar dig all lycka och framgång med familjen, jobbet och innebandyn!

- – -

För övrigt anser jag att Ekshärads Sporthall bör byggas ut.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Daminnebandy Värmland, Hagfors, Innebandy i Värmland, Juniorallsvenskan, Övrig innebandy, Övrigt | Etiketter , , | 1 kommentar

Att ta vara på läropengarna

Man pratar ofta om läropengar inom idrotten. Läropengar när lag, spelare eller utövare får vara med och testa på en lite för hög nivå, för att kunna veta vad som krävs för att ta nästa steg i sin utveckling. Man pratar också mycket om att ”se och lära”, att (ofta) yngre spelare får vara med på bänken och runt ett lag vid olika turneringar eller matcher, återigen på en lite högre nivå än vad individen normalt sett spelar på.

Det är inte alltid som läropengarna förvandlas till guldmynt eller som de som skulle se och lära, verkligen såg vad de skulle lära sig. Sedan är det förstås ingen garanti mellan att få se och lära och att man verkligen lyckades ta nästa steg. Men det känns som dessa läropengar skulle kunna förvaltas bättre av både spelarna själva och ledarna förstås.

Ofta får man höra att dagens unga idrottare har svårt att just acceptera en roll där man ska ”se och lära” eller att man ska få läropengar, men inte så mycket speltid. Dagens unga är otåliga, har för lite ödmjukhet, tålamodet tryter direkt och allt sånt där. Ska jag vara helt ärlig, så stämmer den bilden ofta, tyvärr. Och jag hade en släng av det själv också när jag var i junioråldern. I dagens samhälle ska alltid gå fort, framgångar ska nås omgående och gräset är tydligen alltid grönare på andra sidan. Förmodligen påverkar det hur dagens unga agerar, men det krävs en idrottsforskare för att få ett vettigt svar på denna fråga.

Vart vill jag då komma med detta, jo det jag vill lyfta fram i min ytterst tillfälliga comeback på bloggen är att det finns undantag. Och det finns ett undantag som är väl värd det som hänt just idag. Det handlar om en kille som just fått en hel del läropengar och flera gånger fått vara med för att ”se och lära”. Och han har verkligen tagit vara på slantarna.

De tre senaste åren har han vunnit fyra SM-medaljer, men han fick vänta tills den sista (senaste) innan han var ordentligt delaktig. När han vann sin första, som var med distriktslaget på 15-SM, så fick han spela en gruppsspelsmatch och sedan var han reserv hela vägen när laget vann en bronsmedalj. Senare samma vår hade han samma roll när hans klubblag vann USM. Han var där och såg och han lärde sig, sen att han fick två SM-medaljer på köpet gjorde väl inte saken sämre.

Året efter nådde klubblaget på nytt Innebandyfesten. Denna gången gällde det JSM, och nu fick han spela ett byte i bronsmatchen, men på nytt fick han se sig själv placerad på bänken. Men precis som året innan, så var det inget gnäll om den lilla speltiden eller prat på att ”jag ska nog byta klubb, jag får ju inte spela”. I det vanliga seriespelet var han inte ordinarie i klubbens U-lag, men samma sak där, inget gnäll, bara positiv och lika glad om han själv gjorde mål eller någon annan i laget gjorde mål. Vi pratar om en kille som alltid har satt laget för jaget.

Så kom förra säsongen, och det skulle bli en resa som han verkligen inte hade förväntat sig eller kanske ens drömt om. Han började säsongen i klubbens U-lag, där han nu tagit en helt ordinarie plats. Men i juniorlaget var det en roll som komplement-spelare som gällde, där en plats på två femmor var långt från garanterad. Han fick visserligen ett A-lagskontrakt, men några matcher i A-laget blev det inte förräns i slutet av januari (eller var det början av februari?). Och när han fick chansen, gisses om han tog den. Det såg ut som han inte gjort något annat än spelat i division 1, agerade lungt, säkert och spelade sitt spel. Varför? För att han hade sett och lärt och hade knutit näven i fickan och bestämt sig för att inte ge upp utan visa att han var värd en chans och att han skulle ta den när han fick den.

Matcherna i A-laget gav också en ordinarie plats i juniorlaget, och nu blev han en viktig spelare när platsen på ytterligare en Innebandyfest säkrades. Och på sin tredje Innebandyfesten så fick han äntligen spela en viktig roll. Nu blev det visserligen en hård förlust i finalen. Men uppe på läktarn hade hans namn noterats i några viktiga papper. När det några veckor senare var dags för ett nytt SDF-SM så fick istället för bänken som senast, istället spela i BP, PP och mest speltid av alla backar. Laget missade slutspel, och som den vinnarskalle han är så gick det knappt att prata med honom direkt efter den avgörande matchen.

Men någon vecka efter hemkomsten från Umeå så var han desto gladare. Han hade fått brev från Svenska Innebandyförbundet där det stod att han var uttagen till U19-landslagets Bosönläger i maj. Och på Bosön gick det bra, i alla fall enligt rapporterna som nådde undertecknad.

Hösten kom och killen fick ta en riktigt stor roll i ett klubblag som tappat nästan hela truppen, och återigen han tog den rollen utan problem, han har agerat som han gör något han gjort i flera år.

Och nu idag så fick han ytterligare ett kvitto på att han förvandlat sina läropengar till guldmynt och att han verkligen såg och lärde sig mycket under de matcher när han inte fick så stort förtroende. För idag blev Marcus Pontusson uttagen till U19-landslaget och ska spela EuroFloorball Tour i Växjö i början av november. Vilken resa, från att ha fått rollen som kameraman på läktarn under Innebandyfesten 2011 (semifinalen mot Partille, för övrigt en usel insats av honom som kameraman, men det är en annan historia) till att 2012 vara med i svenska U19-landslaget.

Så för alla er som kanske inte får förtroende i alla lägen, kanske får sitta en del på bänken, inte får lira PP eller vad det nu kan vara, ge inte upp! Bit ihop, träna mer, träna hårdare, visa på träningarna att ni ska få mer speltid och se och lär på de som får spela och motståndarna. Ingen tjänar på att ge upp, alla (och speciellt du själv) kommer vinna på att du kämpar vidare och inte ger upp.

Jag hoppas inte att det kommer gå bra för ”Mackan” i Växjö, jag vet att det kommer gå bra. Ingen utmaning har stoppat killen som fått stå i Hagfors 93:ornas skugga i nästan tre år, men nu klivet ur den och gjort det rejält. Nu är det han som istället kastar en skugga bakom sig, och jag väntar med spänning på hur killarna som hamnar i den agerar. Jag hoppas och tror att de gör en kopia på ”Mackans” resa, för som sagt allt är möjligt, bara man vill, vågar och aldrig ger upp!

Kört hårt i Växjö nu ”Mackan” och se till att besegra finnarna!

- – -

För övrigt anser jag att Ekshärads Sporthall bör byggas ut samt att Hagfors behöver en ny sporthall.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Division 1 södra Norrland, Hagfors, Internationell innebandy, U19-landslaget | Etiketter , , | 14 kommentar

Dags att lägga ner….

Får börja med att ge cred de tappra själarna som fortfarande är inne och kollar bloggen. Inläggen har inte direkt duggat tätt senaste veckorna, eh månaderna. Och så kommer det förbli är jag rädd för, eller glad för. Har bloggat några år nu och det är som med det mesta, till slut tar det mer energi än vad de ger. Så detta kan vara detta sista jag skriver här på Värmlandsbloggen. Det kan också bli något inlägg någon gång ibland helt oregelbundet.

Fantastiskt mycket har hänt i Värmland. Vi, ja så skulle jag vilja se det, är tillbaka i SSL! Stort grattis och stort tack Karlstad IBF för det! Kommer bli underbart, se nu bara till att fixa nytt kontrakt nu. Hade suttit fint med lite fler starka värvningar, men plånboken är tunn, och då gäller det att fynda istället. Hoppas Joel Högberg blir namnet på allas läppar under vintern, och då i en positiv bedömning.

Att plånboken är tunn har väl basunerats i tidningarna under våren med eftertryck, men att den skulle vara så tunn att man inte har råd att ha kvar en anställd, nja tillåt mig tvivla. Eller kanske till och mer än så.

Lindansarna i Karlstads damlag fixade nytt kontrakt, som vanligt. Var tydligen på gång med några tjejer från Örebro. Men det verkar rinna ut i sanden. Får se om de får Hagfors-tjejerna Linnéa Nilsson (eller ja hon är ju från Ekshärad, egentligen) och Amanda Johansson (från Hagfors, men spelat i Mora, Falun och Gävle). Bästa värvningen får dock i comebackande Ida Persson!

Grattis till Johannes Larsson och Elin Forsberg! Fler värmlänningar i stora landslaget! Härligt!

Lycka till på U19-VM, Adina Augustsson!

Grattis också Marcus Pontusson, Sebastian Degeryd och Adam Hedin till breddlägret med U19-herr!

Skoghall värvar på i Allsvenskan, verkar som vill ha mycket nytt. Fyra klara och mer ska det bli tydligen.

Skattkärr har det lite lugnare på värvarfronten. Men samtidigt har man kvar många av spelarna som tog upp laget.

Sjöstad värvar ungt och en stor trupp är riktigt stor. Och fler är på väg sägs det. Men några verkar också vara på gång till GS 86.

Hibs, ja vi bygger om och bygger nytt. Farligt att ha för bra juniorer ibland.

HIF, väldigt tyst utåt. Men snart kommer nog en nyhet som kanske överraskar lite, men som nog alla värmläningar ska jubla åt.

Arvika fortsätter med hemvävt, nu kanske kryddat med lite norska mästare.

SM-brons till Värmlands DJ17-tjejer. Första medaljen på fem år. Äntligen!

JAS-finalen har väl gåtts igenom i media, på hemsidor etc. Hur som helst, jag är stolt över grabbarna. Tre SM-medaljer på junior- och ungdomssidan på så kort tid det är finns det inget lag som matchar i Värmland genom tiderna, på pojksidan ska tilläggas. Nu pratar vi riktiga SM-medaljer, inte Newbody Cup eller Lunarstrom eller Kalle Anka Cup och allt vad det nu hetat genom historien.

Förresten, snart kan ytterligare en värmlänning kalla sig för SSL-spelare, men det blir inte i en värmländsk klubb….

- – -

Jag kommer fortsätta blogga på SDF-SM-bloggen. Men det är ju främst inför, under och efter SDF-SM:na. Annars finns jag på Twitter @1985Killer. Ja och vet att det är lite töntigt med ”Killer”, men det är smeknamnet bland alla spelarna, så lika bra att köra med det. Historien bakom namnet? Nja, den är lång kan vi säga.

- – -

Får tacka som läst genom åren, både här på magget och de tidigare adresserna. Hoppas ni kommer läsa SDF-SM-bloggen.

Framförallt tack till mamma och pappa, med i vått och torrt, oavsett vad man hittar på. Vad vore man utan er!

Ha de fint ute i stugorna!

Don’t stop believin!

Ciao!

- – -

Och som sagt…

För övrigt anser jag att Ekshärads Sporthall bör byggas ut samt att Hagfors behöver en ny sporthall.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Allsvenskan, Bloggar, Dam division 1 mellersta, Daminnebandy Värmland, Distriktslags-SM, Division 1 södra Norrland, Division 1 västra Götaland, Division 2 Värmland, Hagfors, Innebandy i Värmland, Innebandyfesten, Juniorallsvenskan, Landslaget, SSL, Silly season, U19-landslaget | 8 kommentar

Väse i division 1!

Ja Väse ska spela i division 1, redan ikväll. Nej förstås inte IFK Väse, de la ju ner säsongen redan innan den började. Annars hade jag coachat mot dem ikväll, om jag minns rätt. Nej men målvaktslegenden Mattias ”Väse” Johansson gör sin andra match för säsongen i Sjöstad. Derby gäller ikväll mot Arvika, båda lagen (men framförallt Sjöstad) behöver alla poäng de kan få, och Väse ska försöka hjälpa till. För jag bara förmodar att det är han står och Mario Saad som bär vattenflaskorna.

Och desperata tider kräver desperata åtgärder, hade förmodligen gjort likadant. Ska bli intressant att se dagens derby, hoppas på bättre underhållning än det var i mötet mellan lagen i Colorama (äntligen sitter nament Colorama, det tog bara ett halvår). Och kanske ser man nåt intressant på matchen också…

Roligt att Jens Karlsson finns med i Sjöstads lag igen efter varit skadad i nästan exakt tre månader. Han kommer behövas i både Sjöstad men framförallt i Värmlandslaget.

Innebandy blir det imorrn också. Karlstad - Visby blir det. Hoppas Karlstad fortsätter köra i vita ställ, älskar lag som tar vidskeplig på allvar! Me like!

- – -

Väntar med spänning på första kallelsen till träningsmatcherna för HJ17-Värmlandslaget. Ska vara på gång har jag förstått.

- – -

Tävlingskonferense var det förra helgen. Vad hände med övriga frågor?

- – -

En vecka och 2 timmar kvar tills vi fortsätter resan mot Varberg!

- – -

För övrigt anser jag att Ekshärads Sporthall bör byggas ut samt att Hagfors behöver en ny sporthall.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Allsvenskan, Division 1 västra Götaland, Innebandyfesten, Juniorallsvenskan | Etiketter , | 1 kommentar

Jag önskar att jag vore i Colorama ikväll

Det finns spelare som man önskar ett bättre öde än det som de fått under sina karriärer. Skador eller felaktiga klubbyten sätter ibland stopp på karriären eller får den att gå i en annan riktning än det som det var ”tänkt” eller vad de kunde ha blivit.

Och en av dessa är min gamle lagkamrat, i Edebäck, Pär Jonasson. Numera har han väl blivit lite bortglömd ute i hallarna runt i Värmland. Men för bara några år sedan var han ett ständigt hot för lagen i gamla division 3. Med ett dragskott med en sådan träffprocent att målvakterna nog blev rädda så fort de såg han började båga in och med ett löpsteg som inte såg ut att vara så snabbt med ändå var han vann de flesta löpduellerna. Pär hade (eller ja har), de flesta verktygen skottet och snabbheten men också spelförståelse och känslan för att kunna slå bra passningar och fatta rätt beslut i offensiven.

Men så var det där med vad de kunde blivit. Ändå sedan tonåren har Pär haft problem med sina knän, ja båda faktiskt. Skadorna begränsade matcherna och speltiden innan det tog stopp under 2008/09 då det bara blev 8 matcher (undrar dock om Pär verkligen spelade alla 8). Senaste åren har det bara blivit några korta inhopp i Edebäcks U-lag. Och så även i år, två stycken närmare bestämt. Men ikväll blir det comeback även i A-laget. Och det tillsammans med Kristoffer Encéne (nästan lärt mig att inte säga Kristoffer Carlsson längre), en ganska spännande duo med två spelare vars talang och potential hör hemma långt högre upp än division 2.

Och det blir serieledande Skattkärr som blir första matchen för Pär, och dessutom på bortaplan. Ett rejält test direkt, men det man hört från träningarna har Pär kunnat gå för fullt och verkligen spelat bra och skottet verkar finnas kvar. Så jag önskar att jag kunnat vara på plats i Colorama Arena ikväll. För oavsett om Pär lämnar planen efter att ha gjort ett hat-trick eller att ha gjort tre byten, så är det riktigt roligt att se av mina personliga favoriterna göra en riktig comeback på innebandyplan. Hoppas det blir fler matcher så man får åka upp till Sporthallen och se han lira live, och få bli lite nostalgisk.

- – -

Ledig helg i förbundsserierna. Men viktiga matcher står på schemat i de flesta distriktsserierna.

H2: Sunnanå - Karlberg imorrn. Ska Karlberg greppa kanske sista halmstrået för att komma förbi kvalstrecket eller ska Sunnanå sätta mer press på Nordmarken och slippa nedflyttningen?

H3: Alla matcher är viktiga, kolla in tabellen så förstår ni mer. http://www.innebandy.se/Templates/IDA/CompetitionInfo.aspx?PageId=21251&CompetitionID=12009&epslanguage=SV

D2: Som H2, det räcker med att titta på tabellen, http://www.innebandy.se/Templates/IDA/CompetitionInfo.aspx?PageId=21251&CompetitionID=12010&epslanguage=SV. Men extra intressant är väl om Lesjöfors/Filipstad ska vinna och därmed fortsätta skapa nerv om seriesegern inför de sista omgångarna, och förstås om Sjöstad ska fortsätta hålla undan.

D3: Ska Edebäck eller Vålberg koppla greppet om platsen som ger direktuppflyttning? På söndag möts dom.

- – -

För övrigt anser jag att Ekshärads Sporthall bör byggas ut samt att Hagfors behöver en ny sporthall.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Daminnebandy Värmland, Division 2 Värmland, Division 3 Värmland | Etiketter | 2 kommentar

NHL-varning på innebandyn

Sista dagen för övergångar var igår. Och jäklar vad det byttes klubbar runt om i landet. Flera SSL försärkte, damelit var inte sämre och detsamma gäller både Allsvenskan och herrettan (lite lugnare i damettan). Flera lag som anser sig ”inte ha något att spela för”, kontraktet är ”klart” eller/och att man kan inte vinna serien. Får väl hoppas att de flesta lagen har fattat rätt beslut, och då tänker jag förstås på lagen som släppt spelarna.

Att det blev ett så stort antal överångar (kolla maggets sida för ”alla”), får mig att nästan få lite NHL-feeling. I NHL är det oerhört uppmärksamhet inför ”trading deadline” med live-sändningar i sex timmar på TV för att direkt kunna meddela att stora övergångar, och det brukar alltid vara ca 20-25 ”trader” sista dagen + X antal dagarna innan. Nu var det ju inte så extremt i innebandyn (fotbollen börjar dock närma sig NHL-hetsen) i år, men klart värre än det tidigare varit.

- – -

Påtal om att släppa spelare så gjorde IBF Borlänge det ifjol när man släppte sin poängkung Jonathan Sundberg till KAIS Mora dagarna innan 31/1. Borlänge trodde att kontraktet var klart eller att man skulle fixa det även utan sin stjärna. IBF Borlänge spelar idag i division 2.

Vad gäller Värmland är det framförallt att GS 86 släppt Kristoffer Nord och Viktor Andersson till Lesjö. Och GS har väl inte så mycket att spela för. Kontraktet har varit klart länge och Skattkärr har i praktiken redan vunnit serien. Lesjö å sin sida finns ju med i den superjämna Södra Norrlands-serien, där varje poäng för lagen på plats 4-12 är viktig. Vi (Hibs) ligger visserligen fyra (och det kan man ju tro ska vara säkert, sett till placeringen), men det skiljer bara sju poäng ner till strecket. Blir ett intressant derby i Älvstrandshallen nästa torsdag. Och även brödrakamp mellan Eric och Viktor Andersson. Första gången bröderna möts i en tävlingsmatch?

I div 1 SN får även Bollnäs tillbaka fjolårets poäng Mikael Walfridsson efter en utflykt via Schweiz och Falun. Jag är personligen rätt så nöjd att slippa möta både han och Joel Högberg under våren. Bollnäs chanser att fixa kontrakt ökade markant.

En av Karlstads damers konkurrenter Örebro förstärkte rejält när man fick in framförallt Sofia Atterfors (IBK Rutin) och även Jennie Dohn (Lockerud).

- – -

Annars ser det ut som det blir en intressant får för många värmländska lag i förbundsserierna. Är väl egentligen bara Karlskoga i herrettan (ursäkta Micke och Peter) + Kristinehamn och Hagfors i damettan som inte har något att spela för.

Skattkärrs damer jagar nytt kontrakt och visst ser det lite ljusare ut än tidigare, men de har en lång väg att vandra.

Arvika och Sjöstad fortsätter att kämpa om att ligga på rätt sida strecket med fördel Arvika (och Tvååker) just nu. Arvikas två sena avgöranden direkt efter jul är än så länge avgörande även i tabellen. Vore ju bra för värmländsk innebandy om båda klarade sig, men något säger mig att ett lag inte kommer fixa det.

Hibs och Lesjö har lite säkrare mark än de ovan nämnda lagen, men inte mycket mer sett till poängen (klart bättre sett till tabellplaceringen). Tror dock att båda kommer kunna knyta ihop säcken.

Skoghall har ju fått det hoppet de behövde i och med segrarna nu i januari. Förlust senast visserligen, men nu lever hoppet i alla fall. Och det är inga mil upp till säker mark, men desto fler lag att passera.

Karlstads damer fortsätter att dansa på linan år efter år. Nu verkar det som att de återigen ska kunna fixa det. Och det får vi hoppas, annars har vi ingen elitlag kvar i länet, och det skulle vara första gången någonsin tror jag.

Och det bästa till sist. Karlstads herrar anförda av Tomas Colling fortsätter att övertyga i Allsvenskan. Har efter jul tagit flera viktiga segrar i jämna matcher och fått med sig poängen som kan visa sig bli avgörande. Jag håller båda tummarna för att Pixbo, Warberg, Dalen och Helsingborg kommer på besök nästa år. #SSLtillbakaiVärmland.

- – -

Nere i distriktsserierna så har Skattkärr redan i praktiken vunnit division 2 och kommer göra comeback i division 1 nästa år.

Sunnanå och Nordmarken gör upp vem som får lämna serien. Och vinnaren får kvala tillsamamans med Karlberg.

Herrtrean är så jämn som man trodde. Skoghall U har parkerat på jumboplatsen ett bra tag, men kan med några segrar utmana om en kvalplats i alla fall. Men hur det går i övrigt att svårare att säga. Vilka som vinner serien är omöjligt att säga. Men att det kommer stå mellan Nilsby, Karlstad IBK och Skoghall IBF som direktplatsen upp är det ingen tvekan om. Och då främst mellan de två förstnämnda skulle jag tro. Personligen får ju gärna Karlstad IBK gå upp så vi slipper möta dem nästa år (förutsatt att vi själva fixar kontraktet). Vi har ju 0 poäng mot dem i år och -9 i målskillnad.

I damtvåan står det mellan Sjöstad och Lesjöfors/Filipstad om vilka som får kvala upp, just nu fördel för Sjöstad. Tänk om Sjöstads damer går upp, Sjöstads herrar klarar sig kvar, Karlstads damer fixar kontraktet och Karlstads herrar tar klivet upp till SSL, då skulle man vilja se budgeten för Karlstad/Sjöstad. För en sådan verksamhet kostar pengar, fixar organisationen den?

Men å andra sidan måste det vara målet med verksamheten också, att ha lagen i de nämnda serierna för att bibehålla och utveckla en elitverksamhet.

- – -

För övrigt anser jag att Ekshärads Sporthall bör byggas ut samt att Hagfors behöver en ny sporthall.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Allsvenskan, Dam division 1 mellersta, Daminnebandy Värmland, Division 1 mellersta Svealand, Division 1 södra Norrland, Division 1 västra Götaland, Division 2 Värmland, Division 3 Värmland, SSL, Silly season | Etiketter , , , , | 5 kommentar

Tillbaka till verkligheten

Nu är SDF-SM över för denna gången och vi är tillbaka i verkligheten. Men för er som var där, visst var det en underbar med med stort glädje, lite sorg, men framförallt galen innebandy?

Förbundsserierna drog igång förra helgen. Skoghall har bytt tränare, får se om Fredholm och Proshazka kan göra som ifjol och rädda kvar gänget. Man fick i alla fall med sig två poäng i en svår bortamatch mot Växjö.

Arvika har inlett våren med två vinster som kan se till att räddar sig kvar, för när man vinner med 1 sekund kvar (förra helgen) och med 10 sekunder kvar (igår), ja det är sådana vinster som man antingen vinner en serie på eller klarar ett kontrakt genom.

Karlskoga har äntligen fått lite ljus i sin mörka tunnel. Och då menar jag förstås in derbyt mot Lillån. Med Magnus Tomasson och Stefan Zethelius i laget får man in rutin, stabilitet och offensiv spets. Just det man saknat. Kommer även Marcus Ring tillbaka hem, ja då kan nog faktiskt Karlskoga börja titta upp. För så långt upp till säker mark är det ju trots allt inte. Sju poäng upp till Torshälla och det kan man ta in på 10 matcher. Hoppet är ju som bekant det sista som överger en.

Vi själv skulle ju ha tagit tre poäng förra helgen, men det blev ju som bekant i det. Men vi får vara nöjda med två poäng med tanke på att vi låg under med 1-6 inför sista perioden. Imorrn har vi VIB Ungdom, en match där vi har allt att vinna.

Sjöstad gör det man kan för att säkra sitt kontrakt. Idag mot jumbon har man plockat ner en femma från Karlstad (Österdahl, Djos, Lindeman bland annat). Och det är ju helt rätt, efter 31 januari kan man inte hjälpa till med sådant, då stänger ju fönstret. Så helt rätt att passa på. Men frågan är om man inte hade vunnit mot jumbon Tygriket ändå? Men kanske bättre att ta det säkra före det osäkra kanske.

På tal om Karlstad tog de ju två blytunga segrar förra helgen, precis som med Arvika så är det ju sådana segrar som kommer bli avgörande när man ska summera en säsong. Hoppas nu bara att hänga med säsongen ut.

Karlstads sena målvaktsvärvning Jimmy Heimer lånas för övrigt ut till KAIS Mora resten av säsongen.

- – -

Distriktsserierna börjar nu under helgen. Åmål tog en viktig, och målrik, seger mot Nordmarken. Nordmarken får nog börja rikta in sig på kvalspel är jag rädd för. I övrigt drar resten av div 2-lagen igång idag eller imorrn.

Igår fick fick jag revansch på Rosén för förlusten nere i Skoghall i mötet mellan ”mitt” Hibs U och ”hans” Skoghalls IBF. 12-6 talar ju sitt tydliga språk, och det ger sammanlagt 14-12 i våra möten. Det känns förstås riktigt gött att vinna över DJ Slottsbron!

- – -

Det får räcka som vårsäsongens första inlägg. Nu hoppas jag på en vår där Karlstads damer fixar nytt kontrakt. Karlstads herrar vinner Allsvenskan och bryter den 10 år långa förbannelsen. Och att under en solig 1:a april nere Varberg får Albin Englöw lyfta bucklan som innebär att Hagfors IBS blir det första värmländska lag som vinner ett JSM!

- – -

För övrigt anser jag att Ekshärads Sporthall bör byggas ut samt att Hagfors behöver en ny sporthall.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Allsvenskan, Distriktslags-SM, Division 1 mellersta Svealand, Division 1 södra Norrland, Division 1 västra Götaland, Division 2 Värmland, Division 3 Värmland | Etiketter , | 3 kommentar

Halvtid i förbundsserierna och paus från bloggen

Då har det blivit halvtid även i förbundsserierna. Och jag tänkte mig en liten lägesrapport och så kallad (amatör-)analys.

Allsvenskan

Karlstad har en bra höst bakom sig, med flera starka segrar på bortaplan framförallt. Hade man varit 100% hemma i Colorama hade man varit etta. Nu är man sex poäng, och en match mindre spelad, än ledarna Lindås. Jag hoppas verkligen att Karlstad kan fortsätta haka på och sedan gå om. Tyvärr har man ju Lindås kvar på bortaplan, och det kommer inte bli någon lätt match. Men som sagt har man ju spelat bra på bortaplan. Bakom Karlstad är det Växjö, Åby och Visby som jagar. Känns inte som Åby ska orka hänga på, nykomlingar brukar kunna hänga en höst, men sällan en hel säsong.

Känns som Karlstad har sparkapital att ta fram i både Rasmus Borsch och Mattias Kongstad som vi är vana se producera mer mål och assists. Men det tycker jag man ska se om en fördel, det visar att trots att man inte gjort en maxprestation ligger man tvåa i serien och bara några få poäng bakom serieledarna. Det andra är väl defensiven, man släpper in många mål. Jag har sett för få matcher för att kunna såga backarna eller målvakerna eller defensiven över lag. Det är i alla fall vad som lyfts som Karlstads svaghet av media, egna ledare etc. Dock har man ju släppt in minst mål i serien, men förstås skulle det kunna vara bättre. Dock är det väl så att det finns ytterst få lag som kan göra mycket mål och samtidigt spela tight bakåt (när det är bra serie, vi snackar inte div 4 eller div 5).

Karlstad kommer sluta på en topplacering, hoppas de vinner, och faktiskt min magkänsla säger att de gör det.

Skoghall har en höst man bara vill glömma. Man ligger sist och har inte vunnit en match sedan man spelade DM. Nu har man nio poäng, och tre lag att passera, för att nå säker mark, och ja det har ju funnits bättre lagen. Känns som lagets chanser står å väger på hur Wendel, Stjernberg och Björemo presterar. Okej, det finns några till som producerar, men kliver inte den nämnda trion fram, då blir det inget alls.

Det skulle ju vara oerhört tufft för Skoghall att åka ur, man riskerar ju att tappa spelare till Karlstad som då kanske är med i SSL. Tyvärr måste man ge detta en realistisk syn, och jag tror Skoghall inte kommer fixa detta. Hoppas jag har fel, det är svårare att gå upp än att hålla sig kvar vill jag bestämt hävda. Men läget är inte bra för Skoghall just nu och jag tror inte man kommer kunna reda ut det.

Division 1

Karlskoga gick in med målet att hålla sig kvar, det enda målet man kunde sätta upp. Men truppen är för tunn och för trubbig. Man ligger sist, kanske kan man gå om Tranemo. Men mer än så kommer man inte fixa med nuvarande trupp. Rykten går om förstärkningar, men oavsett är det långt upp till strecket.

Men man har ett ungt lag och ge det något/några år i division 2 så kan man vara tillbaka på division 1-kartan.

Sjöstad och Arvika har bytt platser man varandra under större delen av hösten. Tyvärr har det ofta varit platsbyten med ett streck emellan. Och något säger mig att båda kommer inte klara sig, hoppas jag har fel. Värmland behöver lag i förbundsserierna. Men nej det ser inte bra ut.

Sjöstad har bytt tränare senaste månaden ut med Janne Bergström och in med Nicho Wilbourn (med flera). Och det gav bra effekt i slutet inför jul, och kanske kan det vara injektionen som det unga laget behöver för att fixa kontraktet. För Karlstad/Sjöstad är det närmast livsviktigt att ha ett lag i division 1, speciellt om Karlstad går upp i SSL. Steget mellan div 2 och SSL är enormt stort på alla sätt och vis.

Skulle Arvika åka ur så tror jag inte man får en jojo-effekt och kommer tillbaka direkt. Men står inför litet av ett generationskifte eller vad man ska kalla det. Kullen med spelare födda i slutet av 80-talet och början av 90-talet som tog laget från dåvarande div 5 till div 1 börjar försvinna och ersätts med nya spelare. På pappret inte lika meriterande spelare. Arvika skulle få det svårare att komma tillbaka än Sjöstad, om något av lagen skulle åka ur.

Sjöstad tror jag kommer klara sig, Nicho-effekten kommer hjälpa + att jag tycker att laget har tillräckligt bra bredd för att fixa detta. Arvika kommer få det tuffare, men kan klara det. Man kommer inleda med många hemmamatcher vill jag minnas och det kommer vara till en stor hjälp, om man nu vinner matcherna.

Lesjö har haft en upp och ner höst kan man väl säga. Och efter den har man hamnat i mitten av serien. Serien är jämn, så det är få poäng ner till nedflyttning, men nära till topp 3-4 placering också. Att Lesjö skulle åka ur ser jag som osannolikt. Man kommer fixa detta och landa på plats 4-6 tror jag.

Mitt eget lag (Hagfors IBS) har väl var tvärtemot de senaste åren. Riktigt bra bortaspel med 5 vinster av 7 möjliga, medan på hemmaplan har det blivit bara 1 av 4. Vi ligger nu femma i serien. Men tanke på att det är sju matcher hemma som gäller under våren, så tror jag att laget ska kunna hitta tillbaka till formen från föregående på hemmaplan och lyfta till 3-4 plats i serien. Dock har jämnheten i matcher och från match till match saknats för att laget ska ha en stabil topplacering. Detta är ju som sagt inte helt objektivt ska väl tilläggas.

- – -

Damerna då?

Elitserien

Åh så jag önskade att man slapp skriva detta återigen. Men det ser mörkt ut för Karlstad. Det såg så bra ut inför säsongen, men så försvann bästa backen i Sofia Haglund och bästa spelaren i Ida Persson. Och man får väl hålla med flera andra ”för-stå-sig-påare”, Karlstad skulle behöva lite mer spelförande backar. Det känns som man ska ha forwards som ska kunna få ditt bollen. Sedan är jag helt säker på att man saknar förstekeeper Elin Forsberg.

Kommer man kunna rädda sig kvar då? Som tur är det ju ganska generöst med strecken i Elitserien. Bara ett lag åker ut och ett får kvala. Och Karlstad har ju bara tre poäng upp till Jönköping på 11:e plats. Jag hoppas fler av de offensiva spelarna får det att lossna och att Elin Forsberg kommer tillbaka i kassen och spikar igen. Värmland behöver sitt enda Elitlag, för det är bra mycket svårare att gå upp till Elitserien än att hålla sig kvar. Och det är det ingen tvekan om.

Division 1

Kristinehamn kommer åka ur, man räcker inte till. Man saknar bredden och spetsen och ja det mesta. Jag tycker inte om att vara så här rak och hård. Men så enkelt är det i detta fallet. Tyvärr, önskar att Värmland kunde ha fler förbundsserielag. Men Kristinehamn spelar i division 2 nästa år. Resan till division 1 gick nog lite för snabbt.

Skattkärr har bättre utgångsläge, om än svårt, och bättre trupp, om än mycket skadedrabbad. Nio poäng till säker mark. Det kommer inte bli lätt. Man kan fixa det, och jag hoppas det, det vore katastrof för Värmländsk innebandy om man tappade hälften av förbundsserielagen på en säsong. Men jag är tveksam, känns som Skattkärr saknar de offensiva spelarna som ska bära dem ovanför strecket, som Filippa Rosendal ifjol. Tyvärr.

HIF har väl haft en höst med höga toppar och några djupa dalar, som Lesjö och Hibs i herr-ettan. Men i de sista matcherna inför juluppehållet vände man på steken. Och ett lite sämre utgångsläge ser nu ganska bra ut. Åtta poäng ner till nedflyttning betyder att man kan börja titta uppåt i stället, det är ju bara tre poäng till tredjeplatsen. Och det är väl realistisk målsättning inför våren tycker jag.

- – -

Tyvärr har man hört rykten om misstänkt korsbandsskada på Skattkärrs Sebastian Bråttås. Får hoppas för hans del och Skattkärrs att det inte stämmer. Detta ska väl inte påverka Skattkärrs resa mot division 1, men det förbättrar ju inte läget för den delen heller.

- – -

Som ni märkt är det dåligt med inlägg på denna bloggen. Och det kommer så vara fram tills den 9 januari. Istället skriver jag på SDF-SM-bloggen. Så ni får läsa där istället.

Och ni kommer väl å tittar på framtidens stjärnor i Karlstad 5-8 januari? SDF-SM för 15 åringar. Årets höjdpunkt i Värmland utan tvekan!

- – -

För övrigt anser jag att Ekshärads Sporthall bör byggas ut samt att Hagfors behöver en ny sporthall.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Allsvenskan, Dam division 1 mellersta, Distriktslags-SM, Division 1 mellersta Svealand, Division 1 södra Norrland, Division 1 västra Götaland, Elitserien | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Halvtid i distriktsserierna

Då har det blivit halvtid i distriktsserierna här i Värmland. Tänkte kolla läget i division 2 och division 3 så här innan serierna ”vänder” nästa helg.

Division 2

Ja att Skattkärr skulle leda serien är väl ingen större överraskning direkt. Nio matcher och nio vinster, dessutom hela 104 gjorda mål (19 mål mer än tvåan GS) och minst insläppta mål med 36 (GS har 37). Jag trodde på GS som tvåa och Edebäck som trea, och just nu ligger jag bra till. GS ligger fyra poäng bakom Skattkärr och Edebäck en poäng bakom GS. De tre lagen har gjort ett ryck från övriga lag, och Skattkärr som sagt ytterligare ett försprång i sin tur. Skattkärr har ju en mycket bra och bred spets i A-truppen, ett tecken på det är att hela tio spelare gjort minst 10 poäng.

Nu är det ju på inget sätt avgjort att Skattkärr kommer vinna serien, en förlust och så är GS och/eller Edebäck ”ikapp”. Men att båda lagen ska kunna jaga tror jag inte, mycket kommer nog avgöras till helgen då GS ska upp till Ekshärad. Vinnaren där kommer kunna jaga, medan förloraren får det tuffare. Men framförallt måste ju Skattkärr förlora för att det ska bli spänning.

Där bakom då? Vi börjar nere i botten. Sunnanå såg jag som seriens klart sämsta lag på papparet, men tappade mycket och valde att ersätta med enga juniorer. Det är ju inget fel med det, men laget är för tunt. Och det har bara blivit en seger på de nio första matcherna. Dock har ju Nordmarken och Karlberg inte heller rosat marknaden under första halvan och har 6 respektive 8 poäng. Men jag tror dock att det blir Sunnanå som kommer få åka ner till division 3. Vad gäller de båda kvalplatserna så finns ju som sagt Nordmarken och Karlberg där just nu. Och de kommer få tampas med Sunne om undvika de platserna.

Hultsberg/Björkås ligger ju också därnere just nu med sina 9 poäng. Men med tanke på deras namnkunniga lag så ska de kunna undvika det, de kan inte fortsätta att underprestera i nio matcher till. Och nu har man ju även fått in Erik Mårtensson i kassen. Om Hultsberg varit den negativa överraskningen hittils så är väl Åmål den positiva. Jag trodde att de inte skulle kunna leva upp till fjolårets placering i serien, men de har visat motsatsen. Tillsammans med Vålberg tror de fortsätter vara kvar i mittenskiktet av serien.

Vad gäller spelare som utmärker sig så måste jag lyfta Edebäcks Tommie Andersson. Brevbäraren från Ekshärad, kanske inte så namnstark som spelarna har runt i sig i poängligetoppen (Vikström, Westlund, Nord, Johansson etc), men en spelare som alltid gör en bra match, oerhört viktig för Edebäck i både offensiven och defensiven. Riktigt roligt att se att han fått rejäl utdelning offensivt i år. Sen att Tommie är en oerhört trevlig och ödmjuk person gör ju inte saken sämre, håller tummarna för att tar hem hela poängligan.

En intressant notering är av de 10 högst placerade spelarna poängligan så spelade 5 av dem inte i division 2 ifjol.

Annars vad gäller division 2 så gör envisa rykten gällande att Edebäcks tränare och seriens kanske bästa spelare, Eric Westlund, kan vara på väg tillbaka till KAIS Mora. Mora har inte fått någon bra första halva på säsongen i Allsvenskan Norra och ligger faktiskt under nedflyttningstrecket och har en bit upp till säker mark. Så laget är nog i behov av förstärkning. Får se om ryktena stämmer eller inte.

- – -

Division 3 då? Jag skrev inför säsongen att tippa division 3 var kanske den svåraste tippningen jag gjort. Och ja vi kan kolla in tabellen efter halva serien så lever serien upp till ordet jämn.

Hibs U 16 poäng
———————–
Nilsby IK 15 p
Skoghall IBF 14 p
———————–
Karlstad IBK 14 p
Karlstad IBF U 13 p
Grums IBK 11 p
———————–
Arvika IBF U 11 p
Kristinehamns IBF 8 p
———————–
Skoghalls IBK U 5 p

Jämnt så det förslår får man säga. Jag skrev inför säsongen att Skoghall IBK U får ses som seriens svagaste lag och de ligger också sist, och jag tror att de kommer få svårt att klara kontraktet. Visst de kan få hjälp från A-laget, men även A-laget har ju inga enkla matcher framför sig i Allsvenskan.

I mitt tips slog jag till med att Kristinehamn och Arvika U skulle få kvala och just nu har jag rätt. Men som alla serier i tabellen är det ju oerhört jämnt och en seger de båda lagen och en förlust för lagen ovanför så ligger de på säker mark.

I övrigt så ligger ju mitt lag (Hibs U) bra till just nu, men trots att vi leder serien så är det bara fem poäng ner till nedflyttning. Kan inte säga att något lag överraskad mer eller mindre positivt eller negativt. Dock trodde jag att Karlstad IBK efter den fina inledningen skulle ligga lite högre.

Vilka vinner då? Skoghall IBF kommer sakna Johan Friman, med han tror de fortfarande att varit serieledare. Vad gäller Hibs U och Karlstad IBF U tror inte kommer vinna serien, eftersom de inte får gå upp, så vet jag inte om lagen kommer ha den där deseperata känslan att man måste vinna serien och ge det där lilla extra i säsongsavslutningen. Tror att något av A-lagen vinner serien, Nilsby, Skoghall IBF, Grums eller Karlstad IBK.

Sedan är ju inget av lagen som ligger 1-6 säkra för att slippa kval, för det är som sagt jävligt jämnt.

Poängligan toppas inte helt oväntat av Emil Wreder från Kristinehamn, och lite lika väntat ligger Mattias Andersson (Grums) tvåa. Någon av dem eller kanske Christian Larsson från Karlstad IBK tar hem poängligan.

- – -

För övrigt anser jag att Ekshärads Sporthall bör byggas ut samt att Hagfors behöver en ny sporthall.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Allsvenskan, Division 2 Värmland, Division 3 Värmland | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar