Lekte bort Leipzig

Det var ett och ett halvt år sedan BAT Berlin slog ett topplag i tyska högsta ligan senast. Nu mötte vi ett Leipzig som, precis som oss, haft en trög start men äntligen börjat vinna och fått tag i nya vassa spelare.

… De där vassa spelarna vi fick höra om innan matchen såg man inte mycket av…

Första perioden börjar som den ska. Vi får efter tio sekunder ett inslag i eget hörn. Leipzigs nummer åtta höll sig på ett oväntad nära avstånd. Han stod cirkus en meter ifrån mig, trots att jag pekade på honom. Han rörde sig inte. Jag sköt på honom. Två minuter, felaktigt avstånd. Några sekunder senare hade Jojo presenterat sig. Som första målskytt i matchen. Perioden igenom spelar vi ut Leipzig totalt. Vi hade många, många väldigt bra lägen att göra mål på, men lyckades inte bättre än så. Tyvärr. 1-0 i första, med bud på mer.

I andra så tappar vi mycket. Vi leder med 2-0 och 3-1. Står trots det 3-2 efter andra, de hade tre raka powerplay, men vi håller tätt. Starkt!

Tredje perioden inleder så dåligt som den kan. Tre raka mål inom loppet av två minuter av Leipzig, ett sömnigt Berlin hänger inte med. Vi tar det lugnt. Känner att vi är bättre. Vänder matchen. Leder med 7-5. De kommer tillbaka. 7-7. Men deras mål var slumpmässiga. Turliga. Bra lag har kanske tur. Men riktigt bra lag vinner matcher. Tassio gör 8-7 till oss. Med tre sekunder kvar avslutar Jojo målskyttet, 9-7. Välförtjänt seger. Vi dominerade matchen i två perioder och har en dipp i andra. Detta till trots, ett stundtals riktigt bra försvarsspel leder oss till segern, vi vårdar boll och är lugna. Stressar inte upp oss. Nu börjar vägen mot toppen!

Germany, Here we come!
Jesper Engström och Ismael Hallbäck

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Matchen mot Dresden

Efter en rejäl förkylning, en grym fotbollsmatch (Tyskland – Sverige) och två helgers spelledighet så är det dags att ta tag i den här bloggen igen.

Vi mötte alltså Dresden. Ett bottengäng som, liksom många andra land här, hade ett par riktigt vassa spelare och ett par riktigt dåliga. Inför matchen så hade vi fått in en hel del goda nyheter. Två nya Schweizare hade tillkommit. Tassio, en speluppläggare som förra säsongen spelade i NLA, och Jeffrey som var en snabb, teknisk spelare.

Inte nog med det. Övergångarna på Fabio och Fabian hade genomförts. Saker och ting började helt klart falla på plats. Matchen i sig sköttes bra. Vi vann med 9-3. Dresden var aldrig nära. Om vi i förra matchen på Chemnitz hade haft riktigt djupa dippar, så hade vi under denna match förbättrat detta. Vi släpper alltså endast in tre mål, tyvärr så är två av dem individuella misstag. Det tredje var en solklar dommartabbe. Då ska jag nämna att de domare vi hade under den matchen var riktigt bra. Men… när en spelare springer mot målvakten när målvakten skall kasta ut bollen så sköter man inte sitt jobb till fullo. Speciellt inte när den spelaren står en-två meter vid sidan om målet.

Detta till trots. Vi vann matchen. Vi gick upp på sex poäng. Samma poäng som Bremen, som låg på slutspelsplats hade. De hade däremot spelat en match mindre. Vilket blev till vår fördel. Efter att de spelat sin match gick vi om dem på målskillnad.

Inför matchen vi ska spela imorgon, mot Leipzig, så har fler positiva saker tillkommit. Vi har nu möjligheten att spela med tre bra anfallskedjor. Vi har också fått träna i en stor hall i två veckor. Förhoppningsvis får vi behålla den två dagar i veckan framöver. Det har tillkommit problem pga något blivit dubbelbokat eller liknande. Jag förstår väl att innebandyn inte är prioriterad och att hallbristen här är minst lika stor som i Sverige. Men det är självklart chockerande att, utifrån min svenska synvinkel, se varför i hela friden Fäktning ska ha tillgång till en stor hall. Men. Det är ju i alla fall en OS-sport.

Efter att vi har fått tillgång till den stora hallen har det också inneburit att vi har blivit fler på träningarna och, även om många inte är vana vid att spela på storplan så spelet blir ganska stressigt och Hawaii likt ibland, så har träningarna definitivt blivit bättre.

Imorgon möter vi som sagt Leipzig, som liksom oss haft en tuff inledning på säsongen. De ligger femma, vi ligger sexa. Men de har tio poäng, vi har sex. Vi har två riktiga nyckelmatcher framöver, denna match behöver vi definitivt vinna för att kunna klättra i tabellen. Nästa match är mot en nykomling, båda på hemmaplan och båda har vi god chans att vinna.

Efter dessa matcher har vi, tre raka matcher, två mot det näst-bästa laget och ett mot det bästa.  Spelar vi på topp så har vi väldigt goda chanser att skrälla. Detta pga att vår säsongsinledning har varit orättvis. Vi har inte haft tillgång till så många spelare. Vi har inte heller kommit upp i nivå.

Som sagt. Saker och ting faller på plats. Vi är fortfarande på slutspelsplats, våra träningar är bättre och våra sista pusselbitar sitter nästan fast. Vi saknar fortfarande två viktiga spelare som (så vitt jag vet) snart återkommer från skador.

Det är med ett leende på läpparna jag skriver detta inlägg.

Fredens!
Jesper Engström

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Matcher

Berlin 4-7 Hamburg

Lilienthal 5-4 Berlin

Berlin 8-5 Chemnitz

Tre matcher på kort tid som jag tänkte snabb referera. Serien har inte börjat särskilt bra för oss. Vi gör för lite mål och spelar ett alldeles för inaktivt försvarsspel. Men det är väldigt lärorikt att vara här. Vi känner i Berlin att vi detta år har ett riktigt bra lag på pappret men tyvärr blir vi nog för stressade av tanken att vi måste vinna mot de lag som bör komma på undre halvan. Vi blir så pass stressade att vi inte kan hålla i bollen. Det är ganska komiskt. Hamburg är ett bra lag, vi har troligen hetare målchanser och även god chans att vinna men problemet är detsamma mot Lilienthal som är ett sämre lag. Vi har svårt att hålla i boll och flera spelare känner behovet av att göra mål i varje anfall, känner behovet av att vinna boll i varje försvarsläge. Det blev ett uppvaknade för mig inom innebandyn inför matchen mot Chemnitz. Jag gick från min centerposition där jag i uppspel valt att hålla mig utmed kant till att ta en pointposition, vilket jag tyckte kändes lyckat. Även om jag personligen kommer till mindre målchanser känner jag mig mer involverad i spelet, jag kan hålla boll mycket och får chansen att lugna ner laget. Det gick bra och första vinsten blev inkasserad, utan att vinna med överdrivet stora siffror så var matchen en enkel vinst. Vårt största problem i laget och som vi jobbar stenhårt på är att hitta vårt spel, både i anfall och försvar, som kan leda till att vi känner mer kontroll över matcherna än vi gjort i de första omgångarna.

Efter lördagens vinstmatch fick man äntligen chans att fira lite och det gjordes med burgare och öl följt av en lång pubrunda. The Bird är stället vi går till efter våra hemmamatcher för att avnjuta hemmagjorda världsklassburgare.

Imorgon, lördag, hemmamatch mot Dresden. Tre nya poäng att hoppas på.

Ismael

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Match ett och match två

Optimism. Förhoppningar. Förväntningar. Skador. Transfer snurr. Få spelare. Fyra och en halvtimmas bilresa. Blod. Svett. Utmattning. Mörker. Besvikelse. Pessimism. Fyra och en halvtimmas bilresa. Sömn. Ont överallt. Ny match. Optimism. Förhoppningar. Förväntningar. Förlust. Igen.

Så skulle jag, med 34 korta ord, beskriva känslorna innan och efter våra två inledande matcher. Den första matchen innebar debut i den tyska högsta divisionen. Vi mötte ett lag som hade gått upp från andra divisionen året innan. Snacket innan var att vi skulle vinna matchen. Vissa spelare var mer oroliga. Vårt lag var oerhört försvagat. Många spelare saknades och vår trupp var lika tunn som en rysk balettdansös.

Med tio utespelare och två målvakter åkte vi i alla fall till Bremen, lördag morgon, 11.30. Vi var framme i Bremen kl 16.00, efter ett antal stopp på vägen. Ett av alla stopp var på Burger king. Där vissa spelare skulle äta mat. BK innan match!? Vi hade blivit varnade innan. Så vi tog oss tid att laga en pastasallad  kvällen innan.

Pastasallad

Pastasallad

Efter fyra och en halv timmas bilresa, med flera stopp, så var vi äntligen framme. Seghet. Benen var slöa. Vi gick in i omklädningsrummet. Individuell uppladdning. Jag och Ismael gick på en kort promenad. Tillbaka i omklädningsrummet. Taktik genomgång. Laguppställning. Vi hade inte så många alternativ. Tio utespelare. Två kedjor. Två målvakter. Uppvärmningen var bra. Stämningen var laddad. Alla var taggade. Tempot var bra.

Matchen blåses igång. Eftersom att vår trupp var såpass tunn så började Bremen med högt tempo, hög press. Trots det så lyckades vi, med en smart planerad frislagsvariant, sätta första målet. Ismael sköt, målvakten räddade och Helge gjorde mål på returen. 1-0. Vilken drömstart. Både på matchen och säsongen. Sedan hände det som inte fick hända. Snabb replik från Bremens sida. 1-1 var fakta. De hann göra 2-1. Vi gjorde 2-2. De gjorde 3-2 i spel fyra mot fyra. Jag hade inlett matchen med att spela fysiskt. Dela ut några tuffa, men sjyssta, tacklingar. Det uppskattades inte av motståndarna. De blev chockade. Arga. Men det var ju premiär. Några fulnyp här och där senare, så hade jag, efter tjugo minuters spel, skaffat tre tydliga ovänner på planen.

Nästa period blir en kalldusch. Vi tappar allt. Under tre minuter släpper vi tre mål. Innan dessa tre mål hade vi gjort det bra. Men så kommer målen emot oss och vi tappar allt. Bremen pressar, vi springer mycket i onödan. Vi blir trötta. De spelar ut oss. Tyvärr. Vi klarade oss, med nöd och näppe, så pass bra att det enbart blev tre insläppta i denna andra period. 6-2 till Bremen efter två perioder. Men än var det lång tid kvar.

Tredje perioden börjar, precis som den behövde, med ett mål i Power play för oss. Vårt power play hade varit en av få ljuspunkter denna dag. Efter en fin passning från min sida till Ismael, så slår han ner den till Jan som hänger dit den. Ismael fick tyvärr inte assisten. Jag fick den. Tyvärr så reser vi oss inte efter detta mål. Utan släpper in tre nya mål. 9-3. Men med sex minuter kvar. Nytt power play. Från min point position skjuter jag. Kryssribba-in. 9-4. Match igen. Sjutton sekunder senare gör Bremen mål. Slutresultatet blev 10-4. Jag kände att jag kunde gjort mer. Men jag fokuserade för mycket på fel saker. Som det fysiska. Jag tappade huvudet några gånger. Jag hade hoppats kunna göra mer saker på planen. Besvikelsen efter var oerhörd. Det gjorde ont. Och hur skulle motivationen komma till att spela match dagen efter igen? Efter fyra och en halvtimmas bilfärd? För vi skulle ju hem igen.

Efter åtta timmars sömn så borde jag kanske vart bättre återställd än vad jag var. Men nej. Kroppen gjorde ont. Överallt. Vi tog oss till matchen. Det gjorde ont att värma upp. Jag var seg. Kroppen gjorde inte som jag ville. Matchen började. Återigen började vi bra. Marco gör 1-0 på pass av Ismael. Men vi släpper in tre mål i perioden. Ett av dem berodde helt och hållet på ett misstag jag gör. Jag var ur fokus. Slarvade mycket. Hade problem med kropp och boll. Det stämde inte riktigt för mig. I andra perioden släpper vi till två mål. Innan Jojo styr in en boll från mig. Ett misslyckat skott som går på hans klubba, snyggt. Turligt. Ett bra mål. Vi byter taktik. Börjar pressa. Spelar riktigt bra. 5-3 står det efter andra perioden. Vi hade allt.

Tredje perioden börjar också bra. Sedan blir vi frustrerade. Tappar mycket och förlorar med 7-4. En väldig förbättring sedan matchen innan. Men det märktes att vi saknade bredden i laget. Vi hade en tunn och ganska svag trupp med oss. Nu väntar två matcher i helgen. Återigen har vi få spelare med oss. Men förhoppningsvis kommer det att gå bättre.

Peace.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Föränding, anpassning och… tv-spel

Alltså. Berlin… det är stort. När vi först kom hit hade vi en lägenhet som, på kartan, såg ut att ligga väldigt nära vår träningshall. Vi skulle korsa det nedlagda flygfältet Tempelhof. Vi var snåla. Ville vara nyttiga. En promenad innan träning. Skönt. Vi började gå tjugo minuter innan. -Det borde ju räcka, tänkte vi. Fyrtiofem minuter senare var vi framme. Genomsvettiga. Vi hade gått i väldigt raskt tempo. Fyrtiofem minuter. Vad hände där? Hur kunde vi räkna så fel? På vägen hem från träningen testade vi en ny väg. Vi skulle gå runt flygfältet. Eller ja. Vi var ju redan vid toppen av det, så det skulle bli en kortare distans. Jag som alltid har haft ett bra lokalsinne, gissade mig fram. Efter en timme, femton minuter, och en döner, senare satt vi äntligen i vår, dåvarande, lägenhet och skrattade.

En månadsbiljett för lokaltrafiken här i Berlin är ett måste. Vi ville snåla. Men blev strandsatta i ghettot. Visst. Ett månadskort kostar 54 euro. Då får vi röra oss i A&B områdena här i Berlin. Vilket ger oss möjlighet att röra oss mellan väldigt långa distanser på ett otroligt smidigt sätt. En euro har, enligt forex.se, idag ett värde på 8,88 kronor när man köper den. Vilket betyder att jag betalar exakt 479,52 kronor när jag köper ett månadskort här i Berlin. För ett tätortskort i Örebro kostar det 440 kronor i månaden. Då gäller detta enbart resor med buss, inom Örebro tätort. Då ska vi också komma ihåg att vi , här i Berlin, kan ta oss runt staden med hjälp av S-Bahn, U-Bahn och Buss. Dessa färd-medel går mellan var tredje till var tionde minut.

Men visst. Vi ska nog inte jämföra kostnader mellan Örebro och Berlin. Eftersom att kostnaderna här är låga, så är också lönerna låga. Euron står inte heller högt i kurs, som tidigare nämnt. Det är i alla fall som så att vi inte riktigt landat än. Igår skulle vi, som exempel, köpa på oss lite godis inför Sverige – Kazakstan. Vi gick till Netto, som är vår nya favorit mataffär (vi har ännu inte tagit oss till Kaufland). När vi kom in tog vi en liten omväg. När vi gick ut hade vi handlat på oss en stor matkasse. Vi blev fascinerade när vi hittade Pesto för typ 1,1 euro.

I början åt vi väldigt mycket ute, när vi lagade mat så blev det oftast böngryta på böngryta. Vi har börjat med en mer varierad kost, en nyttigare kost. Vårt kylskåp är välfyllt och vårt skafferi börjar äntligen se ut som ett skafferi ska. Fyllt med pasta, havregryn och passerade tomater. Kyckling, fisk, köttfärs finns i vårt kylskåp/frys. En ny lcd-tv har vi också hunnit köpa. 32-tum, full HD. Ja, äntligen får vi användning för våra konsoler. Dyr skulle jag heller inte påstå att den var. Vi delade på kostnaden och hela kalaset landade på 905 kronor, vardera. Hittar du en lika bra, ny tv i Örebro – köp den!

Nu laddar vi för säsongsstarten på lördag mot Bremen, i Bremen. Sedan väntar en cup-match på söndag mot Lilienthal, i Berlin. Några användbara sidor för er som vill följa oss under säsongen: www.batberlin.de (lagets hemsida). www.floorballmagazin.de (tyskarnas innebandytidning som finns både i fysisktformat men även som, i detta fall, en webb-tidning). Eller helt enkelt: www.floorball.de/

Fin.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Träningsläger – Spelidé och Powerplay

Planen var att jag skulle skrivit ett inlägg igår, så blev det inte. Jag var utmattad. Nådde knappt ner till tangenterna, de få gångerna mina fingrar kommit så långt fanns det inga krafter kvar för att trycka ner tangenterna. Efter nio timmars sömn, en ordentlig frukost med kaffe. Efter ett south park-avsnitt, en handfull dollar och en promenad till Netto för att handla mat så sitter jag nu här. Väntar på att potatisen ska koka klart. Väntar på att fisken ska tinas upp. Väntar på att maten ska bli färdig. Nu orkar jag, i alla fall ger jag det ett försök, att skriva.

I fredags lämnade vi Berlin vid åtta-tiden. Laget samlades och åkte gemensamt i olika bilar mot Genthin. Genthin visade sig vara ett östtyskt paradis. Fula hus, dåliga vägar, dåligt väder (ialf på fredagen) och hårda madrasser. Vi sov i en liknande idrottshall. Hemma i Sverige var vi ju vana med de röd/blåa mjuka madrasserna. I Genthin hade man blåa, stenmadrasser. Efter några få timmars sömn så hade klockan hunnit slå 07.30. Alla skulle vakna. Vi hade en kvart på oss att packa i ordning en innebandyväska, borsta tänderna och sätta oss i bilen. Jag trodde jag skulle dö.

Eftersom att livet som arbetslös i Berlin påverkat dygns-rytmen en aning så hade vi gjort det till en vana att somna sent och gå upp sent. På något sätt lyckades vi. Kom till frukosten i tid. Tyskar äter konstig frukost. Det visste jag ju redan innan. Men än en gång påmindes jag om den tyska frukosten. Ett tjockt lager smör. Ett tjockare lager nutella. Vitt bröd. Min mor skulle antagligen gissa att jag känner mig som en prins i himlen. Men nej. Det var svårt att titta på vissa mackor. Brödet var ju självklart ruskigt gott. Det fanns bra med andra alternativ.

Frukost med laget

I alla fall. Träningen börjar. Teori. Vi skulle prata taktik. Självklart  hade vi gått igenom taktik innan. Men nu skulle det byggas upp en back-up. Ifall man-man systemet inte skulle fungera i alla matcher.

Just det. Man-man. Det är tydligen det system vi ska köra. Och det kan mycket väl fungera. Men fy tusan vilken omställning det är. Vi är vana vid ett enkelt zonspel, där rörelsemönstret är enkelt, där alla kan sin roll och aldrig behöver överjobba situationer. Vi försökte införa detta simpla zonspel som vår förra tränare, Marcus Karlsson, lärt oss. Det gick bra. Väldigt bra under första fysiska träningspasset. Vi gick igenom allting långsamt, alla gjorde sitt jobb på ett bra sätt. Uppspelen blev svårare. Det räckte inte nu med att en spelare är bättre individuellt än en annan. Vi blev inte heller lika trötta efter varje byte. Vår taktik var lyckad. Ju längre träningslägret led, desto sämre skulle det tyvärr bli. Allt eftersom att vi började prata om försvarsspelet i egen zon, desto mindre fokus blev det på försvarsspelet i motståndarlagets uppspel. Vilket i sin tur ledde till att vi spelade med en liten box som stod statiskt stilla och aldrig riktigt kom någon vart.

Detta kan mycket väl finna sig i något så enkelt som att spelarna blev tröttare och tröttare för varje minut som passerade, eftersom att vi alla hade sovit dåligt. Men vi hade i alla fall fått det bekräftat – det är ett system som, när det fungerar, är simpelt och säkert. Att jobba som ett lag – inte som individ. Att jobba för varandra – inte för oss själva. Att alltid ha en back-up som täcker av en yta – aldrig underskatta motståndarens individuella styrka. Jag tror personligen oerhört mycket på det här systemet. Anledning är självklar. Jag är van vid det här. Jag vet vad jag behöver göra för att det ska fungera. Nu måste alla andra spelare lära sig det också.

Taktikgenomgång

Min kunskap om den tyska ligan är dock närmast obefintlig. Samma sak gäller min kunskap kring lagets styrkor och svagheter. I skrivandes stund vet jag inte hur vi kommer att spela i helgen. Vi har två system som laget känner till. Vågar vi försöka? Jag hoppas. Men ännu ett förtydligande skulle sitta på sin plats. Annars riskerar zonförsvaret förbli en back-up. En tanke. En ofulländad idé.

Förresten. För första gången i min spelarkarriär har jag en stor möjlighet till att spela Power-play. Som point. Min favoritroll. Jag delar på platsen med Marco. Killen vi bodde hos när vi träningsspelade. En av lagets bästa spelare. En av de spelarna vi har kommit närmast. Det känns bra. Vi har en väldigt bra konkurrenssituation i laget. Vardagsformen kommer att avgöra väldigt mycket, rotation skadar ju inte heller. Och att alltid ha något att spela för. Jag har aldrig varit aktuell för ett Powerplay tidigare. Varför då? För att jag aldrig har tagit för mig på samma sätt som jag gör nu. Jag är i mitt livs form. Det är vi båda. Vi har tränat på hårt som tusan för det här. Vi peppar varandra hela tiden och om någon av oss gör det dåligt så pushar vi igång varandra. Men inte bara det. Vi får också väldigt mycket positiv respons från laget.

Vi får säga till om mycket. Perfekt. Vi är här för att utvecklas som spelare och människor. Vi försöker hela tiden ta för oss. Hela tiden ge mycket. Det är nästan lite komiskt. Jag är van vid att sitta tyst i ett hörn. Medan någon bitter spelare gnäller om hur dåligt vi spelar. Här är attityden annorlunda. Istället för att hålla fokus på allt dåligt. Är fokuset på vad vi kan förbättra. Hur vi kan förbättra det och varför vi måste förbättra det. Jag älskar det.

För att återkomma till powerplay-spelet. Det är inget avancerat spel. Det är en enkel uppställning. Med enkla passningar och enkla löpningar. Allt det handlar om är att göra rätt passningar, att göra rätt löpningar. Låta bollen göra jobbet. Hela tiden. Precis som det ska vara.

Jag tror att det kommer att bli en bra säsong. En lång säsong. Vi kommer vinna. Vi kommer förlora. Vi kommer skratta. Vi kommer gråta. Men framför allt – vi kommer ha roligt, som ett lag.

/Over and out Jesper Engström

Ismael

Foto: Jan Kratochvil

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Hur allt började – Bundesliga.1 Deutschland

Här sitter jag. Tjugotre dagar in. Vår andra lägenhet. Den är ljus, självklart hög i tak. Det luktar rök från grannen på bottenvåningen. Men det är alldeles för kallt för att öppna ett fönster och vädra. Den förra var mörk. Trång. Och tråkig. Området var inte heller speciellt tilltalande. Vi bodde i ett ghetto. Nu bor vi bra. Många restuaranter i närheten. Den omtalade Bergmannstrasse ligger endast ett stenkast ifrån vår lägenhet. Det är lugnt och skönt.

Men det är inte tal om någon lugn resa vi har gjort, eller för den delen har framför oss.

Allting började med en dag på Karolinska läroverket i Örebro. Det nya skolåret hade precis börjat, det var Augusti. Solen låg på, temperaturen låg på tjugofem grader. Vi gick i tredje ring. Sista året. Jag stötte på Ismael, spelaren jag värvat till Örebros kanske mest anrika förening. Nerike IBK eller Kfum Örebro Innebandy. Visst. Vi hade haft ett tufft år, där vi åkt respass ur division två mellersta. Men jag övertalade trots detta Ismael att göra ett försök. I alla fall. Vi började snacka förväntningarna om det sista skolåret. Vi kom snabbt över till innebandyn. Vi trodde båda starkt på en topp-placering. Sedan kom vi in på framtiden. Vad ska man göra efter skolan? Kommer man stanna i klubben? I Örebro? Jag berättade om min dröm, och mitt långsiktiga mål. Att en dag spela innebandy utomlands. Som den pessimist, eller realist, jag är så har jag aldrig tittat mot de högre serierna i Sverige. Ismael berättade en liknande historia. Vi började snacka om länder vi ville åka till. Schweiz var pojkdrömmen. Har alltid varit det. Kommer kanske också alltid att vara. Men vi ville inte spela i någon andra division. Eller vart man nu ens skulle platsa.

Vi tog därför en titt på Norge. Kändes inte så spännande. Vi ville ju ha ett äventyr. Vi ville ju flytta någonstans där vi fick lära oss något nytt. Bli ledande spelare. Vi vände blickarna mot Europas andra städer. Nivån fick ju heller inte vara alldeles för låg. Vi använde oss av google. Sökte på olika länder. Vart skulle vi åka? Sedan hittade vi det. Tyskland. Här skulle spelet vara fysiskt. Snabbt. Och här skulle pengarna finnas. Det hade nu gått ett år sedan vårt intresse för utlandsspel börjat.

Efter att vi kollat in serietabellen, som bestod av tre klara topplag. Weissenfels, Wernigerode och Leipzig. Så tittade vi nedåt i tabellen. Vi ville komma till en klubb där vi skulle ha möjlighet att göra skillnad. Vi såg Berlin. Efter ett kortfattat faktamail på knackig engelska så väntade vi. Men det skulle inte dröja länge innan vi fick svar. En Jan Kratochvil svarade. Eftersom att vi innan hade tittat på i stort sett all statistik som fanns, så visste vi redan innan vem det var. Bundesligas meste poängskytt i maratonligan. Roligt. Vi fick bra information, erbjudande om hjälp om vi ville plugga eller dylikt. Vi fick också snabbt besked om att våra proffsdrömmar endast var drömmar. Efter ett snabbt mail om ev. provspel fick vi svar om att det inte var nödvändigt. Men vi blev trots det inbjudna för provspel och titta på en match mellan Berlin – Leipzig. Vi fick bo hos en i laget. Det kändes fantastiskt. Nytt. Spännande. Spontant.

Efter att ha sett matchen, som Berlin fick storstryk i. Såg vi ändå det här som något oerhört positivt. Det var en kille i Leizpig som gjort åtta mål och en assist. Markeringsmissarna var otroliga. Det fanns mycket att jobba på. Berlin hade en tunn trupp. Man spelade på en kedja plus en avlastning. Leipzig kom dit med full trupp. Men trots förlusten så var det en positiv stämning i truppen. Öl fanns det gott om i omklädningsrummet. Och efter lite konstruktiv kritik på tyska så var allting frid och fröjd igen. En sådan stämning i ett lag har jag personligen sällan skådat. Speciellt inte i vårt omklädningsrum de senaste säsongerna. Där den irriterande tystnaden tagit över. Självklart var detta en av nycklarna till vår resa.

Efter en träning i en hall som var lika liten som mitt sovrum, nåja lite ska man väl få överdriva, så blev vi lite skeptiska. Men vi blev lovade att en ny hall var på gång. De höll på att bygga en som skulle vara klar i April. Det var väl egentligen där vi bestämde oss. Klart att vi ska byta Sverige mot Tyskland, Örebro mot Berlin. Så blev det. När innebandysäsongen i Sverige väl var slut började vi planera. Träning för sommaren. Stenhårt. Sandgrop. Intervaller. Styrka. Vi skulle vara förberedda. Bättre tränade än någonsin, mer motiverade än någonsin. Vi ville ändå inte på något sätt tappa träningsmotivationen. Så vi körde tre träningar i veckan. Ett pass med styrka och intervaller, lite längre sådana. Ett pass innebandy, eftersom att vi fortfarande hade möjlighet att träna inomhus. Sedan körde vi ett pass i Karslunds sandgrop. I slutet av Juli insåg vi. Vi hade inte tränat tillräckligt med kondition. Så vi började springa längre distanser på ca 7 km, i lugnt prat-tempo. Dessa löprundor  tog självklart lång tid. Men de var nödvändiga och gav oss mycket.

I Augusti skulle det sedan bära av. Nattåg. Vi åkte från Örebro Söndag den 12/8 kl 14.15. Var framme i Malmö 19.30. Åkte tåget från Malmö 21.30. Befann oss i Berlin måndag den 13/8 kl 06.13. Jag ska ge er alla ett tips. Åk aldrig nattåg till Berlin. Det är fruktansvärt. Vi sov inte en blund. Till råga på allt hade vi träning kl 19.15 på kvällen. Träningspasset började med ett lagom fyspass, med det vi själva hade tränat mycket på. Snabba steg, intervaller och styrka. Sedan började det riktiga helvetet. Våra tankar hade inte samlats. Vi var i Berlin. Trötta. Vi tränade med en klubb i Tysklands högsta division. Vi missade några enkla saker på några övningar. Tre mot tre spelet gick åt helvete. Hallen var fortfarande liten. Den nya hallen hade haft problem med brandsäkerheten och invigningen skulle ske först i Oktober. Då var den vår. Sedan började vi med matchspelet på träningen. Då exploderade vi. Vårt samarbete var oslagbart. Vi spelade med en finsk kille, Kai. Vi tre dominerade stundtals.

Efter träningen gick vi hem och varvade ner. Allt kändes bra. Vi var nu berlinare. En dröm. Ett mål. En verklighet.

/Jesper Engström

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone- DELA INLÄGGET!
Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentar